Sitter här och slappar. Sista kvällen som jag bara kan slappa, alldeles för mig själv.

Dock blir morgondagen riktigt trevlig.. mina härliga arbetskamrater kommer och hälsar på!

Vilken tur jag hann städa huset :P

Jag har tagit massa fina bilder på både Isa och på den underbara frosten som äntligen kommit..men de får väl komma tillsammans med dopbilderna..för just nu har jag varken ork eller tid att sitta och lägga ner tid på det.

Isa har ju nu blivit 4 månader coh det är dags för smakportioner.

Så...jag sitter här och funderar på vad tusan jag ska börja med.

Fruktpuréer, potatis o morot eller Mild havregröt?

Även här får man väldigt lite hjälp från både BVC som internet. Alla tycker olika så jag vet varken ut eller in.

Några dagars funderande och diskuterande med De allvetande (kvinnorna i min släkt) så kommer det blir hur bra som helst.

Isa är iallafall spänd på att få börja smaka annat än ersättning :)

Dock lutar det åt lite gröt på kvällen... i hopp om att hon ska sova lite bättre och lite längre...Istället för att behöva äta 2 ggr per natt.

Speaking of... lilla pratkvarnen börjar vakna för sin första nattmåltid.. :)

Hösten är väl underbar?
Man blir pigg av den krispiga luften och glad av färgerna och frosten som kommer efter.
Det blir ett lugn i alla trädgårdar. .

Kramfors fortsätter att förvåna mig med vädret. Det är ju fint nästan jämt!

Nä.. min härliga lunchpaus utomhus är till ända. In och fortsätt skrubba köket :)

Ja. .det snöar :) Happy Happy

Men nej, jag har inte bakat några och nej, jag är absolut inte sugen heller.

Inte för att de inte är goda, naturligtvis... men kläderna passar inte längre och jag känner mig allt annat än attraktiv.

Så...det är väl det enda positiva med att amningen inte funkar... jag kan äta LCHF.

Och så kan jag ha vilken BH jag vill :P

Jag är lite trött på min livssituation..på några sätt.

Jag lever definitivt inte som jag alltid trott att jag skulle leva.

Aktivt.

Och hälsosamt.

Och det naturliga är förstås att det börjar kännas. Både i psyke och i kroppen.

Och jag undrar vad faen det ska krävas för att jag ska leva såsom jag tänkt att jag ska göra... Ni ska inte tro att jag inte provat.

"Du har inte provat hårt nog".. nä, det är väl kanske sant.

Uppenbarligen eftersom det ser ut som det ser ut.

Usch säger jag bara. Usch.

Och just nu sitter jag helt ensam på övervåningen.. Resterande familj ligger och sover...

Men imorgon blir det resdag!

För då ska vi till ström för att fira Doris blir 70 :)

Blaha blaha...känns det som just nu. Så...det kanske räcker för idag.. Medans humöret fortfarande är ljusgrått.

Cheerio miss sophie!

Oookej.. its been a while.. As always pysslar jag med alldeles för mycket samtidigt.

Jag har börjat måla de bruna detaljerna i trappen, bara för att jag avskyr det bruna. Vi kommer säkerligen inte byta mattan men det blir ändå mycket, mycket fräschare med vitt.

Mattan? Ja den är härligt ful-orange. Med bruna avslut, naturligtvis.

(i am NOT loving it ).

Men det känns bra. Vulkanen inom mig får inte utbrott lika ofta om jag pysslar litegrann här och där.

Visst låter jag som en dröm ? :D

Min blogg har förvandlats från en renoverings/bak-blogg till en Isabelle-blogg.

Men jag kan inte hjälpa det, hon är ju det bästa som hänt mig :)

Här kommer då lite söta miner hon har för sig:

 "Pratar du med mig? Jag undrar vad dom säger när de tittar på mig och pratar så mycket.." 

Jag höftade här men det blev så himla charmigt och det är nog enda gången jag lyckats fånga hennes stora leende :)

"vad är det för stort öga som stirrar på mig??...jag stirrar tillbaka! "

Hårdrock!

Jag älskar hennes händer. Jag kan hålla på med dom forever and ever. Samma sak med hennes fötter.. Så fina.

Innan vi åkte till strömsund hade hon börjat upptäcka sina händer. Ge dem några blickar och sen var det bra.. och när vi var i ström provade både gammelmormor och mormor att hänga saker framför henne.

Och jäklar vad fort det gick!

Hon fokuserade som aldrig förr och man såg verkligen hur gärna hon verkligen ville ta tag i den där attans nappen som dinglade framför näsan hennes!

Nu var hon alltså 2 månader och tre veckor. Min stora tjej!

Och hon blev så himla trött första gångerna så det gick åt mycket energi av att försöka få händerna att göra som hon ville.

Jag lyckades få allt detta på kort!

Det är bra märkligt...hur lycklig man kan bli av att se ett sånt tydligt steg i utveckligen. Så jäkla häftigt.

Så fokuserad !

Vi har inget babygym så..man tager vad man haver! Momma är hemskt fyndig med en gardinstång och tjocka faktaböcker :)

Isa morgonhumör är absolut bäst så då passar vi på att mysa med momma. Recept är väldigt intressanta :)

Och så ska man hålla sig ajour med omvärlden.  :)

Efter maten infaller paltkoman... Sååå avslappnande att sitta hos momma då....

Höstpromenader måste vara de absolut härligaste. 

Här önskar jag att jag hade kunant mer om kameran och om att ta bra kort för det såg så häftigt ut i verkligheten. Lyckades inte riktigt fånga det dock..

Jag hoppas ni ser vad det var jag tog kort på ;)

Ledtråd: tänk dött, men ändå levande....

  7

Isa älskar att stå. Det är då hon mår som bäst. Sitta i knät kan man bara göra då man nyss har ätit eller är nyvaken..och då bara en stund.

Nä, hon är ju ingen bebis heller! :)

Snart blir det strömsundsresa igen. Och då massa skoj!