Nu har vagnen fått sina racinghjul :)

För övrigt är musik som redbull.
Energi.

Jag skulle vilja vakna med energi i själen. Jag ställer inte det höga kravet att vara pigg i kroppen också...alla är väl trötta på morgonen...

Men att vakna och känna...livslust. Energi att utföra något. Lycka av att vara där jag är idag.

Inte tom och meningslös. Hopplös kanske.

Njuta av dagen kanske är ett bättre sätt att säga det på.

Och så det där jävlar anamma. Var i hela fridens namn har det tagit vägen?!

I desperately need you....

As always finner jag mig tjurig och less på lördagskvällen när jag är på jobbet.

Kanske för att jag är mitt i hopen av jobb och jag är alldeles ensam här.. Denna gång var jag lite smartare än mitt humör och jag slängde ner några skivor bland alla matlådor.

Skönt!

Två plus:

Bokningarna blir mycket roligare att hålla på med.

Kvällarna kan spenderas med slösurfande tillsammans med sanslöst bra musik - resulterar i MYCKET bättre humör.

Dock drar musiken igång tankeverksamheten också...kanske beror på mina många timmar av enbart musiken som sällskap.

Jag kopplade länge ihop musiken med mina känslor, fick utlopp och blev lugnad, framkallade lycka och ibland sorg när jag behövde det.

Ibland kan det vara rätt skönt att bara sitta och låta musiken föra dig bort från verkligheten, oavsett var du hamnar.

Verkligheten kan fortfarande vara alldeles för obarmhärtig för mig. Jag vet inte om det beror på att jag kanske är för hård mot mig själv eller om det faktiskt är så att jag inte följt Min väg, den vägen som får mig att må bäst.

Vilket i sig är underligt, borde man inte automatiskt följa den?

Omedvetet?

Varför viker man av på en stig som åsamkar obehag eller smärta?

Lathet kanske.

Lycka ges inte magiskt till dig...visst arbete krävs. Oavsett vad det gäller.

Uppenbarligen orkar man inte alltid med det där....Det är då man är besviken på sig själv, eller faktiskt också på folk runt omkring dig...Överföring kan vi kanske kalla det.

"Kommunikationen går faktiskt åt två håll....."

Be the better person.

Karma tror jag på. Gör något bra så får du något bra tillbaka.

Jag vet...ibland orkar man inte.

På senare tid (veckor) har jag funnit mig inte orka. Jag har bara lagt av allt.

Allt och alla jag borde komma ihåg. Och det hände omedvetet.

Jag vägrar skylla på graviditeten.

Men vad ska jag skylla på då? Det är den enda faktorn i det här som har förändrats.

Eller har jag gett upp?

Lagt ner den sidan av mig som får saker att hända...

Det känns att tänka på det...det är inte trevligt.

Skitjobbigt, och jag har bara mig själv att skylla.

Jag har alltid haft mina förebilder och dessa förebilder har ibland suttit på hyfsat höga piedestaler..

Kan de göra annat?

Den ena är ett varmhjärtat helgon, med glädje och ork till alla.

Den andra har alltid tid för andra och kommer dessutom ihåg alla, kommer med kloka ord och kan lyssna oavsett vilken stress som minuten tidigare hägrat hos henne.

Man ska inte jämföra...har ni hört den förut?

Har ni också hört att det är nyttigt att jämföra...LAGOM mycket?

Det där förbannade Lagom.

Vem bestämmer vad som är lagom?

Livets dans...dansen med svåra steg.

Just nu har jag tappat takten och har dessutom lite skavsår.. Får jag bara sitta vid sidan om, läka hälarna och ladda om mina Happy-batterier?

Eller blir det skandalrubriker där man skriker om hur kort livet är?

TA VARA PÅ DAGARNA!

Ibland spyr jag på alla förmaningar om Carpe Diem.

Det är fult att bara vilja vara..och ska du bara vara, se för guds skull till att du slitit sönder dig innan, annars är du bara lat.

Jag är lite svart eller vit ikväll...jag kanske är lite bitter.

Men inte så mycket att jag tänker ha dåligt samvete för det. Återigen, det är jag som försatt mig i den situationen.

Jag har varit lite ytlig på senare tid. Inte haft speciellt mycket matnyttigt att bidra med..

Jag har tagit en paus som sagt. Jag har inte kunnat framana tankar som varit värda att skriva ner.

Jag tänkte ju att min blogg aldrig skulle bli en sån där, "idag har jag........" och en massa tomt, bedrövligt babbel.

Ändå blev den det ett tag.

Eller så kanske det är så att jag varit på ett ställe i livet där allting bara varit...bra.

För det här var ju nämligen min ventil. Där allting skulle komma fram, ocensurerat.

Jag har nog varit lite feg där...många gånger.

Man kan inte skriva vadsomhelst på nätet...och jag kan inte alltid lita på att ni tolkar det jag skriver på det sätt jag menat.

Det kan bli väldigt fel...

Änsålänge har det gått bra. Tror jag. Jag vet ju inte vad ni går och verkligen tycker om mig.

Jag tänker inte säga att jag inte bryr mig, för då ljuger jag.

Många gånger sitter jag och funderar på vad jag är bra på. För att boosta mig själv...

Det enda jag kan komma på är att jag är jävligt duktig på att tänka.

Jag kan tänka flera våningar djupt, flera månader (om inte år) framåt och jag kan tänka nyanserat. Att allt kanske inte är vad det ser ut att vara.

Jag hade velat vara duktig på något..praktiskt.

Typ matlagning, bakning, inredning, träning eller varför inte sociala sammanhang?

Som min sambo, som man kan slänga in i ett rum med vem som helst, och efter ett tag har han minglat sig runt och skaffat sig både vänner och bekanta.

Ja...jag tror han känner fler människor i ström än vad jag gör nu. Tillochmed vem som bor vart eller vem som är släkt med den andra.

Min Knut :)

Den med många nyanser.

Ojdå, jag borde sova nu. Jag har ju faktiskt beredskap.

Tjing.

Jag är helt slut...och då har jag bara jobbat lördagen!

Vekling, det är vad jag är. Men...jag har ju faktiskt ett litet mirakel som vill ha lite av min energi också.

Så två saker skyller jag på graviditeten som jag aldrig trodde att jag skulle behöva göra.

Ett: Jag är TOKIGT trött. Jag orkar mindre och tankarna svävar iväg oftare än innan, vilket innebär en hel del förvirring på jobbet. Det är tur mina kollegor är MYCKET förlåtande :)

Oftast skrattar de bara åt mina irritationsutbrott och väntar ut mitt fräsande. Som tur är behöver jag bara få låta lite...jag blir aldrig sur för att de skrattar åt mig. Jag skulle själv ha skrattat åt mina...meningsutbyten med mig själv.

Två: Lukter.

Jag jobbar inom vården, alltså med sjuka människor, vilket ibland kan innebära att man får stå ut med vissa odörer av olika slag och intensitet.. Fine. Det har aldrig varit något problem. Jag har bara tänkt på annat en stund och känt medlidande för de stackarna. De flesta har inte valt det själv..

Men nu... jag känner ALLT. Och det sätter sig som klister i min näsa, borrar in sig i näshåren och bara kladdar ner min miljö...förpestar mitt huvud och leker hiss med magen.

Mat-os går bra, den har jag sällan problem med. Tur det.

Och så var det cigarettröken.....

Om det finns tankeläsare i närheten av mig när jag träffar på nån "stackare" som förpestar sina lungor med en cancerpinne, är jag rätt säker på att jag har kunnat belysa den personen med en hel del nya fraser..

Det finns inte nog med svordomar som räcker till när jag känner just den där första stanken... Jag blir så arg!

Dessa svordomssamlingar ganska intensiva men korta då jag rätt fort inser att problemet försvinner om jag kliver ur röken.

Och vips så var irritationen borta.

Kvar finns bara oförstående tankar om varför mna i hela friden vill hålla på att röka sånt strunt.

Men det kommer jag aldrig förstå och jag kommer aldrig heller ifrågasätta nån som röker.

Man har alltid ett val.

Nog om detta!

Jag är så fruktansvärt sugen på långt hår. Alltså riktigt långt hår. Så...det blir min nya utmaning :)

Jag ska börja använd Ricinolja och hoppas på det bästa :)

Något ologiskt med tanke på mitt frissabesök på torsdag....

TLC you know.

Igår fick även Knut känna på miraklet :)

Om än bara litegrann. Han fick buffa lite men till slut blev det en liten spark :)

Nej men slut på struntprat..

Off to bed, vi börjar bli trötta igen..

Genomgående för hela min...havandetid kommer bli ett grandiöst ogillande för folk som röker. Det är inget fel på människorna men ni luktar så illa!

:)

Ja, jag har tabbat mig... att ta på sig en extra lördag nu kändes väldigt onödigt...

Förstöra två helger efter varandra... Skitdåligt.

Det gjorde min måndagmorgon lite tyngre än vad den brukar vara... Men som vanligt, tack vare min kollegor, blev den riktigt rolig :)

Och när jag kom hem hämtade vi ut babyskyddet (bilbarnstolen) och så fick man en verklighetsdusch igen.

Ska jag verkligen bli...mamma?

Jag har inte vant mig vid att se mig i den rollen än. Jag kommer väl kliva i den overallen när det blir dags men just nu känns det....surrealistiskt.

Så då går jag och tar lite på vagnen...gungar lite på bilbarnstolen och så smått så smått, börjar jag vänja mig..

Och bara PANG sa det så blev magen större också. DET...är också något som man måste vänja sig vid.

Kläderna passar inte som de brukar göra (naturligtvis...dumbom). Har man dessutom haft en ganska tight stil..ja, ni kan ju lägga ihop talen själva.

Så..jag gruvar lite inför Wien-resan i den aspekten, samtidigt som jag tror det löser sig :)

Helgen då?

Jo, lördagen spenderades ute, med Tobbe och skotern. Äntligen fick Tobbe köra lite, som han har längtat :)

Som ni ser fick Knut leka lite också. Det var ett riktigt härligt ställe vi hittade. Ett litet vindskydd bara några minuter från oss, med en stor äng som barn och andra "barn" kan leka på.. :)

Vi fick lite sällskap av en granne i backen och då blev det lite längtansblickar från min sida.. Två tokfina långhåriga schäfrar..

Jag tordes inte sitta och ta hundra bilder på dom...men visst är de gudomliga?

:)

Efter att vi skjutsat hem Tobbe hamnade vi i soffan och tvärsomnade!

Tänk vad trött man kan bli av lite frisk luft :)

Söndagen resulterade i muffins-semle-bak och lite trevligt besök av Maria med familj.

Och nu har jag en resesäng också, fina Maria :)

Och idag tvärbokade jag en frissa-tid.... jag var bara tvungen!

Jag kan ju inte visa upp Sverige/Sollefteå som en risbuske.

Nänä...det går inte för sig.

Det märks att det börjar bli lite trångt därinne... att sitta framåtlutad, det går inte för sig. Då sprattlar det minsann :)

Jaja, jag vet att det blir värre....

Folk måste älska att säga det till gravida förstagångsmammor.....

Jag önskar jag hade nåt bra att säga tillbaka.

I renoveringsaspekter står det stilla.

Vi har en massa småsaker som måste göras, men de blir inte av. Inte just nu. Jag har ett mål, att de ska vara klara tills vi blir tre.

Hallgolvet är väl egentligen det som är mest frustrerande. Det som skulle bli så bra, blev så förbannade dåligt.

Och då det känns ganska gruvsamt att riva upp en matta för 1500:-...avstannar besluten.

Ska vi skära upp ett litet hål och försöka spruta dit lim och sen försöka trycka ut det?

Eller skära upp hela bubblorna?

Eller ta bort skiten och lägga dit ett klickgolv....?

You tell me.

Jag avskyr dubbelarbete.

Och jag avskyr saker som ALDRIG blir klara. Det kryper i mig och de små svarta skuggorna lurar bakom hörnen.

Med tanke på undret har jag lyckats trycka undan otygen men jag vet ju att de aldrig försvinner om jag inte tar tag i problemen.

Kan ni för övrigt förklara varför arbetsentusiasmen har försvunnit...?

Viljan att utveckla, lösa problem och engagera sig har liksom...förminskats. Jag vill bara vara hemma, poa på, planera, längta, skriva och fotografera...

Hm...reality bites :)

Nä..nu ska jag se om min sjukling :)

Tjingeling!

Imorgon blir det beställning av resa till Wien!

(jag muttrar fortfarande över att vi måste lägga ut pengar privat...meeen men...)

Men det ska bli himla roligt att åka.. Explorer-Malin vettu :D

Jag ska ta hur mycket kort som helst och bara njuta av att känna mina rädslor för att åka utomlands försvinna under tiden vi har tokigt roligt och trevligt...

Vi ska fika massa och äta minst en RIKTIG schnitzel. Vi har nämligen fått ett tips om var vi ska gå, dock måste det bokas bords för det men....det är det nog värt :)

Väska ska lånas av min kära mor och skor ska införskaffas som både är fina, inte för varma och sköna att gå i.

Stödstrumpor! Jag tänker INTE få proppar under tiden vi ska flyga....

Jag gruvar lite inför flygresan men jag ska prova ett annat tips...nämligen ear-plugs.

Samma geleklumpar som jag skulle ha använt i duschen, för att inte få vatten i öronen, men där jag nu har fetvadd istället..

Vad tror ni?

Trycka in klumpen och verkligen forma den efter örat så det absolut inte kommer in luft.

Jag får försöka testa det på något vis... jag känner ju trots allt av tryckförändringarna i vissa uppförsbackar...typ Svinåsen... :)

I helgen! Då ni....ska jag göra semlemuffins :)

Tänk er en vanlig muffinssmet men med kardemumma i, gröp ur och fyll med massa gött gött och sen spritsa dit en blandning av grädde och vit choklad.

Kan inte bli bättre!

Bildbevis samt betyg kommer att dokumenteras :)

Hm....idag fick vi den första av bebissakerna vi beställt. Så nu kan man säga att vi har påbörjat vårt riktigt vuxna liv :)

Vi fick nämligen hem liggdelen på vagnen !

:D

Busigt va? :)

Och nu sparkar den lilla krabaten också... Men den tog ett tag innan ajg fattade att det faktiskt var det lilla undret som rörde på sig. Det kändes mest som...tarmrörelser.

Ungefär som att du är riktigt luftig i magen.

Men i måndags fick jag två sparkar efter varandra och det kunde helt enkelt inte vara nån attans luft som gjorde det. Det var för...upprepande :)

Och halsbränna har jag också, men det gör inte speciellt mycket nu. Det räckte tillochmed med att köpa asken med piller, så försvann det :)

Det som är mest jobbigt...är nog mina funderingar.

På hur allting blir EFTER förlossningen. Inte att vi inte kommer klara av det. Miljoner andra människor har klarat av det och jag anser mig och knut som hyfsat normala så....det borde inte bli några ovanliga problem....mer än vad andra har :)

Nä..det är nog mest det som kommer hända med mig, min kropp, mitt huvud...

Jag borde komma till sans när vi väl är där...det tror jag.

Och åter igen är jag lite grumpen på min arbetsgivare...det stora L.

Äntligen har jag och Mia (CT-ansvariga) hittat något som vi vill åka på, som faktiskt kommer ge oss något...Något vi kan lära av och se till att vårt lilla sjukhus inte hamnar på efterkälken i utvecklingen av röntgen.

Det är alltså en mängd av föreläsningar och montrar från hela europa och det är så spännande!

Men!

Detta evenemang befinner sig i Wien.

Skitkul tänkte vi....sen fick vi höra att vi måste ligga ute med våra egna pengar.

Det tycker jag är så jäkla surt.

Jag har tyvärr inte den bufferten att kunna göra såna saker. Jag har inte den lönen för att kunna göra det.

Ja, visst....man ska alltid ha en buffert, i know!

Men nu ser verkligheten ut så att huset krävde sitt och då finns inte den bufferten..

Suck.

Oh well... det borde lösa sig...antingen åker vi, eller inte.

Det visar sig :)

Nu är det dags för skönhetssömnen :)