Idag är jag lite stolt över mig själv :)

Eftersom skotern bestämde sig för att börja bröla och ryka något fruktansvärt på Knuts provtur igår, bestämde jag mig för att hjälpa min sambo lite med skruverierna här på gården.

Knut var mycket skeptisk men smart som han är hindrar han mig inte i min framfart :)

Vi har (hade) nämligen ett trasigt handtag på den stora BMWns passagerarsida så den gick inte öppna inifrån. Mycket störande tyckte jag, då jag satt som en liten prinsessa väntandes på att Knut ska kuta runt och öppna dörren.

Nej tack.

Och som sagt, han fick nog att tänka på med skoterns upptåg.

Så jag googlade fram hur man skulle göra, tog mod till mig efter söndagsfrukosten och satte igång.

Jag kan lova att det inte var det enklaste... Bmw är inte byggda för renovering...av något slag.

Trångt som i satan, faktiskt.

Så det var tur att det var Malinfingrar och inte Knutfingrar som fick lösa problemet :)

Efter en dryg timme, 3 Knut-översyner och ett flertal huvudbry var handtaget bytt !

Jäääklarns så skönt det kändes!

Tänk er det handtaget fortfarande i dörren med en glipa på 3 cm mot knapparna. Där skulle en näbbtång och mina fingrar trängas.. Skoj !

Och annars då?

Jag har satt upp ett tandborstställ och en toaborstshållare i badrummet och bakat två Mazarinkakor som ska med till buan :)

Igår gjorde jag fusk-toffifee som tyvärr, enligt min mening, inte blev så lyckade.

Mitt försvarstal blir att jag gjorde exakt som receptet.

 

Knäckbotten fastnar nämligen i formarna. Min tanke är att de säkerligen inte är kokade nog länge. Tänk er för mjuk knäck... hur arg blir man inte när man måste gnaga ur formen??!

Men...det är som Knut säger, då tar man inte lika många :)

Så...Nästan Nyttig Toffifee!

Och magen växer. Och det sparkas mera nu, vilket är tur för när det är alldeles lugnt känner jag mig bara tjock.

Och det vill vi ju inte...varken jag eller min omgivning ;)

Och jag längtar, längtar... Först och främst till att få se vilken liten krabat det är därinne... och sen för att få min kropp tillbaka.

Trots att jag inte har speciellt stora problem blir jag hindrad i min vanliga framfart. Och dessutom börjar skorna vara lite långt ner nu...

Så jag sitter och gör en löpnings-spellista :)

Min plan är nmligen att kunna börja springa ganska kvickt.

Detta är då förutsatt att barnet inte är vaken hela nätterna. Jag lär väl vara helt slut... kanske?

Vad vet jag?

Kanske mår jag bra av att ta mig ut varje kväll på en liten tur...för den är inte speciellt långt.

Då får Knut lite kvalitets-tid :)

Och jag får rensa huvudet...kan bli extra viktigt då jag är mycket duktig på att både älta och sätta upp för höga krav.

Fortfarande.

Minns ni mitt stora tal om att skaffa långt hår och den där oljan som skulle masseras in i håret?

Mja...jag struntade i det.

Det får växa helt enkelt.

Jag tänkte spendera mycket tid ute i solen och samtidigt försöka äta bättre... Mathållningen i detta hus är i det närmaste katastrofal.

Oooh! Just det!

I november ska jag, mamma, pappa och Knut åka på konsert!

Närmaste bestämt Jerry Williams farväl-konsert :D

Yeey!

Han är en riktig veteran!

Och lite fräck... han ville inte vara med i Så mycket bättre för att "hans låtar inte kunde bli bättre.."

:)

Jag reserverar mig för att ha hört fel.. men jag tror inte det.

Sedan såg jag att Nickelback ska komma till Göteborg i November också... Jag har inte bställt biljetter dit än men ja...jag är hyfsat väldigt jätte jättemycket sugen!

Men vem vill åka med mig dit..?

Nu ska jag ta en låååång dusch och börja förbereda mig för en tuff två och en halvdagarsvecka :) Plus ett barnmorskebesök!

Dock befarar jag att de där två dagarna kommer räcka fullt ut...om jag ser tillbaka på veckan som gått.

Trots att jag inte vill erkänna det så bärjar de små fula hormonerna i form av humörbyten tränga sig fram för att göra sig hörda.

Bit ihop Malin, bit ihop.

Men sen är det påsk!!

Det är nu det börjar.. Eftersom vi inte är gifta (än) så måste det skrivas hur mycket papper som helst. Så att vi verkligen är säkra på att Knut är den andra föräldern.

Och föräldrapenningen var inte så lätt heller. Jag får ta mig ett snack med Britta när jag kommer till jobbet idag.

Igår det exakt 3 månader kvar till beräknat datum.

Mysigt :)

Lillknotten har börjat få lite rutiner iallafall.. När jag satt mig på bussen sparkas det ordentligt (05.50), på morgonmötet sträcker vi lite på oss men somnar ganska fort igen (07.30), efter morgonfikat blir vi lite livliga igen (09.15). Sen blir det en lång stund att vila då jag är på språng ända till klockan 12. Men efter att jag ätit lunch är vi på G igen (13.30)

Sen är det hyfsat lugnt ända tills vi ska åka buss igen (16.05)

Efter det får vi lite middag och sen kan vi sträcka lite på oss igen och leva loppan, vi har ju ny energi! (18.30)

Fast Knut får aldrig känna nåt... Då är det stenlugnt, trots att det steppdansats innan.

Vid läggdags sparkas det igen, en bra stund faktiskt och sen är det lugnt hela natten. Om inte jag vänder mig väldigt ofta förstås. Då får jag två-tre sparkar för att påminna mig om att vi faktiskt ska ligga stilla när vi sover.....

Det ska bli spännande att se vilka sovrutiner det kommer bli i juni..

Hrm...jag har ingen arbetslust alls.

PS..jag önskar jag kunde spela piano (Land of the miracle - Edguy)

Jajamen!

 Nu tar jag mig äntligen tid till att lägga upp bilderna här :)

(Det är till stor del för att slippa se disken......)

Först lite bilder på rummet. Vi bodde på Taborstraße Hotel, ett 3-stjärnigt, mysigt ställe lite utanför centrum, kanske 2 km.

De städade varje dag och jag hittade då inget att klaga på. Frukosten var inte vad man var van vid, enbart mackor, frukt och lite yoghurt men vi blev mätta iallafall.

Och varje morgon när man kom ner till frukosten kom de fram och sa god morgon och frågade om vi ville ha kaffe eller the, sedan ställde de fram en kanna på bordet.

Så servicen var det absolut inget fel på :)

 

Fula toaletter men de tjänade sitt syfte, kan man begära mer?

 

Här spenderade jag mina kvällar.

OTROLIGT skönt för ömma fötter och foglossning.. Fortfarande tokful färg men det var mycket fräscht :)

 

Vi vär rätt trötta efter resan så vi tog oss en paus på två timmar, vilade och packade upp litegranna..

Sen tog hunger det bästa av oss så vi spettade snabbt ut för att leta oss lite näring!

Schnitzel nästa!

 

Bara en liten bit från hotellet hittade vi en pub som såg trevlig ut.

Jag kan lova att vi blev mätta..... Inte speciellt dyrt heller minns jag.

Men....ett stort minus är att i Österrike är det inget rökförbud inomhus....behöver jag säga mer?

Ja, de hade non-smoking zoner men det var precis intill rökzonen och det fanns ingen dörr.....

Detta var genomgående på alla restauranger vi hittade.

Nej, förlåt, ett matställe hittade vi, precis bredvid hotellet, som inte tillät rökning, men då var den inte större än vårt vardagsrum.

 

Kartan var vår bästa vän i början. Det var väldans spännande att försöka orientera sig med hjälp av den. Jag tror Mia blev rätt frustrerad, medans jag var helt inne i kartan, surrandes för mig själv "...men om vi går här och sen dit då borde vi komma dit....nä, fel av mig...vi måste gå dit och sen....."

Jag hade skitkul :P

På slutet av veckan rörde vi aldrig kartan, eftersom vi då hade lärt oss att var vi än går, finns alltid en tunnelbanestation som tar oss hem eller till centret :)

Efter maten tog vi oss en långpromenad och kikade på området närmast hotellet, samtidigt som vi zick-zackade oss till centret som låg 4 km bort.

Det var fint väder och vi hade all tid i världen på oss..

     

Det var vårigt i Wien :D

Varmt och härligt och som sagt lite grönska här och där..

För övrigt är jag imponerad av hunduppfostran här!

Alla hundar, och då menar jag ALLA hundar vi träffade på eller mötte, var otroligt väluppfostrade. Vissa gick utan koppel helt och hållet men ändå helt fokuserad på sin förare.

Wow, tyckte vi.. Totalt hänförda :)

 

Det var som sagt enkelt att ta sig fram. Tunnelbanan var tokigt enkel att lära sig och den var makalöst ren, trots att vi aldrig såg några städare.

Ytterligare en sak att bli hänförd av :)

Vi tog oss till centret till slut, en timme innan registreringen stängde :)

Stort ställe så det skulle bli riktigt kul att spendera lite tid här, kika på nya maskiner och lära sig massa nyttiga saker.

         

Fråga mig inte varför jag ser så förbaskat glad ut.. men uppenbarligen hade jag väldigt trevligt.

I bakgrunden ser man två kvinnor som Mia blev väldans imponerad av, eller...brydd på, jag vet inte vilket som stämmer in bäst...

De var hypermakeade, hade designerväskor och skor och så en lång svart heltäckande klänning över. Ungefär som att de skulle varit muslimer. Men de visade håret och lite ben då och då så ingenting stämde.

En tunnelbanetur senare var vi på hotellet och försökte bestämma oss för vad vi skulle gå på för föreläsningar dagen efter. Och så åt vi massa konstigt godis.

Ingen hit....smakade bara konstigt.

 

 

Vi hittade VÄRLDENS godaste glass!

På centret!

Exakt den sockerkick man behövde efter att ha suttit och lyssnat på knacklig engelska om ett ämne som inte riktigt var vad vi trodde det skulle vara.

Gräddig, hypermycket smak och alldeles, alldeles underbar...yum yum!

De var bara där en dag, till vår förtret.....

   

Vi tog och provade några bakelser den dagen också (vi promenerade flera mil, så det var legitimt !)

Ingen hit.

Smakade mest bara salt. Och nej, jag tror inte det var mina "gravid-smaklökar".

Är det en bakelse ska den banne mig vara lite sötsliskig!

Vad är det annars för mening...?

   

Men vi hittade ett kafe strax utanför hotellet som hade hypergott kaffe. Så tillochmed jag syndade en kopp :)

 

Nämnde jag att vi gick flera mil denna vistelse....?

Såhär får man blodet tillbaka till kroppen från fötterna och samtidigt sträcker ut korsryggen och släcker elden som var belägen under fötterna....

Mycket effektivt.

 

Det var exakt lika skönt att promenera på kvällen. Just denna kväll var det 12 plusgrader så vi myste.

Det fanns mycket fina promenadstråk..

Det var en stor mässa det här så alla olika företag ska naturligtvis visa upp sina senaste nyheter. Mycket intressant!

Men det bästa på hela stället var Mallinckrodts barista.

Gratis, djäkulst gott kaffe :)

Och kakor!

Men volymen...ojojoj, det var mest folk den dagen vi letade oss ner och att jag inte fick nåt bryt är för mig ett mysterium. Det kanske var för att Mia var med...

Tänk sillburk på en börsmarknad.

   

Den sötaste mini-MR-kameran vi sett :)

Nog om jobb!

Vi tog en liten kvällsprommis när vi skulle leta mat. Vi slutade vid vårt hotell på slutet men ändå, vi fick en promenad och fick se hyfsat fina byggnader..

Det här är Stephansdomen. Smutsig men mäktig.

       

Vi hittade en glassbar nära hotellet så vi slog till på en halvliter var.

YUMMIE!

Men tror ni jag orkade?

Nä.

På helgen (jag minns inte vilken dag) gjorde vi oss en riktig rundtur. Vårt enda mål var Spanska ridskolan men när vi kom dit hade vi missat träningen och de hade inga uppvisningar. Guidade turer var man tvungen att förbeställa så det enda vi fick nöja oss med var hästarna utanför och fiket.

Där de för övrigt var otroligt otrevliga. Usch.

"Vad vill ni?"

Kasta kakan på dig för den frågan?

Surtant.

 

 

Återigen....vackra, vackra byggnader...

 

Somliga har tydligen förtjänat guldmössor :D

Sötnosar.

 

Parlamentet var ganska häftigt.

Det ser ut som Olympen...grekisk stil iallafall.

Och hur håller de guldet så himla rent och skinande?

Tänk den stackare som får klänga på den statyn och putsa... Gör han det på natten tro?

Vackert, mycket vackert.

 

Jaa..återigen..happy days! (tydligen)

Jag börjar tro att det är ett nervöst skratt för att Mia fått tag i kameran....

(knäpp någon gång så det är över!)

 

En fin park i närheten av Spanska ridskolan.

Det är säkert otroligt fint här på våren och sommaren men jag avundas inte trädgårdsmästaren.....

Tänk er att gå och täcka alla attans träd med en påse innan hösten... varje år!

Och parken var stor och täckt av såna här små träd..

Vilket arbete....

 

Vi snubblade över en mysig skridskobana och som sagt, det var verkligen en bana!

Det fanns även en "vanlig" rink men många hade letat sig ut i denna labyrint. Säkert härligt att fördriva en helgdag på..

Såg jättemysigt ut :)

 

Jag vet inte vad detta var för mäktig byggnad men de hade en marknad med just dessa isbanor och rinkar som evenemang strax intill. Det spelades musik och där fanns även små marknadsstånd med mycket fina saker. Allting på en ditbyggd trä-altan, kan man säga.

Härligt!

     

Wien var fylld av dessa domer överallt. Man undrar just varför de ska ha så många av dom?

Men vackra är dom :)

   

I den här parken får man göra vad man vill!

Trots dess namn var den väldigt ren och fin ;)

Nu får det vara nog, jag är helt slut!

En hel dag med att skola in en av våra nya sköterskor på CTn och så nu detta.... :)

Ja, nu har jag gjort mig förtjänt av att sova!

Tjing!

Gud så jag har längtat efter denna dag, trots att jag varit i Wien!

Man blir trött av att titta, promenera flera mil, prata och lyssna på engelska och helt enkelt bara uppleva ett annat land och dess miljö, på alla sätt. Men det har naturligtvis varit väldigt kul samtidigt :)

Så denna vecka har varit lååång.

Och ryggen har börjat ge sig till känna, inte så konstigt med tanke på att lillen nu är ca 32 cm och är 1 kg stor :)

"Wow Malin, du blev ju stor över en natt!"

Jahadu..där ser man... Mina kollegor vet hur man belyser det viktiga i en graviditet...

Skorna är dessutom lite väl långt ner så det tar en hel evighet att knyta dem. Och ett antal andningspauser då jag måste hålla andan under tiden jag knyter dom..

Lillen gillar det inte heller för det sparkar ordentligt när jag lutat mig ner en stund.

Så...jag försöker undvika det så långt det går.

Knut får knyta mina skor :D

Men det går ju åt varmare tider så snart kan jag kanske ha lättsammare skor..

Dock inga Foppas!

De har jag bara hemma på gården eller i Buan.

Och snart är det påsk! Yey!

Då får vi vara i buan! Jag hoppas vi kommer bo där men...just nu vet vi inte det.

Annars blir det till att bo hos momma :)

Inte alls dåligt, tvärtom!

Jag längtar efter att bara vara.. Se till att vi har vatten inne, att elden brinner och bara ha trevligt med alla Envågare och annat löst folk ;)

Dock känns det inte som att skoterturerna kommer bli lika fulla av njutning som de brukar vara men....vi får se :)

Och nu har jag nästan exakt 2 månader kvar att jobba.

Skönt!

Jag känner ju att graviditeten tar mer och mer energi av mig.

Dock är katt-allergin mycket mindre jsut nu. Det är rätt skönt med tanke på att vi inte känner någon utan katt här i Kramfors längre... Jo, förlåt, en person har inte katt. My bad.

Jaja, enough with that for a while.

Tänkte prova baka tekakor igen i helgen. Förra gången var jag på tok för duktig på knådandet så de blev naturligtvis STENhårda.

Wish me luck :)

Thja...nu var det nog för denna gång.

ciao!

 

Ihopkurad i en filt i soffhörnet, ensam då Knut satt sig i skolbänken igen, sitter jag och mår gott en stund. Med VH1 i bakgrunden just nu..jag har nämligen lyssnat sönder några av låtarna på Spotify :)

Jag skulle egentligen ha börjat packa inför resan på onsdag men jag har för ont för att göra några större rörelser just nu.

Det ska bli superkul att åka iväg till Wien...samtidigt som den lilla skogsmusen i mig säger att det är mycket skönare hemma....Och så får jag inte träffa Knut på en vecka nästan...Huvva. Fast..det är nyttigt att sakna ibland.

:)

Och vi har ÄNTLIGEN fixat hallgolvet!

1-0 till oss!

Haha! Hallförbannelse!

Jag åkte till Colorama och sa som det var, att vi fått fel lim och att vi, klantskallar, inte kollade det innan vi började lägga golvet... och de bara gav oss en 5 litershink och sa att vi skulle höra av oss om det inte hjälpte.

Super,supersnälla Colorama!

Så nu ligger det där...plant och stumt.

SKÖNT!

Och så har vi lim för golvet uppe i trappen :)

Jag hade som sagt tänkt ha denna dag för att packa och prova ut outfits (som för övrigt är dubbelt så svårt nu som innan....undrar varför....) men när vi vaknade såg det ut såhär:

 

Inte kan vi vara inne då heller!

Nä, de få timmarna vi hade "lediga" (innan knut skulle läsa jägarboken) spenderade vi ute.

Vi tog skotern och spättade iväg till vindskyddet en liten bit från oss. Alldeles lagom långt bort.

Och vilken dag!

-6 i skuggan och +12 i solen. Tänk så himla skönt vi hade det.

Det är precis som knut säger, en lyx, att vi bara kan åka en liten, liten bit och uppleva total frid. Det är alldeles tyst, man får vara ifred en stund och varva ner.

All stress och alla bekymmer pausas en stund när man sitter i solen och funderar på om man orkar kliva upp för att göra en kläm-macka eller om man ska sitta en stund till och bara njuta.

Dock kommer skotern bli alldeles för "liten" för vår familj snart så vi måste försöka hitta en kälke.

Man får ju inte med sig nån mat som är något i den lilla ryggsäcken! :)

Jag är ju van vid att vi har en back med oss..... oavsett längd på turen.

Eftersom ryggsäcken är storlek mindre fick kameran vara hemma och mobilen fick komma fram istället. Det är tur att den inte går av för hackor den heller...

Vi drog slutsatsen att folket sitter inne och glor på Vasaloppet, leden är helt orörd!

     

Man får nästan en magisk känsla när allt är så orört. Man vill inte störa friden i naturen, på något vis..

     

De här var de enda spåren vi såg, förutom våra egna.

Undrar vad det var för en liten pippi som skuttat runt här..

Ett barnmorskebesök har jag hunnit med också. Där har jag dock ingenting att säga. Jag fick en folder om amning och vi fick höra hjärtljuden en snabbis, sen var det inget mer.

Jag antar att hon skannar av den blivande mamman ganska snabbt, behövs blodprover eller annat?

Jag mår ju bra så det är säkert bra. Denna gången pratade hon ganska mycket med Knut, det är ju bra :)

Och framtida frissabesök kommer spenderas i ström, hos Kristina. Det är absolut bäst.

1200 spänn för ingenting. Jag ser nån ljus slinga här och där...några mörka om jag sätter upp håret, annars ser det exakt ut som innan jag gick dit.

Suck.

Nä, nog med detta :)