...men jag hamnade där!

Ja, tillbaka till olycksplatsen eller vad man nu ska säga.. :)

Dock enbart för 3 dagar den här gången, och för MYCKET trevligare händelser än alla gånger tidigare :)

EXAMEN!

Nu blir det inte lika grandiöst som jag ville att det skulle bli men likväl, det är en avslutning för oss. Inget mer rtg.ssk 2/08 och inga mer konflikter om bussåkning och undermålig undervisning.

Känner jag vemod? Nej, inte alls.

De här 3 åren har varit slitsamma, mest, men jag har även haft väldigt roligt då och då :)

Vissa av mina klasskamrater kommer jag hålla kontakten med och de flesta kommer vara Facebook-bekanta.

Så är det, det vet alla och envar.

Det låter lite illa, när jag säger att det mest varit slitsamt, men jag skulle ljuga annars. Och jag säger inte att jag ångrar attjag gick utbildningen, tvärtom!

Jag har utvecklats enormt och går nu in i ett yrke jag tror kommer passa mig ypperligt när jag blivit varm i kläderna.

Mina framtida kollegor är otroliga människor och jag trivs jättebra där.

Så det slitsamma har mest varit att flytta till en stor stad (som jag har slitit med allt folk och all stress!), långdistansförhållande, bussresor (för 3-4 år sedan fick jag magknip så fort jag ens tänkte på att åka buss) och naturligtvis alla dessa humörsvängningar för prestationer i skolan!

Tentor, rapporter, inlämningsuppgifter och ekonomiska bekymmer när praktik skulle utföras.

Ja, det har hänt massor!

Det är rent överväldigande när jag tänker på helheten :)

Visst, jag ångrar vissa saker men samtidigt känner jag att jag valt rätt när jag exempelvis åkt hem istället för att stanna kvar.

Jag är ingen festprisse och det är inget fel med det.

Nu ska jag fixa den sista touchen på examenskakorna. De komemr bli så bra!

Bilder kommer när de är klara :)

Jävlar vad roligt forsränning var!

Dock var det skitjobbigt att kliva upp sex på morgon för att ta sig till Åre i tid.

Men vi; jag, knut, tomas och kristina for iväg med nyfikna och lite nervösa sinnen.

Vi kom dit i förtid så vi gick in på Holiday Club för att pudra näsan lite och därvar det full halligalli på ett Fitness-event de anordnat för första året, tror jag det var.

Joggare, dansare, cyklister och allt vad det nu var, trängdes där för att gå på pass som vart och ett kostade 250 (!) spänn.

Tänk att de bara kan träna när de får betala dyra pengar.

Efter ett tag kom de dit, våra guider.

Vi fick hjälmar, våtdräkter och en anorak att ha på oss och efter en stund kom det andra gänget ochvips så var vi iväg.

Vålån skulle vi åka på och det tog väl en halvtimme eller så att ta sig dit. Väl framme var det bara att svida om till de ytterst snygga dräkterna.

De satt som en smäck!

Man såg ut som Bigfoot med hängarsle och en röd hjälm :)

Och efter många garv då andra gänget tagit på sig dräkterna utochin fick vi äntligen en crashcourse i hur man ska bete sig.

Kommandon, hur man gör om man hamnar i vattnet (vilket en av oss gjorde ;), hur man dra upp någon och lite annat smått och gott.

Vi bar ner plastbåten till vattnet där vi fick öva lite innan. De ville nog se att vi fattade ordentligt, och det var nog tur det!

Och första fallet vi kom till var inte stort, men BLÖTT!

Vi hade hela båten full av vatten när vi kom in mot land, och tydligen var det meningen, de styrde dit enbart för att vi skulle få känna på och bli riktigt blöta.

Och tro det elelr ej, man frös inte!

Vattnet var apkallt men eftersom man fick paddla som en galning för att komma någonstans, rusade blodet i kroppen och man höll sig ljummen hela tiden.

När vi kom till etapp nummer 3 blev iallafall jag lite nervös.

Då klev vi av båtarna för att de ville visa oss hur det såg ut, plus att där kan man bara åka en båt åt gången. Risken var tydligen stor att man skulle ramla ur för de stog redo med livlinorna!

Det var alltså ett vattenfall på kanske 4-5 meter med en vinkel på 70-80 kanske.

Så inte helt vertikalt men det räckte!

Då övervägde jag att inte åka men fan tog tag i mig och ingen kommer ihåg en fegis!

Och jääääklar vad roligt det var :)

Strax innan matpausplatsen kom vi till en lite mer teknisk bit med en fors där båten åkte från sida till sida OCH upp och ner på vågorna.

Där....fick kristina och knut ge vika för moder jord!

De satt på högra sidan av båten och rätt vad det var mitt i allt skum fick jag kristina i huvudet, knut på benet och en paddel i ryggen!

Krisstina lyckades komma tillrätta ganska fort men knut.....poff! Borta!

Vände mig om lite snabbt och såg knut ligga i vattnet och plaska :)

Han gjorde kanonkulan ner i plurret :)

Och Tomas, som tog snacket om att paddeln är din biljett tillbaka in i båten, slängde paddeln till knut, som tryggt redan låg i båten.

"Ta paddeln för fan!"

Det bör väl sägas att knut behövde bara ta 2 kråltag så var han i land så paddeln var inte så nödvändig ;)

Vi hann inte reflektera så mycket innan vår kapten skrek åt oss: "Framåt!"

Så det var bara till att paddla som en tok, nu var vi ju bara tre!

Och strömt som saticken var det och vi skulle till andra sidan landet... Fy vad tungt det var!

Och då, hoppade kapten ner för att hjälpa oss...

Det känns att de är en gnutta mer rutinerade än oss (och möjligtvis mer tränade) för när han tog i, då gungade hela båten!

Kassler och potatissallad blev det, gott som tusan, vi var helt slut!

Vi började frysa lite på slutet så det var snabbt ner i båten för sista biten.

Då for vi runt och surfade på valsarna som det heter. Rätt kul men jäääklarns så jobbigt!

Jag hade ingen möjlighet att ta kort men det andra gänget hade kameror med sig så jag hoppas vi får tillgång till dom :)

Och nu har vi nyligen kommit hem efter en middag på Corner, så det har varit en skittrevlig dag :)

Nu ska jag däcka i soffan!

Herregud....nu är det snart allvar.

Nu ska man ta ansvar för allt man gör. Sen gör jag det större än vad det är, klart jag fixar det!

3 år måste ha lämnat några spår, eller hur? ;)

Och bilder på trädgården kommer :) Jag ska bara finna lite tid!

Det här fick ajg i posten idag. Tack bäste bror!!

Undrar om detta lilla askmoln kan tänkas försvinna snart?

Jag blir lite orolig över vår utlandsresa. Jag vill utomlands och MÅ GOTT.

Så...pyts! Puts väck! Off! Gå ta pärlanne! Stick!

(tror ni det har fattat?)

Ja, next case!

Nu är garaget MYCKET luftigare. Det är så skönt att slänga saker!

Och speciellt saker som inte är ens egna :P

Det där lät fel...men ni fattar vad jag menar. Ut med "husets" möbler och in med våra, snygga, möbler :D

Och kaklet blir så snyggt. Vita fogar...mhmm, fräscht och snyggt.

Nu måste lilla jaget sova en stund, Imorgon blir det ytterligare en punktion på CTn, spännande!

(hoppas Hörcentralen ringer snart....)

Trevliga dag :)

Vi ahr varit superduktiga och gjort gården snygg. Alla buskar är nu nersågade, förutom några utanför tomtgränsen som vi ska såga ner, om vi får tillstånd från grannen, nästa sommar.

Och jag har fått stryk idag..... av röjsågen.

Ser ni blod och avkapade tår, fingrar och armar?

Nä, jag skulle dra igång den åt knut och tänkte mig inte för. Jag drog, ungefär lika hårt som på en gräsklippare, misstag nummer ett.

Slog mig själv i ansiktet och tappade snöret i ren chock av att det gick så lätt, misstag nummer två.

Då fick jag, på nåt finurligt vis, handtaget från snöret rakt på insidan av armbågen, läkarspråk, mediala insidan av humerus.

Och SATAN vad ont det gjorde!

Blåmärket var snabbt tilltagande och det pillrar lite i underarmen.

Jag tror att det är inbillning. Vår generation är ju lite fjaskig.

Man känner att man lever :P

Och nu är knut på pojkkalas medans jag är hemma och gör bort den här attans uppgiften.

Jag tänker enbart använda de böcker jag hittat, ingen är kurslitteratur, och alla lagar och författningar.

Det måste väl ändå duga?

Nu tycker jag att det ska bli fruktansvärt skönt att få en hörapparat.

Jag märkte det idag när jag skulle beställa min middag på Sylos.

"Kycklingsallad"

"......" tittar på mig... (Vad sa han??!!)

"Ursäkta?"

"...." tittar på mig och ler, pekar bakåt...(va, vad?? Mera?

"Nej, det är bra så.."

"...sås..." (Åh! vad ska jag ha för sås!)

"Jaahaa!...förlåt jag hör så dåligt."

Vi båda skrattar men jag känner jag vill bara därifrån.

Och..så händer det igen, när jag ska betala. Då säger han något som jag inte uppfattar och jag är så generad och trött på surrandet att jag ler lite och jag tror han märkte att jag inte hörde vad han sa. Men han skrattade lite och gav mig pengarna.

Usch. Om några månader hoppas jag att jag kan köpa mat utan "Ursäkta?" eller "Va?", "Förlåt, jag hör så dåligt...."

Så, nu har jag ätit och kikat på Glee.

De hade ett bra avsnitt där alla hade på sig t-shirtar där de har skrivit något som de skämts över men accepterat.

 OCD, Cant sing, Likes boys, cant dance var några exempel.

Tänk om man har en dag för det ändamålet istället för Champinjonens, Falukorvens eller Kanelbullens dag.

Hyfsat meningslösa dagar.

Nä, ta fram en gammal T-shirt, skriv och bär den istället!

Vi startar en ny trend!

:)

Nu måste jag plugga, det är ju därför jag är hemma..! (Skämmes malin)

(På min skulle det ha stått "överanalyserar" eller "Kameleont")

Vad skulle det ha stått på er?

Såhär känns skolarbete just nu....

"Jag borde vara ute och kratta buskar eller skrapa fasaden. Inne borde jag göra fogarna i köket vita som jag köpt färg till och så fördjupningsuppgiften...."

Jag är trött. Fruktansvärt trött i både huvudet och i kroppen.

Det är superbra på jobbet. Jag trivs himla bra trots min osäkerhet som skiner igenom ibland.

Men alla måsten hemma. Jag har inte förmågan att kunna bolla med dem just nu.

Speciellt fasaden....

Jag känner en oerhörd stress eftersom bästa tiden är att måla maj-juni och maj är snart slut!

Och vi har inte ens börjat!

Det känns som att allt står stilla. Både vänrelationer, hus, arbete och plugg.

Jag klagar inte, jag luftar mina tankar. För allting löser sig till slut.

Dock känner jag att det blev lite för mycket att tänka på och försöka ordna, när en hörapparat blev inblandad i mitt liv.

Hur ska den se ut? Kan jag få bidrag för att få en? När ska jag få den? Duschproppar måste köpas och ear-planes likaså.

Det låter kanske inte mkt, men det känns som ett berg för mig.

Jag känner mig snurrig, lättirriterad men samtidigt väldigt lycklig.

Jag har det väldigt bra men jag vill komma framåt!

Nu ska ajg ta itu med fördjupningsuppgiften, även fast den framkallar huvudvärk och illamående.

Idag fick jag domen, eller vad man nu ska kalla det.

Jag ska ringa Hörcentralen och få en hörapparat anpassad för mig.

En hörapparat.

Sånt som gamlingar använder.

Nej, jag är faktiskt inte så missnöjd som det låter.

Tydligen är det trumpeten som det är fel på. När man sväljer ska den "lufta" insidan av mitt öra och det gör den inte. Så det blir ett vakuum, typ, som drar trumhinnan inåt. Min är alldeles tätt mot benen och ser ut ungefär som en ICA-kasse. Den ska se ut som en ballong, eller iallafall vara lika flexibel som en.

Och de ska rådfråga kirurgen men jag hör ju "för bra" för att det ska opereras.

Plus att de knappast kan göra något.

Så vitt jag förstod var det den enda saken i örat de inte kunde operera ordentligt.

Så...just nu ska jag försöka smälta att jag ska ha en sak i örat konstant.

Men....jag vill ju höra ordentligt. Jag tror det kommer bli bättre när jag fått höra, att jag hör vad folk säger utan att måsta titta på dem eller koncentrera öronen av mig.

Titta....om det är en sån här blir jag lycklig, för den syns ju inte!

Håll tummarna.

Ja så kan det vara en typisk söndag :)

Mia hälsade på med lilla Leva, så himla fin ! Pigg, nyfiken och vacker!

Hon är en Mallenois, typiskt supersöt ;)

Så vi tog en rejäl promenad, vi upptäckte en riktigt bra tur, runt hela Frånö, ut till Fiskjavägen och sedan ner till Frånö för att komma tillbaka till oss på Bagarvägen.

Jag kommer ta den promenaden ofta med vår hund :)

en timme- en och en halv kanske... Lagom!

Och under tiden hade knut tagit tag i buskarna, duktiga babe.

Så nu är det en massa högar med avklippta grenar men i mina ögon är det så vackert!

Det kommer bli så bra när vi har kört iväg alla högarna och jag har krattat bort allt gammalt löv.

Fast just det....det var ju fördjupningsuppgiften......

Suck, det är nog som mamma säger, jag har tagit examen psykiskt så nu har jag fått en rejäl spärr i huvudet som omedvetet suddar ut allt som har med skolan att göra i min prioritering.

Räckte det inte med C-uppsatsen?!

Nja, det blir nog som jag har planerat. En helg med den skiten. Knut får åka och festa med Toni och så stannar jag hemma och pluggar bort skräpet.

Dricker dricka och svär över lagar och författningar.

Trevligt eller hur?!

Ja, det blir skitbra.

Nu ska jag forska lite om hundgårdar. Kolla över blocket och nätet överlag.

Yeey :D

Ps. Ni kan ju säga till om ni råkar känna någon som har en hundgård till salu....

Det är ganska bra inslag ändå..vissa är skitkassa, som grekland, finland och diverse andra. Men samtidigt var det många som var riktigt bra!

Sjukast var väl ändå tyskland som har samma artist som förra året. Hon hade tydligen tävlat med 12 låtar och så hade tyskarna fått välja vilken av låtarna som var bäst.

Ja just det. Men låten var inte helt fel ändå. Lite långtråkig efter ett tag men..

Moldavien är iallafall mest annorlunda.

Nyligen hemkommen efter en heldag hos jens och maria. Väldigt trevligt och bra på alla sätt och vis!

Knut och jens skulle snickra lite så vi for dit runt halv ett. De tappra själarna var ute trots spöregnet :)

Jag och Maria myste inomhus med Milo, Douglas och massa musik!

Det var lite kallt ute så det blev ingen middag ute men vi grillade iallafall. Mumma :D

Vaknade nog på fel sida idag. Det enda jag såg överallt var fel. Fel, fel fel.

Och det där måste göras och det där ska jag hinna och det och det och det och

det.....

Det höll faktiskt i sig tills jag och maria började prata.

Då släppte allt.

Och sköna känsla!

Jag känner fortfarande att jag har massor att göra och ingen tid att göra det på men det är greppbart nu.

Dock blir det ingen Umeåtripp nästa helg, det är lite trist.. Men vad gör man när det är för mycket månad kvar på pengarna?

Nä, om man ska ta och lördagsmysa lite till :)