Äntligen är hon här. Och vilket litet mirakel... vår Isabelle.
Ammar direkt utan problem och är lite täppt i näsan nattetid. En liten kämpe..det är vad hon är.

Yes box...jag är hemma än.

Jag har nu provat allt som går att prova och det har knappast hjälpt. Så...I surrender. Skrutten kommer när den kommer.

Två saker har dock hänt som visar att det inte står helt stilla iallafall. Mer detaljerat har jag skrivit nån annanstans...alla uppskattar nog inte detaljerna. Men det sista är väl det som är mest uppiggande. Imorse hade jag nämligen regelbundna värkar i två och en halv timme. 1 minut långa och 8 minuter emellan. Jag vaknade tillochmed av dom.

Men när jag bestämde mig för att kliva upp, äta något och ringa förlossningen...ja, då avstannade det helt och hållet.

Men eftersom jag inte hade fått sova så mycket på natten blev jag lite lättad, uppenbarligen, för jag slocknade totalt i soffan.

Så nu sitter jag och poppar musik på full volym för att få upp humöret lite.

Inget...verkligen INGET är värre än att bara vänta. För det är det enda vi gör. Jag kommer inte mig för att göra något. Hjärnan har låst sig och kroppen säger ifrån ganska fort när jag väl hittat på något.

Och ja, det är ju faktiskt väldigt spännande det här...hela den här processen, trots att humöret dimper då och då. Men jag går ofta och funderar på det här med värkarna... Jag har frågot otaliga människor om hur jag ska märka när jag har riktiga värkar och alla, precis ALLA säger samma sak:

”Det märker du.”

Jajamen.

Ska jag märka på hur ont det gör? Eller att det är regelbundet? Både och?

Mest troligt. Men ändå. Inga som helst hintar om HUR det kan kännas. Ja, visst, det är olika för alla, nog klån vet jag det...Men bara att förklara att så här kände jag det iallafall, det ger rätt mycket.

För imorse låg jag och funderade ett tag...är det..? eller inte? För det gjorde inte så ont att jag höll på att klättra ur sängen. Visst, det blev regelbundet efter ett tag.. och det var väl då det slog mig. Och att det väckt mig.

Jag svettas mera, på nätterna. Och jag går som en ryggsjuk då och då. Stapplar fram..

Midsommar spenderade vi i Bjärtrå. Det var mysigt. Brännboll med hela byn först och sen massa mat. Det var soligt men blåsigt. Och det var ju naturligtvis väldigt spännande med min mage..och då måste man väl få känna lite?? Jag orkade inte säga ifrån..”det är bara några dagar kvar, jag skiter i det”. Men man känner sig som ett objekt, något för alla att göra vad de vill med. Fast Knut sa ifrån då och då.. det var lite skönt.

Men något som jag absolut aldrig kommer vänja mig vid, eller tycka är okej...är denna rökning. Jag hatar den. Det finns inte ord för hur mycket jag avskyr den. Så det var det enda tråkiga denna midsommar..och att min allra finaste människa förstör sig själv med att tvärröka 15 stycken, bara för att. Helvetes cancer-pinnar. Begriper inte folk att de förkortar livet med varje cigarett? Nej, alla får inte cancer och nog är väl det tur?! Men det förstör kroppen på många, många andra sätt.

Jag har slutat gnälla. Det blir bara exakt precis tvärtom.

Man har iallafall haft många uppfostringstankar denna midsommar. Naturligtvis. Det har nog de flesta när de väntar barn. Många av de tankarna blir nog exakt tvärtom, eller iallafall inte som vi tänkt oss, men så länge vi har en grund som vi är konsekvent med kommer det nog gå fint.

Knut har rymt nu en sväng... Jag kan förstå honom. Det är förbannat tradigt att bara sitta hemma. Jag är skitless, samtidigt som det är skönast, utifall att vattnet skulle gå eller nåt sånt.

Och det är tokigt fint ute, soligt och lite blåsigt, precis som jag vill ha det. Men jag inte gå ut och bara tvärsitta på gräsmattan. Tankarna snurrar för mycket och för fort och just nu behöver jag fylla på musik-känslorna i mig. Känna basen vibrera och viljan att hoppa upp och shakea loss lite blir bara större och större. Det är bra, till slut omvandlas det till feel good-känslor och så har vi till slut en glad Malin här hemma  :)

Och äntligen kan jag skicka och ta emot mms igen! Det var helt enkelt en hel drös med uppdateringar till telefonen som saknades. Jag hade nämligen stängt av den automatiska funktionen där... så jag hade en skitgammal Android-version och då tar det uppenbarligen tvärstopp på vissa funktioner.

Vad mera? Jo, väggen är färdig iallafall :D Nu är det bara hängrännorna och garagetaket kvar. Sen har vi uppfyllt det vi sagt att vi ska göra. Då får vi se vad framtiden har i sitt sköte. Bo kvar i huset? Flytta till ett annat i Kramfors eller Strömsund? Spännande tider väntar  :)

Ja, nog för idag!

Tog en prommis för mig själv för att försöka kicka igång saker och ting.. så underbart väder så det var jag glad för :)
Gick där och dagdrömde om en hund faktiskt..tokmysigt!
En schäfer var det ;)

Kände att magen var tokhård som en stenbumling men inget annat.

Nu när jag suttit ett tag och sedan gått uppför trapporna för att lägga mig kände jag en...smärta eller mer utav ett starkt obehag både i magen och på sakrum (strax ovanför rumpan för er vanliga människor;).
Det försvann när jag la mig på sidan men jag får väl vara lite vaken och känna om det kommer igen :)

Trevlig midsommar :)

Alltså..jag blir lite sur.. Det är ju så att jag och knut ska vara hemma lika länge och ju längre skrutten dröjer, desto mindre tid får jag!

Ett halvår är ju redan tok-kort tid..

Och så har det ju låst sig..såklart. Jag är fruktansvärt otålig och kommer därför inte på något att göra.

Och det är otroligt lugnt i magen.

Kom nu nån gång!

Det måste vara nära... hungrig konstant, lätt illamående och en molvärk som blir större och större. Skrutten är sig lik..något lugnare imorse dock..fick buffa lite för att få något livstecken.
Så idag tänker jag gå...och gå...och gå.
Knut ska ta ner byggställningen så jag får kika på det iallafall..
Och bilen får vi tillbaka idag så det blir till att testa bilstolen också.

Ja...den här dagen går nog också.

Det blev inga små bullar denna gången... och en sort fick inte plats!

Lite långtråkigt har jag.
Kroppen säger ifrån och jag har ingen ork samtidigt som jag är rastlös.
Igår var jobbigaste dagen då mitt humör sjönk drastiskt och vägrade bli bättre.
Jag var så arg! Och nerstämd..det var knappt jag svarade på tilltal..

Idag lallar jag på runt gården..önskade att jag kunnat klippa gräset men jag vet att det kommer jag aldrig orka.
Har pö om pö försökt rensa lite i jordgubbslandet men även det är jobbigt.
Tvätta och hänga tvätten har gått finfint så nu är tvättkorgen tom... Skit.
Knut är hyperduktig och har snart målat klart väggen.. känns väldigt skönt.. ska bli skönt att slippa måla massa lock nästa sommar.

Jag satt igår och skrev ett långt inlägg med massa bilder men när jag skulle publicera det slängde bloggplatsen ut mig och inlägget var borta.
En rad svordomar kom ur min mun och jag stängde ner datorn en sväng.
Provade igen och tänkte spara när jag skrivit en stund..samma igen.
Då fick jag psykbryt och förbannade allt som gick att härröra med internet !
Så...idag bloggar jag från telefonen.

Jag hade då tänkt göra en tur in på byn idag...hitta en mössa till skrutten bland annat.

Det kunde jag ju glömma ganska kvickt.

Det är som sagt examensdag idag och jag trodde att det var färdigt för dagen då det inte var några bilar alls vid kyrkan, som ligger lite utanför centrum.

Glad i hågen styrde jag kosan mot Dollar och klädesaffärerna..

Bilarna blev fler och fler...jag såg fler och fler mystiska parkeringar och när jag insåg att alla bilar stod i närheten av skolan....ja, då insåg jag att slaget var förlorat.

Jag gjorde ändå en modig runda inne på Dollars parkering men begrep att den var fylld av, inte Dollarkunder, utan folk som gick därifrån mot skolan istället.

Jaja, skitsamma. In mot klädesaffärerna istället för den lilla mössan.

.....Njaaa, jag tror jag skiter i det med!

Folk blir som tokiga när det är mer folk än normalt i farten. Springer över vägarna, parkerar som dårar och glömmer totalt bort att det finns något som heter Blinkers....

Det var skönt att se galenskapen i backspegeln....

Jag blev dock väldans imnponerad av mig själv... inte ett enda spår av stress.

Det kanske hade varit annorlunda om jag haft någon med mig i bilen men just nu gick allt bra.

Pulsen ökade inte ens lite.

I mina ögon är det massiva framsteg, med tanke på några år sen... Då har jag nog kommit hem kallsvettig och panikartad.

Det regnar inte idag iallafall men det hade ju varit mycket mysigare för studenterna om solen orkat kika fram åtminstone då och då..

Visst blåste det när vi tog studenten?

Ja det gjorde det, för jag hade ett väldans sjå med kjolen minns jag.

Haha...vilka minnen :D

Jag var mycket snyggare än jag minns... Som vanligt.

Men det var nog rätt lika väder som det är idag.

Anyhow...jag förstår varför många skriver på nätet att man ska ta sig tid att fixa till sig litegrann iallafall, när man är mammaledig.

Orken och humöret påverkas mycket mer positivt än vad det gör om man struntar i det.

Kände jag idag när jag skulle ut...man kan ju absolut inte åka hursomhelst.

:)

Fast jag skulle fortfarande behöva en makeover.

Och när jag kom blev det lite lunch under tiden ajg kikade på Özz Nujens "dålig stämning".

Han har ju verkligen bra saker att säga. De träffar rätt, men vissa saker går lite överstyr, iallafall för min smak.

Men att Sverige är veligt och sällan kommer till skott...det stämmer ju ;)

Nä..kanske jag ska försöka få den där tjärpappen på rätt ställe?