Jag tog och drog till ström en sväng :)

Knut skulle ju ändå bara jobba hela helgen.

Och eftersom det var Mors dag på söndagen...ja, vad var det att fundera på?

Så...jag tog och gjorde pappa och farmor sällskap i timmerbilen :)

 

Även fast pappa kanske är lite less på att köra timmerbil...så tycker jag fortfarande att det är jäkligt häftigt :)

Tänk bara...60 ton dundrandes fram på vägarna..bara små skruttbilar till sällskap.

Och sen...när det ska lastas, då är du helt ensam i skogen och ska dessutom ta dig därifrån med detta lass av timmer...på en smal grusväg! Gropig och jävlig, kanske dyngsur så det är lite geggigt samtidigt.

Och så kanske något går sönder, då är du naturligtvis fortfarande själv...but hey, you got to solve the situation!

Skithäftigt yrke tycker jag :)

Men samtidigt lite farligt så jag har alltid en liten rädsla som sitter och dinglar med benen från axlarna mina.

 

Alla dessa knappar... :)

När pappa lastar brukar jag sitta och klura på vad allihopa gör för något...just to kill time.

Ibland gissar jag exakt rätt. Det är en liten boost :)

Sen att jag glömmer det lika fort.....det behöver vi inte lägga på minnet.

(haha)

 

Vardagen måste rulla, även när jag är där. Så lite vitfärg fick kladdas på innan vi gick ut på köpmannamarknaden på lördagen.

Och vädret följde med mig, precis som jag sa. Det regnade nämligen litegrann på vägen till ström.

Det var ännu finare i Kramfors men jag är nöjd...det är nämligen så att jag tycker det är för varmt som det är nu, här i Kramfors.

I ström var det toksoligt men lite kyligare.

'  

Efter lite trängsel med massa folk, en liten utryckning på simonsons..., tokhärlig senlunch på Hörnet med Tomas och Kristina....så tänkte vi att vi skulle grilla :)

Och de här bröden...vitlöksbröden...meeen gösse vad go de var!

Och absolut INTE nyttiga. Det var nog säkert därför de var så goda....

Först stekta i olja och sen ugnsrostade med mycket vitlökssmör.

Yumyum!

Smakar exakt som utlands-vitlöksbröd!

Under resterande av kvällen torterade vi Knut med massa MMS om hur trevligt vi hade det... :) och fick mycket trevligt besök. Tomas och Kristina, Roger, Doris och Harald.

Det enda som saknades var Knut :)

 

Söndagen resulterade i en Morsdag :)

Lite tårta till frukost och sedan en tripp till farmor, som sedan följde med till farfar i Hammerdal. Kändes väldigt skönt att träffa honom trots att det gör lite ont i hjärtat varje gång.

Att det ska gå så fort... han ser fortfarande ut som farfar, lite tunnare...men ingenting hör ihop. Denna gång hade han varit ute och rest... Det var kul att se att han mår gott iallafall, han skrattade och pratade på.

Och jag tror att han kände igen mig en stund..han blev så glad när mamma sa vem jag var.. Trots att det bara var för en sekund eller två.

   

Medans jag, pappa och stefan fixade middagen fick mamma plantera sina örter och sola lite i eftermiddagssolen :)

 

Creme Brulee stod på menyn som efterätt. Den var yumyum kan jag lova!

 

Ja....såhär stor har magen blivit nu...Harald tyckte att det iallafall skulle finnas en bild på magen innan den försvann. Jag tycker att det ska bli väääldigt skönt när jag fått fram resultatet av denna bula.

 

Måndagen kom och så även hemresan. Så in i timmerbilen igen :)

In i Bollsta där den "lilla" kranen väntade hungrigt på pappas timmerlass.

 

De är jäkligt häftiga, virkestraktorerna. Ett lass i ett enda krantag.

Respekt.

Det hade dock varit ännu häftigare om det satt en brutta vid spakarna ;)

Knut hade "bakat" och tagit med en termos med kaffe så pappa fick lite sällskap under tiden kaffet rann genom strupen. Kan nog kanske vara uppskattat istället för att lyssna på en röst i telefonen som det brukar vara.

Sen spurtade vi hemöver igen och hämtade ett efterlängtat paket, iallafall för min skull.

Nämligen dessa söta saker:

Jag var inte tänkt shoppa sönder mig på bebiskläder men när jag fick ett erbjudande från Ellos kunde jag inte låta bli. Några kläder ville jag iallafall att jag och knut skulle vara "skyldiga" för. Och speciellt de allra första kläderna barnet får på sig...de ska väl ändå vara något jag och knut fastnat för.

Strumporna är hyfsat för stora men jag tror inte det gör något.. :)

Ja, det är mycket vitt...men jag gillar vitt! Då passar alla byxor och alla haklappar lika bra till.

Och det är könsneutralt.

Det var faktiskt väldigt svårt att hitta kläder som inte lutade åt vardera håll.

Jag längtar dock till att jag kan köpa jeans till skrutten, det är ju skittufft oavsett pojke eller flicka :)

 

Och här är bedrövelsen som ska åtgärdas i sommar.

Knut är så otroligt flitig och duktig. Alla ribb är nu bortbrutna och allt är tvättat och skrapat.

Så nu börjar det roliga! Iallfall tycker jag det :)

Först grundfärgen, som jag hoppas han hinner kladda på under morgondagen (fredag).

Och det känns så förbenade fel att han ska göra allt själv. Jag hatar varenda minut jag inte får vara på byggställningen!

Men...jag har ju mina lock som jag får måla, på marken.

Och lite gräsklippning och trädgårdsskötsel, som jag vårdar ömt.

Och markservicen...som jag inte är van vid alls...så det är väl bra att öva på den.

Och naturligtvis, min största prioritering, är nog att ta hand om Knuts humör... :)

(och så ska jag tjyvsnickra på hundkojan, så den blir klar... men det är bara tjärpapp så det är lugnt! ;)

Förutom väggen ser ni kanske den största bedrövelsen längst ner i högra hörnet...förrådet...

Jag gissar att det är gjort i all hast, med det billigaste som fanns för nu är allt uppruttnat. Dörren har ingenting att hänga på, för gångjärnen har lossnat, med skruvar och allt.

Dock blir det inte ordnat i år, möjligtvis dörren.

Prioriteringar...heter det.

Och i år är det:

1: Fasaden

2: hängrännorna

3: garagetaket, då det läcker in.

Det ska bli jäkligt skönt att bli klar med fasaden. Den har ju varit ett stående moment de senaste...3 åren.

Och vi har alltid sagt att när den är klar ska vi hejda oss lite och försöka bestämma oss för var vi ska bo.

Här....eller i Strömsund.

För med 90% säkerhet, kommer vi inte bo kvar i detta huset.

Tiden får utvisa detta.

 

De här bilderna, just nu på hallonbusken jag fick av momma, tog jag den 23/5 och det bara växer så det knakar kan jag lova!

Jag blev toklycklig när jag såg att den inte dött helt och hållet. Vinterns snöskottning tog hårt på den så jag trodde hoppet var ute.

Men...den fick lite TLC och en massa gödsel och det verkade ha gjort sitt :)

 

Blåbärsbusken mår finfint! Den bara står och goar till sig i solskenet varje dag just nu.

En slurk vatten får faktiskt alla plantor nu när det är så jäklans hett!

Flyttar jag kommer jag definitivt gräva upp både hallonen och blåbären. De ska följa mig. Punkt.

   

Jag klippte ner svartvinbärsbuskarna helt och hållet för 2 år sen så några bär fick jag aldrig förra sommaren.

Men det var hyfsat nödvändigt så jag ångrar det inte.

Nu vattnas det i munnen kan jag lova när jag ser knoppar redan nu :D

 

Den här är ny!

Det är en vinranka som jag fick på min födelsedag av finsvägerskan.

Och för er som är vassögda så ja, jag har inte planterat den rätt. Den ska egentligen bo i en mycket, mycket större kruka med sand eller något annat väldränerat.... Men jag fick lite panik och planterade den enbart för att den inte skulle dö inne.

Jag ska först och främst hitta en badonka-stor kruka och sedan plantera den rätt, med rätt "jord" och med något som den kan slingra på.

Och sedan försöka komma på var den ska stå......

Där kommer det inte bli några bär på några år...men det ska bli roligt ändå :)

 

Mina jordisar!

Som blommar redan!

Egentligen skulle jag ha tagit några bilder på dessa plantor nu för de är....tredubbelt så stora med ungefär lika många gånger fler blommor.

Så..jordgubbar blir det :D

(som jag helst inte ska äta under amning......) Men några har jag fått tillåtelse att äta :)

Det får väl bli saft och infrysning istället. Kanske någon kräm eller sylt. Vi får se hur pysslig jag är när jag är mamma-ledig :)

 

Nu några bilder från födelsedagshelgen!

Momma fyllde ju 70 år så jag och Knut pallrade oss till Ström för en födelsedagsfest i Hillsand :)

Jag fick fira lite på fredagen, då vi anlände till jämtlandstrakterna.

Tårta och en MYCKET omtyckt present.

Knut blev inte fullt lika glad... det lär nog bli precis som pappa sa...."biverkningar" ;)

   

Hehe...me like a lot!

   

Hillsands bygdegård passade perfekt för mommas kalas :)

       

Jag lyckades armbåga mig in i köket. Det är inte det lättaste ska ni veta, bland dessa Lundgrenare.

Stenkoll och en rätt bestämd bild av hur det ska vara.

Har jag pratat någonsin om den här "röntgendutten" alla mina handledare brukar göra?

Den där yttepytteminililla rättningen som egentligen inte gör någonting förutom att undergräva min känsla av att jag har gjort rätt.

Den finns även i ett kök fullt av Lundgrens-systrar.

Dock måste jag medge att de blivit....något bättre.

Tokgod mat alltihopa naturligtvis! Min magsäck fylldes ganska fort men jag njöt av varje tugga iallafall, och det gjorde nog alla gäster också.

Och alla gästerna..ja, var vi kanske...50 st?

Jag räknade naturligtvis aldrig men det var fullt av underbart folk :)

 

Min bror får en hedersplats i min blogg då det är så jäkla sällan jag får honom på bild, där han dessutom ler!

 

Farmor följde ju också med på kalaset!

Och det kändes så himla bra!

Så jag beordrade Knut att ta en fin bild på oss "tjejer" :)

Jag planerar att redigera och göra ett riktigt fint kort som jag kan rama in och sätta upp på väggen. För det här....det är riktig konst.

Och mycket viktigt för mitt lilla hjärta.

Och så är vi ju så himla fina så bara det är ju en anledning för att sätta upp oss på väggen :D

 

Jag, Kn ut och Stefan tog ett brejk från allt surr och gick ner till stranden. Solen lyckades tränga igenom till slut och det var väl för väl.

Jättehärligt var det... och så fick jag busa lite med kameran :)

_____________________________________________________________________________________

Nu till dagens tankar!

Jag har varit till barnmorskan idag igen. Och allt var som det skulle, normalt blodtryck (110/70) 143 i puls för skrutten och en viktkoll på mig, bara för att jag var nyfiken. Endast 8 kg plus :)

Det kändes skönt :)

Inte lika jobbigt att få bort allt sen känner jag.

Men...alla dessa kilon ligger enbart på magområdet så ryggen tycker inte att det är lika kul.

Ordentlig ryggvärk i form av typ...ordentlig tandvärk som får all sans att lämna kroppen. Man gör allt för att det ska sluta.

Som tur är har jag lyckats hitta ett sätt. Eftersom det oftast händer när jag sitter ner så räcker det med att bara hänga på armbågarna så ryggen sträcker ut ordentligt.

Utöver det tappar jag musklerna i benen då och då...men det var ju inget nytt. Dock händer det mer ofta nuförtiden.

Men det är inte länge kvar så jag känner ingen sänkning av humöret :)

Parasollet har kommit så äntligen kan vi utnyttja altanen mycket mer än vad vi kunnat göra förut. Det blir ju så förbaskade hett där nämligen!

 

Och vi har nyligen hemkommit efter ett vägföreningsmöte.

Vi tänkte att vi kanske måste börja gå på dessa möten om vi ska kunna få nån bättre väg här. För ni som har kört på den vet ju hur förbaskat skumpig den är.

Vilket...jippo.

Iochmed att mötet förklarades öppnat kände jag en...dallrande känsla av irritation.

Jag vill inte stanna kvar där-känsla helt enkelt.

Som tur var hann vi inte så långt då det saknades uppgifter som vi inte kunde fortsätta utan...så ett nytt datum blev bestämt och då vette tusan om vi kommer vara med.

17 juni känns ju....rätt nära.

Men...vad vet man ? :)

Vi fick smörgåstårta iallafall :)

Nu får det räcka :)

Må så gott!

25 grader i skuggan och strålande sol på en klarblå himmel. Gud så härligt!

Tankarna går naturligtvis till förra året då det också var en otroligt fin maj och sen försvann sommaren efter det, i princip.

Jag håller tummarna både för min och andras del att fallet inte är så i år.

Sen....är ju jag en oväderskäring :) Så jag kommer nog vara nöjd hur än det är.

Men jag hade ju hoppas på många soliga promenader med en sovande skrutt...

Igår blev jag...inte skrämd men lite fundersam.

Molvärken på höger sida av ryggen började göra sig påmind så jag ändrade ställning, där jag satt framför datorn, i 90 graders ställning. Tänkte att det kanske täpper till uretären..

Hjälpte inte alls och värken ökade i intensitet och jag började bli lite irriterad.

Jag vet inte hur många ställningar jag provade men till slut, hängandes på armbågarna...då släppte det.

Jag har ingen aning om vad det kunnat vara för så fort fylls väl inte en njure..?

Och om det var en värk av något slag, varför bara på ena sidan?

Nä, i am clueless.

Jag satt nämligen och kikade igenom alla bilder jag och mina kusiner tagit på mommas födelsedagsfest. Det blev ganska bra utdelning, 116 bilder som jag kan redigera och försöka göra något av.

Men... det var väl inte världens boost att se sig själv...tycker jag.

Att det kan skilja sig så mycket, att se sig själv på bild mot att se sig i spegeln..

Ni får återigen tycka vad ni vill, men jag tycker att det ska bli jäääkligt skönt att för det första få ett litet mirakel i familjen och sen att få tappa alla dessa extrakilon.

Just att bli så begränsad i rörelserna...det är mest jobbigt. Att kläderna inte passar, det skiter jag i. Det har jag accepterat..

Jaja, snart blir det en timmerbilstur till ström!

Jag, pappa och farmor(!) spenderar fredagen i Hedströms vrålåk..

(pappa tycker den är en liten fjutt då han nuförtiden blir omkörd av andra, starkare timmerbilar....)

Men vad gör väl det för mig? Jag kommer ju sitta och lyssna på musik och dingla med benen ;)

Det blir härligt det. En helg i ström.

Och massa mys med Timpan!

(Behöver jag säga att jag saknar hundar?!)

Apropå ingenting...jag är återigen fundersam på om jag ska lägga lite extra energi på att bli Bodyjam-instruktör.. Jag förstår inte varför ingen har upptäckt det här??

De har ju Bodypump så de känner uppenbarligen till Les Mills.

Vanlig aerobic är ju som schottis jämfört med Bodyjam. Jag skulle tycka att det var tokigt roligt men samtidigt....vill jag att alla andra ska titta på mig...?

Och kan jag egentligen dansa såpass att jag kan inspirera andra också?

Instruktörerna jag har sett har sån otrolig utstrålning och är dessutom otroligt duktiga på att dansa..

Man skulle ha fått tag i några bodyjam-videos och sprätta på lite själv hemma innan man bestämmer sig.

Dock är detta inte så lätt eftersom man måste vara instruktör för att få tag i dessa filmer...Moment 22, indeed.

Nähä, lite lunch innan avresan påbörjas.

Tjing!

 

och jag är lite less!

Nu börjar jag verkligen bli hindrad i min framfart. Det tar inte många minuter av arbete innan jag måste sätta mig och ta igen mig.

Och magen lyckas jag slå i överallt. Dörrar, bordskanter (mest de vassa kanterna), diskbänken, tvättstället...

Och ritualen med att ta mig in och ur bilen ska jag inte ens börja tala om.

Jag trodde nog aldrig att jag skulle bli så himla otymplig!

Och tänk då dom som går upp MYCKET mer än vad jag gjort.. Ni har mitt medlidande, verkligen!

Och ikväll har jag fått stränga order om att förlossningsväskan ska packas. Så jag plockar fram det som ska medoch sen får Knut lägga ner det där han tycker att det ska vara. Det kommer ju bli han som gräver i den. Jag kommer nog bara ge order om vad det är jag vill ha :)

Eller så är jag knäpptyst och han försöker pracka på mig sakerna. Vad vet man?

Igår blev ett garage ledigt iochmed att Jens hämtade Camaron så nu blir det en period med intensiv målning av lock.

Det är ju min lott den här sommaren. Allt som kan målas på backen, det får jag göra.

För på byggställningen får jag inte vara.

Pjöller tycker jag.

Ni ska bara veta vad det kliar i renoveringsfingrarna nu när byggställningen är på plats... Det är inte bara en gång jag har varit på väg ut med siktet inställt på kofoten i garaget....

"Jag kan vara försiktig...."

Som tur är har jag alltid lyckats hitta på något annat som jag kan göra istället. Något "Lagligt".

Ja, jag är lite stressad. Jag vill för det första inte låta Knut göra allt själv. Det är ett förbaskade Aber att stå och först riva ner ribben, sen skrapa skiten och efter det tvätta hela väggen. SJÄLV!

Jag vill sååå gärna hjälpa till!

Det blir lite (med betoning på lite i knuts tankar...) roligare och det går ju så mycket fortare när man är två.

Jag har funderat många gånger på människor som har all sin övervikt i bukregionen, nu när man är som störst.

Att de inte får världens driv till att få bort magen..?

Visst, nu är min mage stenhård och ger inte vika för fem öre när man böjer sig ner eller lutar mot något men ändå...det är ju något som hämmar en otroligt mycket.

Friheten i att kunna sitta som man vill och att kunna se fötterna(!) är ju väldigt sakensam tycker jag...

Plus att man får lära sig hur länge man kan göra något utan att kunna andas på ett tag... det vet jag väl inte om det är något...plus precis.

Det sägs att precis efter förlossningen ser magen ut ungefär som om man är i 6:e månaden. Om det är så..ja då är jag nöjd iallafall, för då syntes det inte så mycket. Jag var mest bara stel i magen då.. en liten kula men det var fortfarande många som inte såg att jag var gravid.

Det visar sig.

Jag får väl ta nåt kort (suck).

Somliga påstår att man vill se hur stor man var... Jag är skeptisk, men okej.

Men jag har inte fått några sparkar i lungorna än. Skrutten är väldigt lugn måste jag säga.

Allt är normalt för det rörs varje dag men det är aldrig några smärtsamma rörelser.

Jag kanske inte ska ropa hej än... det är ju trots allt 3 veckor kvar.

Nu till helgen blir det ett Strömsundsbesök igen. Knut tänkte jobba hela helgen och jag tänker då inte sitta hemma och glo på den förbaskade byggställningen så jag liftar med pappa :)

Jag tänkte jag skulle ta pärlan först så att jag och pappa kunde polera den men njaa... Det är mycket häftigare att åka timmerbil :)

Och jag längtar så det knakar efter kläderna till mig och skrutten. Två maxiklänningar till mig och en hel drös med små trådhögar till knytet :)

Men det tar sån tid!!

Det här är första gången kläder tar lång tid att komma fram. Alla andra gånger har det tagit max en vecka men nä... inte nu.

Morrmorr!

Nämen nu är det snart dags för en lunch med finaste Maria :)

Och en snabbshoppingsväng på DollarTore, som farfar skulle ha sagt.

 

Ja, det här var alltså min första semesterdag och JÄKLAR vad skönt det är.

Jag har verkligen behövt tagga ner och göra saker i min egen takt och istället för att kliva upp när jag sovit dåligt på natten, kan jag nu bara gneka mig runt och somna om.

Ett barnmorskebesök har jag hunnit med, där allt såg himla bra ut. Skrutten ligger tillochmed rätt!

Tills nästa gång ska jag/vi ha bestämt hur vi vill ha det på förlossningen, om vi har några särskilda önskemål..

Jag vet inte alls hur jag vill ha det, men jag tror jag ska försöka hålla mig till lustgas så långt det går.

Och jag är ju inte speciellt förtjust i sjukhuskläder...men samtidigt kanske jag inte bryr mig när jag väl är där.

Man duschar ju efteråt och tar på sig sina egna kläder då..

Nä...det är lite att fundera på.

Lite olja har jag införskaffat också, så altanen blir tipp topp innan utemöblerna åker fram.

Och äntligen har jag fått hänga tvätten ute! Man blir så lycklig av det :)

Så jag tog och tvättade bort allt som fanns i tvättkorgen.

:)

Man rör sig inte helt problemfritt nuförtiden. Det märks att ryggen tar mest stryk. Det enda som är jobbigt dock, är när högerbenet tvärlägger av.

En ilvass strålning från ländryggen, ner genom benet och så försvinner muskelstyrkan.

Obehagligt och så ser jag ut som en sjukling.

"försök att inte svanka med" Jajamen! Prova det med en storsten fram på magen som tar i när du försöker räta ut ryggen.... I am trying, really!

Jag har ju hunnit med två helroliga saker sen sist, besök i Brån och ett kalas för Momma :)

Men det får bli senare då jag inväntar besök just nu :)

Tjohej!

Veckan blev kort.

Och jag tycker synd om mina arbetskamrater... Men vad ska jag göra?

Och att oroa mig för att lillen inte får nog med näring är inte heller något jag kan göra, jag får ju inte behålla något.

Men det var som tur är intensivt men kort.

Idag är hyfsat bra, bara halsbränna så det räcker till halva Kramfors. Och en mycket trött kropp.

Jag klarar dock inte av att bara ligga i soffan och vänta på att tiden ska gå så jag monterade lådorna till skruttens byrå. I sittande ställning med många pauser. Men jag gjorde det :)

Skickade in ansökan om föräldrapenning igår och fick mig en våg av insikt att i sommar blir det till att vara vääääldigt ekonomisk.

Det borde gå bra, man kan leva på bra mycket mindre än man tror.

Men speciellt kul var det inte.

Jag som tänkte köpa mig en maxiklänning och strutta omkring i till sommaren.

Lyxproblem... Skärpning!

Imorgon blir det en liten biltur till Brån först, och hälsa på Fnurga och suz...se hur de har det i sitt fina lilla hus :)

Sen susar vi till Hörnefors och lånar en bäddsoffa.

Och om det går som jag vill så får jag se Emma tävla på söndagen :) Då ska det tas kort kan jag lova :)

Hm..måste öva lite kom jag på, och komma på hur jag kan ta många kort på en och samma gång...

Det är som sagt en dag fylld av funderingar idag..

Mycket är bara pjöller, mest troligt på grund av hormonpåslag, men ändå..det ligger där och pyr och snor värdefull energi som istället kunnat användas till att vara praktisk, effektiv och glad...framförallt.

Hormoner.... de står som dörrvakter och kastar ut allt som verkar vara logiskt tänkande.

Men jag visste egentligen att det skulle bli så, till slut. Jag är till största del en tänkande människa, tyvärr. Vilket ofta resulterar i onödigt oroande, målande av fan på väggen och ett planerande för flera månader i taget.

Nyttigt?

Nä.

Dock har det varit bättre på senare tid men jag antar att det är en liten dal just nu, och då passar de på, de små oknytten.

Tur det finns musik. Musik hjälper alltid.

Det är lite som den där reklamen, magreklamen. Alla organen är olika instrument och de spelar nåt så otroligt falskt ända tills hon tar vad det nu är hon tar och vips så är livet felfritt igen.

Musiken hjälper mig att komma i takt igen. Sätta sig ner, slappna av och bara komma i fas med väsentliga saker igen.

Ibland rinner tårarna hejdlöst men då är det bara för att jag behöver det just då, ibland får jag vredesutbrott, dock aldrig på något eller någon men man känner bara ilskan riva i en ett tag och ibland vill man bara hoppa omkring och låtsas vara överdrivet glad... Musik funkar alltid.

Mina orosperioder kan liknas med det fasansfulla skramlet diverse hårdsrocksband pysslar med i slutet på sina låtar på konserter. Där de bara slår och slår och slår på instrumenten, ingenting låter bra, det bara är förjävligt. Tills de får vettet i skallarna igen och avslutar med ett sista slag, tillsammans naturligtvis, för att visa att de minsann är samspelta.

Ja, det var en bra liknelse.

Undar hur det kommer gå när lillen kommit?

Hm... i´ll cross that bridge when i get there.

Nä..nog med detta. Något mer måste jag hinna med innan babe kommer hem.

:)