Skönt med sovmorgon.

Äntligen fick kroppen komma ikapp.

Sen gick vi ut, i regnet, och målade resten av virket som var kvar sen förra året. Nu blir det till att köpa nytt!

Sen tvättades skoterns sommarklädsel, kapellet.

Rätt trevlig dag, inte så stressig och väldigt trevlig.

     

...för denna sommar iallafall.

För nu har penseln påbörjat sin långa resa.

Minst 50 kvadratmeter ska målas 3 varv och det lär ju ta sin lilla tid.

Jag stod och tänkte under de få brädorna jag hann måla idag och jag kom fram till att det mesta av min lediga tid kommer spenderas med en pensel i handen.

Halleluja!

Oh well. Det kommer ju bli så otroligt bra och skönt när det är klart.

:)

Och en tripp till Brån är bokad!

Very nice :D

Gud så otroligt förbaskat skönt att få vara ledig imorgon. Jag hoppas det regnar.

Då ska jag stå i garaget och måla, lyssna på musik och lyssna på regnet emellanåt.

Det rensar själen.

Och idag fick jag jobba med metodböckerna, nästan hela dagen.

Det var riktigt roligt och mycket givande. Jag kände mig mycket nöjd med det jag gjorde och det kändes helt rätt.

:)

Off to sleep :)

 

Tightrope - Janelle monae

Feel-good musik!

Me and my drum är också bra upp-med-humöret-musik. Men det ska inte vara med nån fjuttvolym, nä här ska det spelas så golvbrädorna vibrerar!

Och sjung med! Med alla falska toner man har! Ju mer du tar i desto mer ökar boosten.

Jag lovar!

*hoppdansar vidare*

Boom schickeboom schickebooomboombom!

--------------

Ja, efter allt hoppande och "sjungande" känns livet ganska skönt.

:)

Jag tror att jag kanske är lite övertrött också, halv fem fick jag lägga mig så jag fick väl 2 timmars riktig sömn.

Men jag är ju ung!

Och faktiskt... för att mina arbetskamrater ska få lite rätt, så känns det inte så himla farligt.

Okej, hjärnan känns som en nertryckt degklump och jag var väl inte så väldans tokeffektiv i slutet på dan.

Men!

Jag lyckades rädda labbet jag var på iallafall, värt antal miljoner.

Jag spegelvände labbet och det visste inte personen som skulle köra det under rasten. De lånar det nämligen av oss.

Det kändes väldigt, väldigt bra iallafall... trots att det var jag som var den som orsakade problemet. Egentligen.

Och då tar de ju ut varandra :)

Och när kom hem fick jag färdig middag (i princip), en kaffe på maten och efter det blev det en rejält träningspass.

Skönt!

Det känns skönt att komma igång. Det märks DIREKT på humöret kan jag lova.

Och även fast jag inte kommer få någon kontinuitet på det hela då grävandet och fasadandet kommer kicka igång snart, känns det väldigt viktigt och bra.

Jaja, nu är det färdigsnackat om såna där lyxproblem.

Över till resan!

För vilken resa det var! :)

Iochmed att jag klev in i bilen på onsdagsmorgonen klev humöret upp ett antal trappsteg. Det var hypertrevligt från minut ett. Och jag slapp köra överhuvudtaget. Ett plus i kanten ;)

Trots att jag ibland ville ta över ratten och visa hur mjukt man kan köra med en liten Ford.

Men... ska man se till det positiva i det hela så fick mina magmuskler sig en rejäl omgång. Ett 7 timmarspass mjuk träning skulle man kunna säga.

Jag ville nästan springa till närmsta spegel och undersöka hur många rutor jag fått när vi anlände till hotellet..

Vilket för övrigt var otroligt fint och välorganiserat. Och vilken mat!

Toppklass. No doubt about it!

Så åk till Scandic City i Norrköping. Jag längtar redan tillbaka :)

Jag kände mig som en prinsessa där.

Och när vi ändå är på ämnet, vilken känsla av.. självkänsla helt enkelt.. jag hade under hela vistelsen.

Jag kände mig som en person, en som är värd att lyssnas på och en som kan ta plats. Lagom mycket plats.

Visst låter det väldigt märkligt?

"känna sig som en person"... Ja, det är lite svårt att förklara men jag antar att det var resultatet av att det var min första resa ensam. Inte ensam i antalet utan ensam i ansvar över mig själv.

Jag har alltid rest med någon jag känner eller någon i min familj och det är långt ifrån samma sak.

Så trots att vissa saker ramlat tillbaka till gamla spår känner jag mig som en ny människa.

En Malin 2.0

En kvinna :)

Jaja, sluta babbla!

Vi drack ett glas vin i väntan på sista kollegan och sedan bar det av för att äta middag.

Kinamat blev det och även där var maten tokbra.

Jag vet inte om jag har lite tunnelseende men jag blev tokkär i hela stan!

Jag brukar normalt inte trivas i städer men i Norrköping trivdes jag som fisken i vattnet.

På kvällen fick vi lite egentid och det var hüberlyxigt tyckte jag.

Extra lång dusch, mysa ner sig i sängen och bara må gott. Prata lite i telefonen och bara vara förväntansfull över dagen som skulle komma.

 

Och jag fick inte som jag ville!

Lill-Mia, den skurken, skickade ett sms till Kjell-Ove när vi åt lunch på Hakkes.

"Tjenixen! Tänkte bara höra hur ni har det och informera om att Malin fyller år imorgon!"

Jag som tänkte att det skulle vara min hemlighet och att det skulle bli så himla bra ändå..

"Elaking..." fick hon till svar, men inte från Kjell-Ove.... ;)

Men trots detta blev det en absolut toppklassfödelsedag!

Den blir faktiskt otroligt svår att toppa. Men det är av så många anledningar, så många att det inte är värt att börja ta upp.

 

Sjukt bra föreläsningar var det och som sagt, maten var...utsökt.

Kvällsunderhållningen fortsatte hålla samma klass och nu kommer vi till den i särklass häftigaste upplevelsen ever!

Visualiseringscentret.

Åk dit. Jag lovar att ni inte vill gå därifrån förrän ni gått 5 varv på varje våning.

Och Domen. Domen, den fina Domen.

Där satt jag, i en halvtimmes tid och bara log. Lyckan sipprade ut genom huden och kårarna av eufori strålade med jämna mellanrum längs ryggraden.

Tänk er, att ni svävar i rymden. Tänk att allt ni ser runt er är universum och det är i nutid.

Vi åkte till Christer Fuglesangs rymdstation, Mars, Jorden naturligtvis. Vi fick se solen och sen bar det av utåt.

Ut från Vintergatan, sneglade lite på Andromeda, vår granngalax och sedan ut ännu längre.

Under tiden fick vi se alla omloppsbanor som våra planeter har. Alla stjärnor åkte rakt igenom oss. Det kändes helt sonika otroligt magiskt.

Jag kände mig iallafall som en liten flicka. Lycklig över att kunna ta på alla tusen stjärnor runtomkring mig. Känna mig som en otrolig speciell person som får uppleva denna utomjordiska känsla.

En viktlös, makalös upplevelse.

Vi åkte alltså 13 miljarder ljusår från jorden. Till Big Bangs skugga. Så långt NASA har lyckats kartlägga.

Det är så otroligt svårt att förklara känslorna som exploderade i hela kroppen under tiden.

Han som varit med och grundat hela centret var där och presenterade allt detta för oss.

Han guidade oss genom resan och satte verkligen pricken över i:et.

Det hade inte varit samma sak om han inte berättat var vi befann oss och vilka viktiga milstolpar som vi åkte förbi.

När vi kommit till , jag kan inte låta bli, universums ände, startade han ett musikstycke klassisk musik och lät den amerikanske chauffören Matt ta oss hem till jorden igen.

Min födelsedag kändes inte speciellt stor efter detta :)

Och det gjorde ingenting!

Vi fick supergod middag och fick lyssna på en väldans trevlig trubadur.

Och så sjöng dom för mig... de rackarna.

(dock väldigt, väldigt trevligt, när blygsamheten lagt sig...;)

 

Det blev inte så mycket bilder är jag rädd. Jag hade så otroligt trevligt att ajg glömde bort det!

Och jag fick träffa Thomas en sväng! Supertrevligt, trots att det inte var speciellt lång stund.

Alltid supehrärligt att träffa underbara människor.

(därför är inte Brån-resan speciellt långt bort!)

Sen hade jag tokhärligt besök av min fina familj. Så det gjorde veckan perfekt. Helt klart.

Jag fick ju en hallon buske och en amerikanskblåbärsbuske av momma!

De blev perfekta här på vår lilla tomt :)

 

Hallonen :)

 

Och blåbären.

Vilken tur att jag har världens bästa mamma och pappa som hjälpte oss få ändan ur och fick dessa planterad direkt :)

Och dessutom, hittade mamma smultronplantor som vi räddade coh sedan planterade i pappas nybyggda pallkrage.

Han är bäst!

Det var väl egentligen meningen att jag skulle bygga den själv men som den kloka far han är, förstod han att det skulle bli absolut bäst och gå fortast om han och knut hjälptes åt med den och lät mig och mamma plantera istället :)

 

Den är väldigt tom nu men jag planerar att fylla den med lite oregano och kanske lite fler smultronplantor och en jordgubbsplanta eller två :)

Gräslöken fick också flytta dit. Så himla fint!

Jag känner mig lite rikare nu.

( why worry now? )

Och nu när jag ändå var på G, så fixade jag till svartvinbärsbuskarna, gav de lite extra gödning och ramade in dem med lite fina stenar, även dom :)

Nöjd!

   

Och jag fick ju så bra presenter. Återigen, jag känner mig lite bortskämd. Det är en tradition att jag drabbas av ånger varje födelsedag.

Men glad blir jag, varje gång, ända ut i fingertopparna :)

En härlig fin tröja av min finaste, en mixer av min bror, Smoothiebok och krukblomma (som jag tokbehöver!) av mamma och pappa, lotter,en  klocka av Maria (precis en sådan jag sneglat på ;) och ett par vackra hemmagjorda tjockstrumpor av farmor och farfar och naturligtvis, nåt de inte kan låta bli. Bidrag.

Det är så otroligt snällt men det känns så... bortskämt. Det är det enda jag kan komma på.

Jag hoppas jag inte verkar otacksam men ibland vet jag inte hur jag ska visa hur glad jag blir, samtidigt som det känns lite tokigt. Det är svårt att veta vad som blir "rätt".

Nu ska här sovas igen lite nattsömn!

:)

 

Thjaa..här sitter jag, halv två på natten och väntar på bättre tider. Eller ska man säga en reponerad handled..

Känns väl sisådär men jag kan ju inte göra annat.

Och jag är på G, Fredrik!

:)

Jag ska dock fråga husfolket först hur deras helger ser ut framöver ;)

Så... Suz? :)

Anyhow!

Är ni kanske hyfsat nyfikna på mina dagar i Norrköping?

Ja, det kan ni få vara en stund till!

Huvudet är en gnutta för mosigt för att kunna skriva ner allt nu för det var verkligen en upplevelse utan dess like.

Och så toppade jag veckan med att få finfinfamiljen på besök :D

Och jag blev verkligen överröst med presenter och nog för att jag blir hejdlöst tokigt glad över det så känns det... för mycket. Kom och hälsa på oftare vettja :D

Nä... gud vad jag längtar efter sängen.

Jag har inte sagt ett ljud, om det inte hade varit så att jag ska jobba hela dagen imorgon också.

Nattpersonalen därinne (akuten) får ju faktiskt gå hem och sova sen.....

Saknig, saknig, saknig.

Mina vänner i norr, dom saknar jag som en tok.

Så jag måste nog försöka planera in ett besök i Brån snart. Eller vad tycker ni?

En helg borde väl alla kunna avvara?

Eller en kväll...några timmar en kväll...?

:)

Sitter och drömmer mig iväg till lite ny musik. Poets of the falls nya skiva.

Jag hade faktiskt glömt bort dem. Tänk då vad härligt det blir när man vips kommer ihåg dom och så har de släppt en ny skiva som man kan njuta sig igenom.

Härliga tider!

Även fast det är söndag. Så det är egentligen tur att jag "kom ihåg" dom just idag.

Det är som vanligt bättre och sämre låtar men Cradled in love är finast just nu. Vacker gitarr och lagomt smörig sång, för min smak iallafall. Den gränsar till för ljus men... det passar.

Skin är också väldigt speciell. Välgjord.

Och nu har den riktiga vardagen kommit tillbaka till det Av-ön-ska boendet. Ögat är friskt, Malinet är friskt och även lite av det goda humöret.

Så träningen har kommit igång litegrann, inte överdrivet men allt är ju bättre än att sitta stilla i soffan, eller hur?

Snart ska det grävas och rivas ribb så jag känner ingen press över att tokträna.

Och nej, vi har inte kommit igång än. Vädret fortsätter att trilskas så det känns inte tokbra att riva ner allt på väggen. Och inte heller kan jag börja måla just nu heller, det är fortfarande minus på nätterna.

Så, jag står fortfarande och hoppar i startgroparna.

Knut hoppar inte men han står där han med :)

På onsdag blir det avresa till Norrköping med Kjell-Ove och Anders från jobbet.

Det ska bli rätt kul ändå, trots nervositet över allt okänt :)

Jag har lånat två böcker så jag borde ha något att fly till om bilresan känns bli övermäktig.

Och jag har redan packat :D

Jag kände att jag behövde stilla min packstress i godan ro och det passade bra att göra det igår.

Och det gick över förväntan, inte ens halva garderoben blev utsliten.

Mycket bra betyg!

Och så har jag ju ett långväga besök att se fram emot till helgen :D

Nä, dax att spendera sista timmen med att gruva lite tillsammans med Knut i soffan.

:)

Det är så man ska tänka.

Även de gånger det känns som mest långt bort, ska man göra det.

Och det är riktigt tufft. Det är svårt att visualisera hur situationen ska bli ljusare, bättre.

Jag övar på det, men jag är långt ifrån bra på det.

Man skulle kunna säga att jag är kass på det, faktiskt.

Jag önskar jag var som momma, eller som mamma. Alltid se det positiva i saker och ting. eller ja, det är väl inte alltid, men väldigt ofta.

Så, here it goes:

Det positiva med ögoninflammationen är att mina ögon får vila från smink och jag får lära mig att folk inte ser annorlunda på mig bara för att jag känner mig som ett spöke. Världen går alltså inte under om jag visar mig all natural. Stort plus!

Att vara sjuk får en att uppskatta alla dagar man är frisk.

Det positiva med vikten (detta var det svåraste...) torde vara att jag vet att jag är frisk. Kroppen tar upp saker som den ska. Jag har.... ekonomin nog för att kunna köpa för mycket mat. Jag vet, den var dålig.

Jag får lära mig att inte ta min kropp för givet, jag får lära mig att den måste tas om hand, annars förfaller den och det är inte roligt.

Det är ju egentligen helt logiska saker!

Varför är man så dum och inte tänker i dessa logiska banor hela tiden??

Kan ni svara på det..?

Gör ni det?

Och jag känner mig som en tjatkärring nuförtiden. Jag är rätt säker på att det är ett direkt resultat av mina... negativa tankebanor. Man lägger energi på fel saker vilket gör att små, meningslösa irritationsmoment blir stora som berg. Och jag har inte konditionen att bestiga det.

Jag har nog gjort många Mount Everests på senare tid.

På många sätt är jag besviken på mig själv för att jag... inte är så bra som jag trodde att jag var. Jag är ju, helt plötsligt, den gnälliga kärringen jag absolut inte ville, eller trodde, att jag skulle bli.

Hur kunde det bli så?

Men, för att återgå till den positiva sidan, jag är medveten och kan göra något åt det här nu.

Till att börja med, måste jag nog komma ihåg att i ett förhållande finns det två individer, helt olika individer som båda måste se till sig själva då och då. Man ska vara två pusselbitar, den ena olika den andra så att man passar ihop. Right?

Inte två lika pusselbitar, hur skulle det gå då?

Du kan vända och vrida och vålda hur mycket och hur länge som helst men till slut blir du bara trött och har ont i fingrarna.

Jag måste alltså se till min egen pusselbit, slipa på den och göra den mjuk och fin.

Jag kanske ska börja med att sova, för att bli frisk.

;)

 

Här kan man sitta och fördriva tiden.

Men som det känns just nu, gör jag hellre det än att jobba. De körde slut på Anita och mig idag!

Så nu slappar jag och låter kroppen läka :)

Och så fick jag prata med momma ikväll. Hur mysigt som helst! Det skulle vara skönt att kunna svänga in och bara hälsa på..

Idag kändes det att jag bor långt bort. Jag är nämligen otroligt dålig på att ringa till folk.

Och till min födelsedag önskar jag mig en makeover. Det skulle kännas riktigt trevligt. Eller åtminstone ett frissabesök.

Det är guld värt!

Det blir för långt emellan gångerna nu. I ström gick jag var 10:e vecka och det gjorde susen!

Mitt hår kräver en väldigt sträng tillsyn. Ytteligare en punkt att förbättra.

Blah. Jag är lite negativ ikväll känner jag.

Jag tror jag lämnar speglar och sådan därhän och lägger mig och sover. Blir frisk och kry. redao för nya dagar med nya tag och en massa härlig träning!