Härliga helg!

Att det kan vara så otroligt skönt att byta miljö, till något som är så omodernt och out in the open som buan är.

Men det är ju just det som är saken med buan, där sätts all stress på paus.

Ingen elektricitet, inget rinnande vatten och bara eldens sprak och ljusens fladdrande lågor.

Förstår ni varför jag kallar det Paradis?

Sen att blåsten vägrade ge med sig denna gång, det kan man väl säga bara är ett yttepyttelitet minus.

Man löser situationen helt enkelt :)

Dock är det lite svårt att klä sig när det blåser... kände jag. Så jag blev lite sjuk. Men men, det går ju över, bara man vilar, i sin nya soffa :D

 

Helgen började underbart, iochmed att Knut ringde när jag stod och väntade på bussen för att åka hem. Han hade nämligen tagit ledigt skärtorsdagen!

Så vi fick flera, flera extra timmar i ström. Yey!

Så, jag firade med att baka en Butterkaka undertiden mamma gjorde den supergodaste smörgåstårta jag har ätit!

Vi kan det här med sötslisk och kaloribomber :D

Skärtorsdagen inleddes med gofrukost (som vanligt) och en rush (också som vanligt) med att packa in i bilar och sista-minuten shopping (som ALDRIG behövs). Behöver jag säga att den här släkten är tokigt dålig på att samplanera matinköpen...?

Både jag, mamma och moster hade med sig MINST en back med mat...

För 3 och en halv dag!

Ja herregud.

Ja, och så kom momma på lördagen med ytterligare lite mat, till påskbuffén.. Inte underligt att man är matglad, såhär har det alltid varit!

Men gott är det, alltid!

Det var inte speciellt mycket snö på gården, fast det var rätt skönt på samma gång. Man behövde inte dra på sig skoterskorna så fort man skulle ut. Och skoterföret var tokbra!

 

Kan man annat än älska detta..?

   

En liten del av det snygga vindskyddet. Funktionellt!

Och det första som slog mig är att jag älskar gneket från vedbodsdörren. En lyckoboost som följdes av att tända den första brasan i storstugan. Lyssna på det första spraket och lukten av nävern. Och att lyfta på locket till vedlådan och se att den är full, med "eiltenne" överst. Så det vara bara att plocka fram och tända. Och som varje gång, hoppas att jag lyckats. Att jag inte packat veden för mycket så syret inte kommer åt eller packat för luftigt så att allt brinner upp innan nån riktig glöd tagit sig.

Dock var det Knut som fick "äran" att tända första brasan i år, men jag fick iallafall lukten och spraket :)

 

Vad är väl en påsk utan dessa vidunder?

Faktiskt väldigt tomt. Det kan jag erkänna, fastän jag blir tokig på att det ska köras ÖVERALLT!

Fast jag har kommit över det oroliga stadiet. Nu kör jag mer på "de är vuxna och de klarar sig själva ".

Oftast funkar det, ibland kokar jag.

Så kan det vara :)

Och vi har det absolut snyggaste påskpyntet!

Jag tror att det är jag och min bror som är skyldiga.... Men jag är inte säker.

Dock vinner de fortfarande priset för de mest personlighetsfyllda kycklingarna.

   

Och Tex, som för övrigt fick vara lös HELA påsken, har blivit knäpp. Antingen har Tivo, i smyg, ätit tik-hormoner eller så har Tex blivit bi, för han lämnade icket Tivos sida på hela helgen.

Ja, om vi räknar bort morgnarna där han absolut skulle följa med till dasset, och där sitta och vänta snällt utanför, tills man gick in igen.

 

Men han är bra gullig :)

Påskaftonen förflöt med massor av skoterkörning, iallafall för Emmas del. Jag tror det blev 5 mil, runt runt i en liten bana hon gjort strax utanför huset, vilket gjorde att vi hade koll hela tiden. Riktigt duktig var hon, och sakta och tryggt var det.

Och tipsrunda hade vi! Otroligt roligt och skönt att få komma upp och få röra lite på sig och även motionera huvudet. Jag, mamma och Anders vann storslaget med 6 poäng av 10 (hon gör det inte lätt för oss, moster...)

Och Kevin vann barnklassen, även fast Emma var bara ett poäng ifrån honom. Mina duktiga och härliga småkusiner!

(Kevin som är flera centimeter längre än mig....)

Och Härliga, fina Momma kom på besök också. Jag blev så glad när jag hörde att hon skulle komma dit då det aldrig blir av att åka ytterligare 5 mil när vi väl besöker ström.

Fast jag vet inte om jag ska känna mig trygg med varken mommas, stefans eller knuts bilkörning, då alla 3 trodde att det gröna ljuset sitter längst upp på trafikljuset...... ;)

Men tipsrundor är till för att lära sig nya saker, eller hur??

Och efter buffén fick jag och knut två förlovningspresenter! Två keramikmuggar med ett sött hjärta på (manligt va? ;) och en värmeljushållare i metall i form av ett ägg. Ihåligt sådant, förståss.

Värmeljushållaren ska tydligen vara en symbol för fruktsamhet så...ja, vi får väl se hur mycket sanning det ligger i det.

Momma åkte hem när det började skymma och kvällen avslutades med att jag och Emma spelade Ubongo och att vi badade i korvspadet en sväng. Dock avslutades det ganska fort för min del då vedjöborna tvärt började skjuta fyrverkerier och jag kvickt fick hoppa ut från tunnan för att snabbt som attan ta in Aikon. Han är nämligen livrädd för fyrverkerier och blir vettskrämd på ett litet kick. Så var även fallet denna gång men nu blev även Simba toknervös och där fick jag sitta och blåhålla fast honom undertiden mamma tog in Aikon i huset. Simba fick sitta ute stackarn, då Aikon och Simba inte riktigt går ilag, om vi uttrycker det snällt.

 Ubongo, för övrigt, är ett Tetris-spel kan man säga där man ska fylla olika mönster med tetrisliknande figurer, allt på tid. Riktigt roligt och Emma är riktigt vass på det! :)

Denna dag hade jag även ett djupdyk. Jag hade ingen möjlighet att hindra det då jag inte märkte att det kom. det krävdes bara en liten, liten trigger och så var jag där igen. Jag lyckades inte ens fejkskratta bort det, som jag nu lärt mig brukar funka.

Vilket gjorde att jag blev förbannad på mig själv. det är ett fruktansvärt slöseri med tid och dessutom värdefull sådan, när jag nu var i buan med den bästa släkt man kan ha. Jag har försökt analysera bort det och försökt göra det så lite smärtsamt som möjligt och det enda jag kan komma fram till är mina ihopfantiserade krav inte stämde in på verkligheten. Igen. Och att två småsaker var triggern. Och som vanligt var de så löjligt små så det är pinsamt att ta upp. Men Ingmarie ska få hjälpa mig förstå och förhoppningsvis hjälpa mig att kunna hiva iväg de små förbannade triggrarna ner i det djupaste hål jag orkar mana ihop. Därefter ska jag hälla den starkaste ihopfantiserade cement NÅGONSIN över skiten och borsta dammet från axlarna och gå leende därifrån.

Tycker ni jag tar i?

Irriterande rat, säger jag att det är och jag är less på att mina bästa tillfällen i livet förstörs av påhittat tjafs.

Åter till roligheterna!

Nu är vi på G!

Det är Påskdag och vi står i startgroparna till en fisketävling i Mickeviken, bara strax bortanför oss och hela "envågens kommun" är bjudna dit!

Här står vi och darrar av positiv stress i väntan på moster som springer emellan husen för att göra sig redo för avfärd. Det är nämligen hon som är sist och det är 10 minuter till startskott!

När vi och våra 5 skotrar tog oss iväg såg vi att Ers också stog i startposition och väntade på avfärd. Erikssons hade åkt samtidigt som vi och det var ett riktigt hejdundrande motordån över hela envågen!

Brasan var tänd och alla stod ivrigt och väntade på att få börja borra vinnarhålet!

Vid slaget Tolv myllrade det av ivriga pimplare och isen nästan vibrerade av allt borrande. Utrustning lånades ut till de stackare som inte hade några spön med sig alls (jag och knut bland annat...) och till slut var det liggunderlag med förväntansfulla vinnare över hela viken.

Jag tror det bara gick 5 minuter så  drogs den första fisken upp!

Micke hade fiskelyckan med sig och det var även han som vann hela tävligen i år, tillsammans med Kevin som vann barnklassen.

Micke fick 4 firrar, Kevin också. Båda två hade en större fisk och 3 mindre. Vi andra fick kanske ett napp eller två men inget mer.

Nästa år hoppas jag att det blir lite mer utspritt så det blir lite spännande!

   

Vädret skiftade häftigt och det både snöade, blåste och sken sol om vartannat.

Det är riktigt spännande att kikpimpla!

 

Kevins vinnarfiskar!

Efter prisutdelningen, bestående av godis och....vuxengodis.... fick vi lite mat och minglade runt en sväng, bara mådde onödigt gott helt enkelt. Folksamlingen började spridas ut och vissa åkte hem. Precis innan vi skulle åka tillbaka bestämde sig mamma för att bara prova, en sista gång, bara på skoj.

Håkan ropade skämtsamt till henne att tävligen är slut sedan länge och iochmed att hon lagt ner kroken fick hon en fisk!

Långnäsa ! Haha!

Och somliga förlorare (läs pappa och thomas....) påstod att det var fiskevattnet det var fel på (aint it always..?) och att det skulle provas ute på skäret. Hur som haver var vi ju tvungna att följa med, nyfikna som vi var!

Pappa ger sig ju inte förrän han fått en fisk!

Jag, knut, kristina, mamma, pappa och thomas drog ut till skäret och spänningen var åter ett faktum.

Det som följer är en episod av tokhärliga skratt och ett komiskt par av fiskare som borrar ett antal hål för att lyckas hitta på de stackars fiskarnas tillhåll.

Men lyckan var stor, när thomas var först med att dra upp en liten guldbit (liten var det ja....) men ve och fasa, spöt gick sönder!!

Pressen ökade ytterligare på pappa som gav sig den på att en fisk skulle upp ur hålet, så var det bara!

Efter ytterligare minuter av både skratt, och en kopp varm oboy för oss som åskådade, nappade äntligen ytterligare en liten fisk, även här hos thomas, som naturligtvis fortsatt fiska med ett trasigt spö, bara för sportens skull ;)

Även denna gång var det högljudda glada tillrop.

Slutligen hittade en vilsen liten skrutt även till pappas spö som inte kunde ha sett lyckligare ut om fisken vägt 1 kg eller 1 hg :)

Lyckan var total och så även de högljudda tillropen. Men nu kände vi att snålblåsten letat sig in i kläderna så hemåt bar det. Där satt de och eldade i godan ro och hade inte alls missat att vi fått fisk ute på skäret. Det hade hörts väldans tydligt!

:)

" Scchh! Skrik inte så mycket ! Man kan ju tro att vi fått fisk! "  :D

 

Vi lagade mat och hade otroligt roligt resten av kvällen. Karlarna badade tunna när mörkret lagt sig och knut hittade inte hem i sängen, eller in i kalsongpaketet. Men en eloge ska han ha som hittade Anders, som gömt sig i vedboden strax före thomas och knut kom hem från grannarna och helt plötsligt dök upp bredvid Knut som satt på skotern. "Aanders! Jag har hittat dig! "

Och stackars thomas som trodde pappa och Co. komplottade mot honom i groggdrickandet och påpekade att virrvarret av jackfärger som snurrade omkring honom var förvirrande!

Det är synd såna här gånger att jag inte kan berätta alla saker såsom de berättades, det var hilarious!

Man har otroligt roligt i buan :)

 

Det var frostigt och fint när vi vaknade på annandagen. Mest troligt är det därför jag är hemma och snörvlar nu också eftersom jag inte hade vett att stänga sovsäcken.

     

Vi fick vackra rosor av Momma som tyvärr fick komma tillbaka till naturen när vi hade städat klart och skulle åka hem.

Ja, där har ni min Påsk :)

I det stora hela iallafall. Jag skulle nog kunna sitta och skriva ner allt möjligt men det hade nog inte varit lika roligt att läsa, tror jag. Iallafall så har jag inte tid, även fast jag är hemma och är sjuk.

Just nu sitter jag och grämer mig lite över fasadstressen. Jag läste nyss i Villaägaren att målning HELST ska vara klar till midsommar.

Till midsommar?? Det är toknära dit! Jag har inte ens börjat måla locken som ligger i garaget..

En sak i taget nu... andas....

Minusgraderna på nätterna måste försvinna först. Men det är inte långt bort till dess att vi iallafall ska börja riva ner ribben och de brädor som är förstörda av fukt.

Ikväll kommer Anticimex och ska besiktiga huset. Läskigt.

Tänk om de hittar något som åtgärdas Pronto! eller att huset är fallfärdigt, eller nåt sånt.

Målar jag fan på väggen?

Mja, jag kan nog hålla med.

Oh well, jag ska skriva klart inköpslistan och bränna färdigt min helgunderhållning, jag ska nämligen arbeta.

Och jag ska inte köpa med mig en endaste godisbit!

Jag ska ha med mig mango och mörk choklad för att döva suget om det kommer. (jaa, jag vet att mörk choklad är godis....Men det räknas inte! )

Så so long darlings!