Nja, kan inte riktigt så men min semester är slut iallafall.

Så nu är det till att komma in i hamsterhjulet igen, på både gott och ont.

Jag gruvar faktiskt inte men jag kommer sakna att kliva upp på morgonen och känna efter vad jag vill göra denna dag, istället för att veta hur min dag kommer se ut, timme för timme.

Det är väl iochförsig inte riktigt sant det heller, det är ju olika människor jag möter.

Men!

Jag har kommit igång med springandet, PÅ RIKTIGT! Och det känns så jäkla bra, för det var precis som Emelie sa, att orken blir fort mycket bättre.

Så... nu är det bara mina stackars magmuskler som måste följa med i den goda vågen, för de orkar inte alls med mitt nya guppande språngintresse.

Det är riktigt störande att efter halva vägen känna ett starkt illamående och ett jäkla stickande i nedre magregionen.

Usch och fy för det. Men det försvinner väl efter ett tag.

Tills dess får jag se ut som ett riktigt original när jag kommer där springandes, med båda händerna på magen, tryckande på mina inre organ.

Skönt som faen är det iallafall, att ha kommit igång.

Och husväggen är nedriven och färdigskrapad. Knut fick skrapa större delen själv idag då min högra arm la av igårkväll. Tennisarm, är nog termen man använder.

Rejäl smärta i armbåge och över underarm samt nedre överarm, svullen känsla och ingen kraft whatsoever i handen.

Så jag blev starkt förbjuden att skrapa mera.

Jag lägger dock skulden på allt attans målande på marknivå.

Vi räknade ut att jag sammanlagt målat 360 varv med färg när vi är färdiga med båda väggarna. Och det är bara de 2 varven på marken som sagt. Lägg till slutrundan på väggen, sista varvet på fönsterfodren och ändträmålningen.

Som är ABSOLUT VÄRST.

Sitta på knä och gnugga en pensel längs en yta du inte ser.

Spännande.

Jag börjar bli en gnutta less på målarfärg.

Men det blir jäkligt bra :)

Och nu när jag ska till Sollefteå igen blir det en ny runda på Öronmottagningen.

Men jag har längtat lite för min hörsel är sämre.

Nu hör jag inte alls vad en människa säger, som står på min vänstra sida.

Helt omöjligt.

Så det ska gjutas en insats för att jag ska slippa trycka in den var femte minut. Jag står nämligen mellan två storlekar på själva proppen inne i örat.

För liten och den åker ut när jag pratar eller tuggar, för stor och då släpps mindre ljud in som jag normalt ska höra.

Jag hoppas, hoppas, hoppas att den gjutna insatsen blir bra!

Nu ska jag fixa mina naglar och göra håret representabelt inför arbetet.

Ciao!