Veckan blev kort.

Och jag tycker synd om mina arbetskamrater... Men vad ska jag göra?

Och att oroa mig för att lillen inte får nog med näring är inte heller något jag kan göra, jag får ju inte behålla något.

Men det var som tur är intensivt men kort.

Idag är hyfsat bra, bara halsbränna så det räcker till halva Kramfors. Och en mycket trött kropp.

Jag klarar dock inte av att bara ligga i soffan och vänta på att tiden ska gå så jag monterade lådorna till skruttens byrå. I sittande ställning med många pauser. Men jag gjorde det :)

Skickade in ansökan om föräldrapenning igår och fick mig en våg av insikt att i sommar blir det till att vara vääääldigt ekonomisk.

Det borde gå bra, man kan leva på bra mycket mindre än man tror.

Men speciellt kul var det inte.

Jag som tänkte köpa mig en maxiklänning och strutta omkring i till sommaren.

Lyxproblem... Skärpning!

Imorgon blir det en liten biltur till Brån först, och hälsa på Fnurga och suz...se hur de har det i sitt fina lilla hus :)

Sen susar vi till Hörnefors och lånar en bäddsoffa.

Och om det går som jag vill så får jag se Emma tävla på söndagen :) Då ska det tas kort kan jag lova :)

Hm..måste öva lite kom jag på, och komma på hur jag kan ta många kort på en och samma gång...

Det är som sagt en dag fylld av funderingar idag..

Mycket är bara pjöller, mest troligt på grund av hormonpåslag, men ändå..det ligger där och pyr och snor värdefull energi som istället kunnat användas till att vara praktisk, effektiv och glad...framförallt.

Hormoner.... de står som dörrvakter och kastar ut allt som verkar vara logiskt tänkande.

Men jag visste egentligen att det skulle bli så, till slut. Jag är till största del en tänkande människa, tyvärr. Vilket ofta resulterar i onödigt oroande, målande av fan på väggen och ett planerande för flera månader i taget.

Nyttigt?

Nä.

Dock har det varit bättre på senare tid men jag antar att det är en liten dal just nu, och då passar de på, de små oknytten.

Tur det finns musik. Musik hjälper alltid.

Det är lite som den där reklamen, magreklamen. Alla organen är olika instrument och de spelar nåt så otroligt falskt ända tills hon tar vad det nu är hon tar och vips så är livet felfritt igen.

Musiken hjälper mig att komma i takt igen. Sätta sig ner, slappna av och bara komma i fas med väsentliga saker igen.

Ibland rinner tårarna hejdlöst men då är det bara för att jag behöver det just då, ibland får jag vredesutbrott, dock aldrig på något eller någon men man känner bara ilskan riva i en ett tag och ibland vill man bara hoppa omkring och låtsas vara överdrivet glad... Musik funkar alltid.

Mina orosperioder kan liknas med det fasansfulla skramlet diverse hårdsrocksband pysslar med i slutet på sina låtar på konserter. Där de bara slår och slår och slår på instrumenten, ingenting låter bra, det bara är förjävligt. Tills de får vettet i skallarna igen och avslutar med ett sista slag, tillsammans naturligtvis, för att visa att de minsann är samspelta.

Ja, det var en bra liknelse.

Undar hur det kommer gå när lillen kommit?

Hm... i´ll cross that bridge when i get there.

Nä..nog med detta. Något mer måste jag hinna med innan babe kommer hem.

:)