..så skulle jag ha bott på en ranch, jobba halvtid (vilket betyder att min andra hälft tjänar riktigt bra ;) och ha dessa underbara väsen hos mig:

Frieser är så underbart magnifika..

Haflinger...yumyum.

Och så vovven naturligtvis :)

Nu över till mina allra verkligaste önskningar!

Ett förkläde till mina bak-dagar och matlagningsskov :)

Nikon 3100 vr.

Snääälla, snälla tomten......

En morgonrock från HM är väl inte alls så mycket begärt...?`

....Eller?

Det allra, allra bästa för håret!

Nu... sovdags.

Jag är en Tänkare. Jag önskar att jag var en Görare men det faller sig inte så naturligt för mig.

Det kan tänkas att det egentligen bara är att tänka till, lägga till lite extra mycket vilja och så blir man helt enkelt en Görare... men jag kanske trivs med att vara en tänkare?

Det är inte alltid positivt, faktiskt inte speciellt positivt alls, förutom att om jag skulle hamna i en diskussion med liksinniga då har jag massor att komma med.

Jag hänger inte med speciellt bra i nutidens händelser. Ekonomiska katastrofer, idiotledare och alla tusen hemska händelser som drabbar vanligt folk.

Jag hänger heller inte med i positiva saker som händer. Konserter, positiva saker som sker runt om i världen, vem av kändisarna som dejtar vem och vem som är rikast eller vem som har gjort den mest betydande skillnaden för världen.

Blir man lyckligare av att veta alla dessa saker?

Jag vet inte. Livet blir rikare, absolut. Du har mer att prata om när du träffar nya bekantskaper, lättare att bryta isen. Du får säkerligen starka åsikter och utvecklar ditt sinne när du tänker på dessa saker..

Men huvudet är begränsat, anser jag, iallafall mitt. Ska jag lägga allt detta på minnet, eftersom jag uppenbarligen inte är intresserad av det kommer det ta mycket mer energi att lagra än om jag faktiskt varit intresserad, då hade det redan suttit... Skulle jag göra det måste jag "offra" lite diskspace som egentligen är menat åt annat.. Problemlösning för mig och min omkrets.

Nej, det får vara. Tills dess att jag har funnit min riktiga plats här i livet och jag känner att min energi räcker till annat än bara att finnas till... Då får alla andra okända människors problem vara.

Trots att vården menar att man är skyldig att känna till vad som händer och sker i världen.

Det får räcka med det som jag får reda på av mina arbetskamrater. De är informerade kan jag lova, så där är min källa :)

For now.

Ibland får jag dåligt samvete, för att jag är som jag är. För att jag har så svårt att vara Nöjd.

För det är jag uppenbarligen inte eftersom jag går omkring och grubblar, är nerstämd eller helt enkelt bara trött.

Livet tär lite på en ibland. Alla dessa utmaningar livet kastar på en kan ibland bli övermäktigt.

Jag är väl känslig.

Eller lat, dum eller helt enkelt bara sämre.

Än vem?

Ja, de som är starka nog att klara allt. Som det ser ut. Jag blir imponerade av dom. Jag träffar dom varje dag.

Såna gånger kommer det dåliga samvetet fram och känner att jag kastar iväg mitt liv på helt värdelösa saker.

Jag får dåligt samvete för mammas och pappas skull. Tänker på hur hopplöst det kanske känns för dom när jag är som jag är.

Inte lycklig, eller vad man nu ska kalla det.

Missförstå mig inte, jag är inte deprimerad. Jag skrattar varje dag, jag älskar mitt arbete och alla omkring mig är friska.

Det kanske är där det sitter. Jag är bortskämd. Bortklemad i en liten bubbla där allt alltid varit bra.

Skev syn på verkligheten.

Jag tycker att jag borde vara annorlunda, med tanke på mitt förflutna.

Min tanke och önskan stämmer inte överens med verkligheten och då kan man ju undra var felet sitter.

Var har jag gjort fel och varför?

Eller har jag inte gjort något fel? Jag är bara mitt i en övergång i livet och då kan det kännas såhär?

Jag kanske bara är lite väl känslig och öppen med vad jag tänker och känner. Andra som upplevt samma sak kanske inte ryar ut på samma sätt som jag och då misstolkar jag det som att de mår bättre.

Jämförelse.

Livet är en dans på rosor, men med svåra steg.

Tänk om jag kunde lära mig dansa..

Blir jag lycklig då?

Jag har bytt hårfärg, kom jag på. Lite redhead kan ju aldrig skada, eller hur?