Vilka underbara dagar jag har haft!

Iochförsig hade jag en riktig crappy jour som början på det men det kanske var lika bra, då sänktes mina förväntningar på resterande dagar av veckan.

Iallafall, jag har fått så mycket gjort!

Vilken underbar känsla det är att faktiskt utföra de sakerna man har planerat i huvudet, både kort som lång tid.

Och rädslan jag pratar om, är den att jag ska göra saker ensam. Nya saker jag aldrig gjort förut. Det kan vara petitesser för många (även mig nu) men jag har haft en ovana att göra dom så stora att jag till slut inte vågar utföra dem.

Slut med det nu!

Jag känner att det är ett helt avslutat kapitel och det är Gud så förbaskat härligt!

Vad var det då jag var nervös över?

Jo, något så trivialt som att åka på bussgods och skicka paket.

Har ni hört något så farligt någon gång? Nä, just det.

Varje dag är en dag att mogna på.

Och dessutom har jag åkt ensam till återvinningsstationen idag och det är ytterligare en sak jag ALDRIG vågat mig på.

Fråga mig inte varför... jag är en gnutta knäpp.

Så jag antar att det är därför mina dagar har känt så jäkla underbara. Jag har övervunnit stora hinder i mitt psyke och det har lagt ett ljus över mitt sinne som jag sällan känt förut. Ett hopp för framtiden :)

Så, vad har jag pysslat med?

i tisdags åkte jag till min arbetskamrat mia och bakade och gjorde trillingnötter. Mums!

Våra arbetskamrater tvivlade hårt på att vi överhuvudtaget skulle hinna med att göra en kaksort. HA!

Jag och Mia är superlaget! Effektiva, bestämda och otroligt trevliga superbakerskor ;)

Vi hann med trillingnötter, fudge, kolakakor och mias specialare som vi kan kalla syltkakor :)

Tilläggas bör är att jag kom dit vid halv sju och vi var klara halv tio.

Då gick vi ut och tog in hästarna i ett otroligt skitväder. Det stack lite i hjärtat på mig. Jag vill ju ha snö!

Fortfarande har vi ingen snö. Det bara regnar och regnar. Crappy winter.

Här är syltkakorna i antågande..

Trillingnötterna innan vi spritsade ut vit choklad..

' 

Och igår fick jag ett tokryck och började riva ut lillskrubben som sedan ska bli en garderob. Min energi låg ungefär i samma höjd som stjärnorna så ajg tänkte what the hell? Den behöver inte göras klar innan jul men jag vill börja så att jag kan poa på där lite då och då.

Härligt!

Nu är allt virke borta därinne så det är luftigt och härligt. Även den lilla biten ovanför dörren rök. Huvudet har tagit många smällar i den...

Min plan är att ha en klädstång till vänster och ha en smink/hår-hörna till höger.

Första planen var att ha stänger på båda sidor men det var för smalt på höger sida för en galge så planerna omreviderades.

Så nu ska jag fortsätta riva lite tapeter och spika fast taket som var löst längst in. Sedan blir det spackling. Huruvida spacklingen blir innan jul tror jag inte men nu har jag något att längta efter när jul och nyår tagit slut.

Har ni förresten några ideér?? Något som slår er vid första åsynen...?

Vilka superhyllor!

Såhär såg de ut efter att jag enbart lyft upp dom. Så de har alltså bara lagt in en par brädor och virat ett papper kring dom. Kvalité och noggrant gjort!

Och nu är dagen D. Nej inte riktigt men det är Idag iallafall. Jag tycker fönsterbrädorna är så fruktansvärt tråkiga så jag tänkte att jag lägger lite grankvistar där. Visst blev det rätt fint?

Jag tycker det blev supermysigt och dessutom så fick jag lite grandoft :)

Vi har ju plastgran (skämmes på oss...) så doften var välkommen och inget jag först tänkt på :D

Det ser dock mysigare ut i verkligheten.. Måste jag ändå påpeka.

Sen gick jag in och gjorde Rocky Roads :)

Mums!

Nu sitter jag och väntar på att knut ska komma hem så jag får börja laga lite mat!

Det känns för övrigt som att jag inte gör annat än att stå i köket.... Fast jag gillar det ju.. Dock är det ganska skönt med lite variation, därav garderoben :P

Det känns så jäkla skönt att jag ska vara ledig så mycket som jag ska. Jobbet är inte min favoritplats direkt just nu.

Det är själva arbetet i sig som är felaktigt just nu, inget annat. Jag har världens bästa arbetskamrater och en bra arbetsplats..men något är där och stör.

Jag tror det är kraven jag har plus att jag inte har vant mig vid det stora ansvaret jag har. För jag ser det som ett stort ansvar. Gör inte jag rätt måste vi stråla mera på grund av att undersökningen måste göras om, saker kanske missas för att jag vinklat lite fel och ibland kanske kontrast måste ges ytterligare en gång.

Jag har inte vant mig och anser jag att en undersökning inte blivit optimal rasar min värld.

Fraserna "Jag borde veta....jag borde ha gjort..." kommer tillbaka om och om igen...

Och rädslan för vad radiologerna säger..och även ibland vad de tänker gnuggar stora hål i mig och det är obehagligt.

Och det värsta är väl att jag känner mig farlig. Och jag är rädd att mina arbetskamrater inte ska känna sig säkra med mig. Det är det allra värsta... "åhnej, inte hon..."

Många försäkrar mig dock om att jag definitivt inte är farlig och att ALLA gör misstag.. Det är mänskligt.

Jag vekar inte vilja acceptera det. Det finns inte rum för misstag för mig inom arbetsbiten. Jag sysslar med människor och då finns inte misstag på kartan. Inte för mig..

Jag tänker för mycket, jag vet.

Men jag mår bra i övrigt, jag trivs och jag är lycklig.

Det är huvudsaken :)

Allting löser sig. Det är det enda jag är riktigt säker på.

Nu ska potatis klyftas :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja..när det inte blir så mycket yoga..Är det skoj att fixa lite bilder :) ...

Från och med nu kommer denna blogg bara innehålla bilder från min yoga.. för den som vill se. Farmor mest ;) ...