Ja, jag fick lyssna på kroppen idag och stanna hemma.

Skakade som ett asplöv när jag försökte kliva upp imorse och febern gror.

Men jag tror inte att det är något större som utvecklas. Snarare så tror jag att det blir arbete imorgon.

Det blir intensiv vila och kurering idag.

Så då ligger jag och zappar runt på tv:n och hamnar på Föräldralösa vilddjur. Vilka eldsjälar de är!

Och vilken rolig sysselsättning.. Spendera dagarna med olika sorters djur och samtidigt känna att man gör något som har substans i sig.

Djur är vackra.

Tiden känns oväsentlig tillsammans med dom.. De har inga fördomar och inga krav på varken sig själv eller andra. De bara finns till.

Oskyldiga.

Så... de som tar hand om dem är riktiga guldsjälar.

Nuförtiden när man kikar på tvn väller det av reklam om var man ska ge pengar och ärligt talat så blir man lite... van... vid dom eller vad man ska säga.

Det är helt bedrövligt, det säger jag inget om. Vansinnigt att det ska behöva bli så överhuvudtaget..

Men... jag känner inga större känslor längre, förutom sorg naturligtvis. Jag ser dom, tycker att det är jättetråkigt men ja...livet går vidare om man ska uttrycka sig så fult.

Men när de visar WSPAs reklam... då gör det riktigt ont i hjärtat och det sätter sig i minnet, både känslomässigt som tankemässigt.

En gång har jag kikat på den reklamen, nuförtiden tittar jag bort och stänger av ljudet.

Usch.

Jag vet inte om saker och ting har blivit bättre nuförtiden, att man vet med säkerhet att pengarna man donerar inte går till en rik tjockis som har viljan att skaffa en dyr bil.

Hur ska man veta det?

Världen är så uppochner inom vissa aspekter och man blir alldeles tom bara av tanken på det.

Men nu är det höst och det är härliga färger utanför vårt fönster.

Och lite kyligt i luften.

Uppiggande!

Så... jag tror jag ska göra det. Iallafall sätta mig ute på bron en stund och dricka lite honungsvatten.