och jag är lite less!

Nu börjar jag verkligen bli hindrad i min framfart. Det tar inte många minuter av arbete innan jag måste sätta mig och ta igen mig.

Och magen lyckas jag slå i överallt. Dörrar, bordskanter (mest de vassa kanterna), diskbänken, tvättstället...

Och ritualen med att ta mig in och ur bilen ska jag inte ens börja tala om.

Jag trodde nog aldrig att jag skulle bli så himla otymplig!

Och tänk då dom som går upp MYCKET mer än vad jag gjort.. Ni har mitt medlidande, verkligen!

Och ikväll har jag fått stränga order om att förlossningsväskan ska packas. Så jag plockar fram det som ska medoch sen får Knut lägga ner det där han tycker att det ska vara. Det kommer ju bli han som gräver i den. Jag kommer nog bara ge order om vad det är jag vill ha :)

Eller så är jag knäpptyst och han försöker pracka på mig sakerna. Vad vet man?

Igår blev ett garage ledigt iochmed att Jens hämtade Camaron så nu blir det en period med intensiv målning av lock.

Det är ju min lott den här sommaren. Allt som kan målas på backen, det får jag göra.

För på byggställningen får jag inte vara.

Pjöller tycker jag.

Ni ska bara veta vad det kliar i renoveringsfingrarna nu när byggställningen är på plats... Det är inte bara en gång jag har varit på väg ut med siktet inställt på kofoten i garaget....

"Jag kan vara försiktig...."

Som tur är har jag alltid lyckats hitta på något annat som jag kan göra istället. Något "Lagligt".

Ja, jag är lite stressad. Jag vill för det första inte låta Knut göra allt själv. Det är ett förbaskade Aber att stå och först riva ner ribben, sen skrapa skiten och efter det tvätta hela väggen. SJÄLV!

Jag vill sååå gärna hjälpa till!

Det blir lite (med betoning på lite i knuts tankar...) roligare och det går ju så mycket fortare när man är två.

Jag har funderat många gånger på människor som har all sin övervikt i bukregionen, nu när man är som störst.

Att de inte får världens driv till att få bort magen..?

Visst, nu är min mage stenhård och ger inte vika för fem öre när man böjer sig ner eller lutar mot något men ändå...det är ju något som hämmar en otroligt mycket.

Friheten i att kunna sitta som man vill och att kunna se fötterna(!) är ju väldigt sakensam tycker jag...

Plus att man får lära sig hur länge man kan göra något utan att kunna andas på ett tag... det vet jag väl inte om det är något...plus precis.

Det sägs att precis efter förlossningen ser magen ut ungefär som om man är i 6:e månaden. Om det är så..ja då är jag nöjd iallafall, för då syntes det inte så mycket. Jag var mest bara stel i magen då.. en liten kula men det var fortfarande många som inte såg att jag var gravid.

Det visar sig.

Jag får väl ta nåt kort (suck).

Somliga påstår att man vill se hur stor man var... Jag är skeptisk, men okej.

Men jag har inte fått några sparkar i lungorna än. Skrutten är väldigt lugn måste jag säga.

Allt är normalt för det rörs varje dag men det är aldrig några smärtsamma rörelser.

Jag kanske inte ska ropa hej än... det är ju trots allt 3 veckor kvar.

Nu till helgen blir det ett Strömsundsbesök igen. Knut tänkte jobba hela helgen och jag tänker då inte sitta hemma och glo på den förbaskade byggställningen så jag liftar med pappa :)

Jag tänkte jag skulle ta pärlan först så att jag och pappa kunde polera den men njaa... Det är mycket häftigare att åka timmerbil :)

Och jag längtar så det knakar efter kläderna till mig och skrutten. Två maxiklänningar till mig och en hel drös med små trådhögar till knytet :)

Men det tar sån tid!!

Det här är första gången kläder tar lång tid att komma fram. Alla andra gånger har det tagit max en vecka men nä... inte nu.

Morrmorr!

Nämen nu är det snart dags för en lunch med finaste Maria :)

Och en snabbshoppingsväng på DollarTore, som farfar skulle ha sagt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja..när det inte blir så mycket yoga..Är det skoj att fixa lite bilder :) ...

Från och med nu kommer denna blogg bara innehålla bilder från min yoga.. för den som vill se. Farmor mest ;) ...