Vi fick ju besök i helgen!

En ren impuls-roadtrip tror jag bestämt men väldans trevligt :)

Vi han prata ikapp ordentligt, jag kände inget tvång att behöva göra något på hela lördagen så man kan säga att jag fick vila ordentligt också :)

Sen fick jag fransk manikyr och en rejäl ansiktsmask... Bara massagen saknades! ;)

Och knut är så jäkla duktig. Hela väggen är nu både grundad och täckmålad!

Så det kan nog kanske tänkas att väggen blir klar innan skrutten kommer :) Om han/hon nu inte är otålig, som jag var...

Jag orkar mindre och mindre och jag har förvärkar varje dag, mer eller mindre.

Så jag skulle gissa att de 10 locken som är kvar blir det sista jag pysslar på med innan det nya kapitlet i livet startar :)

Hundkojan..thja...jag får se om jag FÅR göra något på den....

Jag ska försöka städa stor-bilen också...för det blir den som får det stora barn-ansvaret :)

Det är inte "bara" att koppla ur air-bagen så det får så lov att bli bara den.

Det är ju BMW vi pratar om... det mesta är dyrt där.

Min bil får praktisera med knut ett halvår :)

Nu har jag bara 2 veckor kvar av min semester :)

Undrar hur jag ska spendera dem..?

Jag hade velat göra nånting roligt...och riktigt själviskt :P

Men jag kan inte komma på vad det kan vara :)

Och äntligen har knut hittat ett vapenskåp!

Så nu kan vi bocka av den lilla stressen. Känns riktigt skönt!

Vi försöker få bort alla stora investeringar som måste göras/införskaffas nu när inkomsten är som den ska.. Och det känns som att allt börjar falla på plats.

Dock ska det bli lite spännande att hushålla med föräldrapenningen..

Det blir verkligen köpstopp och att enbart fokusera på barnets behov och att vi har mat på bordet.

Jag tror det kommer gå riktigt bra... Men man får verkligen ställa om tänket till att bli en snål-tant :)

Men det kommer ju bli så..häftigt. Samtidigt som det jobbiga förståss.

En liten individ som är så beroende av mig och knut... Det kommer bli så himla mysigt.

Det snurrar mycket tankar om hur jag (och knut) kommer utvecklas som människor och föräldrar... Hur kommer vi bli?

Det jag ser framför mig är en stabil Knut, som tar saker som det kommer. Inte för överbeskyddande men ändå väldigt uppmärksam och omtänksam.

Min roll är, som vanligt, lite mer luddig.

Kanske blir jag ett nervo, som stressar upp mig för....allt. Från småsaker till när barnet blir förkylt..

Eller så blir jag som jag hoppas jag blir... Lugn och sansad. Och inte stressad över saker som jag inte hinner med..

Jag ser fram emot det iallafall. Det är väl huvudsaken :)

För övrigt så har jag inga stora besvär.

Jag får sova, inget illamående och inga ihållande smärtor.

Ryggen säger ifrån när jag sitter fel eller har stått mycket och den blir trött rätt fort.

Annars sväller bara fötterna när jag suttit med dem neråt för länge.

Halsbrännan har försvunnit och njursmärtan jag hade på höger sida har inte gjort sig påmind på ett tag.

Tror jag....eller så har jag bara vant mig. Den var ju trots allt i intervaller.

förlossningsväskan är packad och necessären hänger framme i badrummet, redo att tvärpackas och slängas ner.

Det enda som inte är packat är babyfilten som vi har i soffan... så den ska lukta som vi :)

Nu ska jag försöka redigera lite bilder :)