Yes box...jag är hemma än.

Jag har nu provat allt som går att prova och det har knappast hjälpt. Så...I surrender. Skrutten kommer när den kommer.

Två saker har dock hänt som visar att det inte står helt stilla iallafall. Mer detaljerat har jag skrivit nån annanstans...alla uppskattar nog inte detaljerna. Men det sista är väl det som är mest uppiggande. Imorse hade jag nämligen regelbundna värkar i två och en halv timme. 1 minut långa och 8 minuter emellan. Jag vaknade tillochmed av dom.

Men när jag bestämde mig för att kliva upp, äta något och ringa förlossningen...ja, då avstannade det helt och hållet.

Men eftersom jag inte hade fått sova så mycket på natten blev jag lite lättad, uppenbarligen, för jag slocknade totalt i soffan.

Så nu sitter jag och poppar musik på full volym för att få upp humöret lite.

Inget...verkligen INGET är värre än att bara vänta. För det är det enda vi gör. Jag kommer inte mig för att göra något. Hjärnan har låst sig och kroppen säger ifrån ganska fort när jag väl hittat på något.

Och ja, det är ju faktiskt väldigt spännande det här...hela den här processen, trots att humöret dimper då och då. Men jag går ofta och funderar på det här med värkarna... Jag har frågot otaliga människor om hur jag ska märka när jag har riktiga värkar och alla, precis ALLA säger samma sak:

”Det märker du.”

Jajamen.

Ska jag märka på hur ont det gör? Eller att det är regelbundet? Både och?

Mest troligt. Men ändå. Inga som helst hintar om HUR det kan kännas. Ja, visst, det är olika för alla, nog klån vet jag det...Men bara att förklara att så här kände jag det iallafall, det ger rätt mycket.

För imorse låg jag och funderade ett tag...är det..? eller inte? För det gjorde inte så ont att jag höll på att klättra ur sängen. Visst, det blev regelbundet efter ett tag.. och det var väl då det slog mig. Och att det väckt mig.

Jag svettas mera, på nätterna. Och jag går som en ryggsjuk då och då. Stapplar fram..

Midsommar spenderade vi i Bjärtrå. Det var mysigt. Brännboll med hela byn först och sen massa mat. Det var soligt men blåsigt. Och det var ju naturligtvis väldigt spännande med min mage..och då måste man väl få känna lite?? Jag orkade inte säga ifrån..”det är bara några dagar kvar, jag skiter i det”. Men man känner sig som ett objekt, något för alla att göra vad de vill med. Fast Knut sa ifrån då och då.. det var lite skönt.

Men något som jag absolut aldrig kommer vänja mig vid, eller tycka är okej...är denna rökning. Jag hatar den. Det finns inte ord för hur mycket jag avskyr den. Så det var det enda tråkiga denna midsommar..och att min allra finaste människa förstör sig själv med att tvärröka 15 stycken, bara för att. Helvetes cancer-pinnar. Begriper inte folk att de förkortar livet med varje cigarett? Nej, alla får inte cancer och nog är väl det tur?! Men det förstör kroppen på många, många andra sätt.

Jag har slutat gnälla. Det blir bara exakt precis tvärtom.

Man har iallafall haft många uppfostringstankar denna midsommar. Naturligtvis. Det har nog de flesta när de väntar barn. Många av de tankarna blir nog exakt tvärtom, eller iallafall inte som vi tänkt oss, men så länge vi har en grund som vi är konsekvent med kommer det nog gå fint.

Knut har rymt nu en sväng... Jag kan förstå honom. Det är förbannat tradigt att bara sitta hemma. Jag är skitless, samtidigt som det är skönast, utifall att vattnet skulle gå eller nåt sånt.

Och det är tokigt fint ute, soligt och lite blåsigt, precis som jag vill ha det. Men jag inte gå ut och bara tvärsitta på gräsmattan. Tankarna snurrar för mycket och för fort och just nu behöver jag fylla på musik-känslorna i mig. Känna basen vibrera och viljan att hoppa upp och shakea loss lite blir bara större och större. Det är bra, till slut omvandlas det till feel good-känslor och så har vi till slut en glad Malin här hemma  :)

Och äntligen kan jag skicka och ta emot mms igen! Det var helt enkelt en hel drös med uppdateringar till telefonen som saknades. Jag hade nämligen stängt av den automatiska funktionen där... så jag hade en skitgammal Android-version och då tar det uppenbarligen tvärstopp på vissa funktioner.

Vad mera? Jo, väggen är färdig iallafall :D Nu är det bara hängrännorna och garagetaket kvar. Sen har vi uppfyllt det vi sagt att vi ska göra. Då får vi se vad framtiden har i sitt sköte. Bo kvar i huset? Flytta till ett annat i Kramfors eller Strömsund? Spännande tider väntar  :)

Ja, nog för idag!