Ja, visst är det spännande när barnatankar börjar krypa sig fram.

Dock lite skrämmande också...tänk att ha ansvar för minst ett liv resten av ditt liv...

Men de säger ju att det är det bästa som kan hända. Jag tror iallafall att det kommer var det, den dagen det händer :)

Dock inte just nu... först ska vi skaffa en liten schäfertjej :)

(Vilket betyder att jag inte är redo än ;)

Så...jag sitter på jobbet och har inget att göra just nu. Ta i trä!

Det har formligen öst ner av regn idag, jag tror kramfors komer vara översvämmat om det fortsätter i samma mängd.

Men jag trivs :)

Jag blev dyngsur på vägen från bussen upp till sjukhuset men det gör väl ingenting :D

Vuxenlivet....ja, hur känner man att man är vuxen?

Jag tror att det är när man kan dribbla mellan alla måsten, känslodalbanor och krav på sig själv.

Jag har lång väg att gå, jag är glad att knut fortfarande är kvar med tanke på mina humörsvängningar och mitt tjat om renovering.

Någon gång hoppas jag att jag hittar en balans i allt det här och kan njuta av dagarna man har.

Ja, visst är det så?

Håll med mig!

:D

Nu ska det ätas.

Kram och good byes!

Det är inte som det ska.

Paniken ligger i kroppen oftare än jag vill erkänna. Jag sover fortfarande bra men när jag vaknar blir kroppen tyngre än normalt.

Det kanske är som Emelie säger, att det är Merkurius vi ska skylla på. Vad var det...när den stod i linje med jorden, då blir människor lättare deprimerade.

Ja, det är väl egentligen bara att titta på omvärlden..:

Attacken i norge, Londons styggapor som förstör, afrikas horn, finanskriser hit och dit...ja, listan fortsätter med både större och mindre saker.

Igår var jag ute hela dagen och poade på. Målade farstun för brinnande livet, tvättade allt i tvättkorgarna, satte upp nya gardiner i köket, klippte ner de överväxta buskarna så det ser hyfsat ut. Det är fortfarande vildvuxet men man måste gräva bort dom för att de inte ska komma tillbaka.

Stenarna ska lyftas bort för altanbygget så en pall att lägga dem på har jag placerat så det bara är att börja bära.

Nej usch....huvudet har bara en kanal just nu och det är fan inte bra.

Jag vill bara göra klart ute så stenen i bröstet försvinner. Jag vet inte varför jag reagerar som jag gör, jag gillar ju att fixa och trixa.

Hursomhaver, om några timmar ska jag åka och jobba jour igen. Det är bra, tjänar mycket pengar :)

Går allting bra får jag åka ner till stockholm och till emelie i september. Det vore skönt. Ett break och lite skratt med eme.. Det blir mycket bra.

Och Macarons!!

;)

Någon gång...ska jag våga mig på att baka dom :)

Snart blir det iallafall smörgåstårtsbak, knut ska ju bli lite äldre snart ;)

Efter det blir det kräftskiva, det ska bli kul även fast det blir lite mycket att komma ihåg och att göra.

Skojskoj!