Idag har det varit en sån här tråk-dag.

Jag har dammsugat... det är allt.

Det har iofs regnat så jag har inte kunnat göra något ute....vilket kanske var tur.

Ja, jag har lite svårt att sitta stilla. Även nu.

Och jag har känna på pain of hell också.

Och jag tror att det är för att jag suttit/legat stilla för länge.

På en enda punkt, på vänstra sidan strax nedanför L5 (SI-leden alltså..), blev det otroligt otrevligt.

Jag antar att det är bebisen som kommer åt någonting någonstans för det är inte lägesberoende och slutar när jag ställer mig upp och rör mig.

Det tog ett tag innan jag fattade det....

Först kändes det bara litegrann, unbgefär som foglossning antar jag. Lite ben-gnuss och det klarar jag väl av... men sen ökade det i intensitet för varje "puls", i brist på bättre ord..

Jag vred mig i plågor, kallsvettades och tårarna rann... Hela kroppen var som en fiolsträng och jag var livrädd för att det skulle hända igen..Jag var alldeles färdig!

Och det här varade alltså bara en halv minut.....

Jag undrar nu hur förlossningen kommer gå.....

Anyhow.. jag börjar tro att jag behöver en makeover.

Jag har suttit och kikat på kort sen...långt tillbaka och jag har inte förändrats märkvärt de senaste åren.

Det är väl ändå en bra sak, tänker ni...

Thjaa...på sätt och vis men....nä,

Det är ju trist!

Men jag tänker och tänker och kommer inte fram till något bra. Klippa av mig håret är jag väl inte nämnvärt förtjust i... Och man ska inte färga håret mer än två nyanser från sin egna färg, enligt experter.

Hmja..thats leaves...nothing.

Thja...det blir väl till att konsultera Kristina när jag tar mig dit :)

Och Knut bara jobbar och jobbar.

Och nu när jag bara kan ligga ner i soffan som en dösill blir det skittråkigt här hemma.

Hoppas, hoppas, hoppas det är bättre imorgon.

Off to bed!

(hoppas jag får ligga ner nu.....otherwise blir det 2 långa veckor....)

Vi fick ju besök i helgen!

En ren impuls-roadtrip tror jag bestämt men väldans trevligt :)

Vi han prata ikapp ordentligt, jag kände inget tvång att behöva göra något på hela lördagen så man kan säga att jag fick vila ordentligt också :)

Sen fick jag fransk manikyr och en rejäl ansiktsmask... Bara massagen saknades! ;)

Och knut är så jäkla duktig. Hela väggen är nu både grundad och täckmålad!

Så det kan nog kanske tänkas att väggen blir klar innan skrutten kommer :) Om han/hon nu inte är otålig, som jag var...

Jag orkar mindre och mindre och jag har förvärkar varje dag, mer eller mindre.

Så jag skulle gissa att de 10 locken som är kvar blir det sista jag pysslar på med innan det nya kapitlet i livet startar :)

Hundkojan..thja...jag får se om jag FÅR göra något på den....

Jag ska försöka städa stor-bilen också...för det blir den som får det stora barn-ansvaret :)

Det är inte "bara" att koppla ur air-bagen så det får så lov att bli bara den.

Det är ju BMW vi pratar om... det mesta är dyrt där.

Min bil får praktisera med knut ett halvår :)

Nu har jag bara 2 veckor kvar av min semester :)

Undrar hur jag ska spendera dem..?

Jag hade velat göra nånting roligt...och riktigt själviskt :P

Men jag kan inte komma på vad det kan vara :)

Och äntligen har knut hittat ett vapenskåp!

Så nu kan vi bocka av den lilla stressen. Känns riktigt skönt!

Vi försöker få bort alla stora investeringar som måste göras/införskaffas nu när inkomsten är som den ska.. Och det känns som att allt börjar falla på plats.

Dock ska det bli lite spännande att hushålla med föräldrapenningen..

Det blir verkligen köpstopp och att enbart fokusera på barnets behov och att vi har mat på bordet.

Jag tror det kommer gå riktigt bra... Men man får verkligen ställa om tänket till att bli en snål-tant :)

Men det kommer ju bli så..häftigt. Samtidigt som det jobbiga förståss.

En liten individ som är så beroende av mig och knut... Det kommer bli så himla mysigt.

Det snurrar mycket tankar om hur jag (och knut) kommer utvecklas som människor och föräldrar... Hur kommer vi bli?

Det jag ser framför mig är en stabil Knut, som tar saker som det kommer. Inte för överbeskyddande men ändå väldigt uppmärksam och omtänksam.

Min roll är, som vanligt, lite mer luddig.

Kanske blir jag ett nervo, som stressar upp mig för....allt. Från småsaker till när barnet blir förkylt..

Eller så blir jag som jag hoppas jag blir... Lugn och sansad. Och inte stressad över saker som jag inte hinner med..

Jag ser fram emot det iallafall. Det är väl huvudsaken :)

För övrigt så har jag inga stora besvär.

Jag får sova, inget illamående och inga ihållande smärtor.

Ryggen säger ifrån när jag sitter fel eller har stått mycket och den blir trött rätt fort.

Annars sväller bara fötterna när jag suttit med dem neråt för länge.

Halsbrännan har försvunnit och njursmärtan jag hade på höger sida har inte gjort sig påmind på ett tag.

Tror jag....eller så har jag bara vant mig. Den var ju trots allt i intervaller.

förlossningsväskan är packad och necessären hänger framme i badrummet, redo att tvärpackas och slängas ner.

Det enda som inte är packat är babyfilten som vi har i soffan... så den ska lukta som vi :)

Nu ska jag försöka redigera lite bilder :)