Yeey, ikväll bokar Kristina forsränning. Skoj!

Det blir som sagt, en sak man kan checka av på listan, att-göra-innan-man-dör.

Så sista helgen i maj då jäklar ska det badas!

Ska försöka hålla mig i båten, skulle vara jobbigt att åka utomlands med gips. Eller inte få åka alls.

Men, jag har ett jädra stort problem.

Examen.

Jag har sett fram emot den hur länge som helst och nu ska vi fika i ett klassrum.

Jag vill ju ha en ceremoni av något slag men hur fixar man det, såhär 4 veckor innan dagen är här?

Nä,som vanligt har vi inte tiden på vår sida..

Och mammas jäkla handledare.. Kan ni inte hålla koll på era ledigheter och annat så jag får ha min mamma på min examensdag?!

Förhoppningsvis löser det sig.

Men examen som sagt... vad ska man kunna hitta på?

De flesta lokaler är ju som sagt bokade och kyrkan kan inte ens övervägas.

Nä, det visar sig imorgon vad vi kommer fram till.

Kanske vi ska göra allt på middagen kvällen innan? Och bara säga hej då till lärarna på examensdagen?

I dont know!

Skallebank,ont i öronen och nackont. Ingen bra avslutning på dagen.

Ciao!

Idag har vi äntligen suttit ned och bestämt oss för hur det ska bli på examensdagen.

Efter mycket om och men kom vi nästan fram till vad vi ska göra. Fortsättning följer imorgon.

Och ikväll ska jag laga maten. Det passar ju bra, och så känner jag mig inte som en liten parasit.

Inga barn den här veckan, lite trist men samtidigt praktiskt, med tanke på utrymmet här.

Vi pratade om röntgensköterskans ansvar och vilka lagar som vi styrs av. Det är lite att hålla reda på! Speciellt för oss som bloggar. Man får tänka till lite så man inte skriver för mkt. Och passa sig för att hänga ut någon. Kan också bli väldigt tråkigt, eventuellt kan sånt sluta med ett avsked från arbetsplatsen.

Huvva! Så ska jag ju inte tänka nu!

Ibland slår tanken mig... har jag hamnat på rätt spår nu?

Men man kan inte göra annat än prova. Naturligtvis kommer det känns skit det första året, innan jag kommit in i mina egna rutiner och börjar känna mig varm i kläderna. Men skrämmande är det, samtidigt väldigt roligt!

Vården...som så många tycker är skit.

Det är så trist, för då vet jag att de träffat den lilla klicken som inte bör jobba inom vården. Såna finns överallt, precis som det gör på andra offentliga arbeten.

Men det är så känsligt eftersom alla någon gång måste involveras inom vården och har de då en dålig uppfattning från början kommer inte fortsättningen bli så lätt heller.

Man måste komma ihåg sånt när man får kommentarer som svider. Man ska vara den "bättre" om man kan säga så..och bjuda lite på sig själv. Kanske låta några extra minuter gå och på så sätt få personen att känna sig sedd.

Det är viktigt.

Ja sedär, nu fick ni er en liten lektion. Tokigt :)

Nu ska jag beställa namnskylt och pennfack för att sedan titta på föreläsningar :)