...men jag hamnade där!

Ja, tillbaka till olycksplatsen eller vad man nu ska säga.. :)

Dock enbart för 3 dagar den här gången, och för MYCKET trevligare händelser än alla gånger tidigare :)

EXAMEN!

Nu blir det inte lika grandiöst som jag ville att det skulle bli men likväl, det är en avslutning för oss. Inget mer rtg.ssk 2/08 och inga mer konflikter om bussåkning och undermålig undervisning.

Känner jag vemod? Nej, inte alls.

De här 3 åren har varit slitsamma, mest, men jag har även haft väldigt roligt då och då :)

Vissa av mina klasskamrater kommer jag hålla kontakten med och de flesta kommer vara Facebook-bekanta.

Så är det, det vet alla och envar.

Det låter lite illa, när jag säger att det mest varit slitsamt, men jag skulle ljuga annars. Och jag säger inte att jag ångrar attjag gick utbildningen, tvärtom!

Jag har utvecklats enormt och går nu in i ett yrke jag tror kommer passa mig ypperligt när jag blivit varm i kläderna.

Mina framtida kollegor är otroliga människor och jag trivs jättebra där.

Så det slitsamma har mest varit att flytta till en stor stad (som jag har slitit med allt folk och all stress!), långdistansförhållande, bussresor (för 3-4 år sedan fick jag magknip så fort jag ens tänkte på att åka buss) och naturligtvis alla dessa humörsvängningar för prestationer i skolan!

Tentor, rapporter, inlämningsuppgifter och ekonomiska bekymmer när praktik skulle utföras.

Ja, det har hänt massor!

Det är rent överväldigande när jag tänker på helheten :)

Visst, jag ångrar vissa saker men samtidigt känner jag att jag valt rätt när jag exempelvis åkt hem istället för att stanna kvar.

Jag är ingen festprisse och det är inget fel med det.

Nu ska jag fixa den sista touchen på examenskakorna. De komemr bli så bra!

Bilder kommer när de är klara :)