Ja, jag fick ge vika för kroppens vilja. Jag gjorde det inte igår och det fick jag igen idag.

Det värsta är bristen av sömn. Att näsan rinner hela tiden, halsen känns imploderad och att ryggen värker, det är ingenting jämfört med bristen av sömn. Just att man inte kan sova. Lägga sig ner i sängen och känna att huvudet sprängs om jag ligger på rygg, på sida och mage. Pallar upp kuddar och sover halvsittande. Ett tag.

Sen börjar rumpan protestera.

Jaja, tur det bara är några dagar. På söndag måste jag vara frisk, då ska jag och mia jobba så då måste man vara tiptop :)

Nej då, jag har itne glömt att kika efter lediga pimplarhelger, men just nu är det out of question då fasaden måste fixas. Det känns lite tokigt att åka bort en hel helg då.

Och det blir så mycket roligare om man får känna sig ledig också :)

Hur går det på jobbet då?

Jovars, jag får vara helt själv på ett eget labb nu och det går faktiskt riktigt bra. Just den känslan att jag får ta ett eget ansvar och det inte är någon som står bakom en och blåser en i nacken. Nu frågar jag om det är något som är annorlunda.

Känns riktigt bra.

Sen är det hela biten med att vara ny, som jag har svårt för, som är svårast. Osäkerheten. Men man måste ha tålamod. Jag intalar mig det hela tiden. Jag är ny, jag kan absolut inte allt och även de som jobbat där länge gör misstag.

Så det går riktigt bra :)

Och nu ska jag gå ut och slå ner ett getingbo i garaget så vi kan lägga virket där.

Och sen ska jag vila.