... blev det på mina väggar i garderoben.

Jag skulle gärna vilja säga varm ljusbrun.. Riktigt härlig! Så nu sitter jag och funderar på hur jag ska få upp mina spotlights i taket.

Det finns nämligen inga uttag i närheten så jag måste försöka skarva in dem någonstans. Men det var ju det här med elläran.

Den som jag glömde direkt efter att jag läst det...

Vet ni att det absolut roligaste med hela det här projektet är att allt går så jäkla fort!

Det är så litet utrymme att allt man ska pyssla med aldrig tar så lång tid att man tröttnar.

Om en liten stund, när fötterna tinat upp igen..., så ska jag upp och skära ut mattan för golvet därinne och se hur det kommer bli.

Roligt!

För övrigt har jag spenderat dagen med en lunch med härligaste Maria. Det är en sån härlig känsla att känna, att vänskapen bara blir starkare.

Det känns som att det är på tiden att släppa det dåliga samvetet jag haft sen skolan slutade.

Eftersom jag försummade mina vänner i gymnasiet för en kille tappade jag många när det tog slut. Vilket jag egentligen inte blir sur över. Inte på de som gick iallafall. Mest på mig själv som var så korkad.

Vilket har bildat det dåliga samvetet som mer eller mindre säger att jag inte är värd att ha vänner.

Så jag tror att det är den känslan som håller på att släppa, vilket bidrar till att mina vänner, de tappra som är kvar ;) , får en mer framstående roll nuförtiden.

Mitt bland allt renoverande :)

Så lunchen med Maria var tokmysig :)

Och när jag kom hem pratade jag med Emelie i flera timmar. Tänk att vi fortfarande kan ha så mycket att prata om!

Det är fascinerande!

Fast jag måste säga att jag var livrädd under den senare halvan av samtalet. Jag målade nämligen då och jag hade oftast huvudet ovanför färgbyttan. En sekunds avslappnade fingrar hade resulterat i en Torvfärgsdoppad android.

Varför inte flytta på byttan tänker ni?

Mjo, det tänkte jag med men den hade magnetiska krafter den där byttan, för jag flyttade nämligen på den!

Men bara så att när jag flyttade för nästa målningsområde så hamnade huvudet där igen..

Ja, jag är hopplös ibland.

Och i mars ska jag till Umeå med emelie!

Yey!

En helg med hotell, vänner och skolkamrater. Det ska bli så roligt!

Nu har jag något att se fram emot och även ett mål, med tanke på bristen av träning just nu...

Och jag har fått Dvärgschnauzer i huvudet. I flera veckor har jag gått och tänkt att det vore den absolut bästa hunden att ha. Jag älskar dom!

De ser så otroligt härliga ut. Busiga men kloka..

Nu blir det visserligen ingen hund, naturligtvis... Jag som längtat så... Men livet är så, har jag lärt mig. Tvärvändningar gör att vissa planer spolieras helt och hållet.

Så... jag får längta några år till.

Efter en Dvärgschnauzer ;)

(eller hur knut??)

;)

Nu ska jag skära ut golvet och sen ska det målas i trevligt sällskap.

Vilket idag menas med musik.