Man får väl hoppas. Varje dag ger ju sin visdom egentligen.

Idag åt vi upp den sista tårtbiten och Isabelle njöt. Hon tog hallonet så fint med sitt pincettgrepp...och sen grabbade hon tag i hela tårtbiten och tryckte in hela i munnen!
Det är tur att det är snabbt sönderfallande :)

Och hon har hittat ett nytt tidsfördriv: slänga ur alla underläggen och lägga tillbaka dem en och en, snyggt och prydligt.

Vi tog en långpromenad, jag och eila.
Men det märks att jag slarvat med hennes lydnadsträning...hon struntade fullständigt i både namn och inkallning. Det som hon var så duktig på förut! Så....nu gruvar jag lite inför träningen på tisdag....
Men...skam den som ger sig. På't igen! Och learning by doing...jag kommer inte slarva igen. Det blir ju som börja om!

Nä...godnatt. Jobb och fasta imorgon.