Lite så kändes det idag.

Gårdagen var underbart skoj!. Alla var glada och arbetsplatsen kändes som ett ställe jag verkliogen vill till.

Idag blev det i princip tvärtom. Och allt beror på vem man jobbar med =/

Kändes mig som en dassråtta idag. Kom inte ihåg vilka bilder som skulle tas och hur man tar dom. Kommunikationen med patienter, som annars funkar som en dröm, gick åt pipsvängen idag. Jag hör mig själv säga saker som lätt misstolkas.

Men ja... det finns bra dagar och det finns dåliga dagar.

Och idag blev jag stoppad av polisen för första gången! Nykterhetskontroll klockan 05.45

Jag klarade mig ;)

Det är bra de kollar. Tänk vad många som faktiskt kör onyktra och inte bryr sig!

Jag tror det var 10:e bil man möter i trafiken som är onyktra.

Hemska tanke.

Och pappa kör varje dag!

Ännu hemskare tanke. Jag vette klån vad jag skulle göra om det otänkbara händer, bara för att nån idiot sätter sig bakfull bakom ratten.

Det är så oansvarigt, omoget, respektlöst och gud vet vad.

Tvi för er.

Men hur än det är... jag tycker det känns bra att börja arbeta. Men jag vill komma igång med det nu!

Inga mer fördjupningsuppgifter, rapporter, schemagenomgångar och bergochdalbanor i humöret!

.....Okej, det kommer visst bli lite humörsvängningar men inte lika mycket som det varit under skoltiden.

Och jag har ingen energi att komma igång med färgskrapningen än.. Buskarna är också kvar men inget av det där kan jag göra förrän den attans fördjupningsuppgiften är färdig.

Lagar, förordningar och föreskrifter.

2 veckor kvar......

Tänk att man blir så glad av grattishälsningar fulla Facebook :)

Massa lotter har jag fått och massa gotårta :)

Imorgon kommer en till drös, svärmor och syster nummer 2 med familj.

Lite trött i huvudet så ni får några bilder och sen blir det godnatt :)

  Ett fint hängsmycke fick jag av Mona (glömde ta kort!) Och en väldigt fin vandringsryggsäck av knut. Så nu blir det till att campa hela sommaren :D

Hur bra som helst!

Världens godaste Schwarzwald!

Yummie yummie i got love in my tummy :)

1 juni blir det riktigt trevligt på Vita Björn :)

Då blir det examensmiddag!

bild från folkbladet.nu

Nej, det gjorde den inte.

Men det hände något hela tiden där, den utvecklades hela tiden.

Där kan jag känna ibland, att det tar stopp, och så känner man sig som en liten struntsak.

Tyvärr händer det ofta i Umeå och jag har en teori gällande jämförelse-Malin.

Jag tror hon kikar fram lite väl ofta när jag sätter mina fötter däruppe.

Störtlöjligt, yes i know.

Jag har lite tråkigt!

Knut kommer inte hem förrän om en och en halv timme, minst! Jag har städat, kört igång en tvättmaskin och plockat överallt. Tagit fram tårtfat och sett till att diskmaskinen är tom.

Nu då?

Funderar på bakningen till examen. Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på.

Antingen blir det Kokostosca eller Dumlekakor. Dom är överdrivet goda båda två!

Om ni inte har något annat bra förslag! Då vill jag gärna höra :D

Imorgon börjar min sista VFU.

Skitnervös blev jag när tanken smög sig in. Och varför då?

Det här har jag ju gjort flera gånger nu, och snart ska jag jobba med det!

Det är säkert därför magen gör uppror och huvudet går i spinn.

Jag fick lite hemlängtan idag.

Jag trivs verkligen i Kramfors och hela jag är en lugnare person nuförtiden. Men ibland, som idag, kändes mamma, pappa och vännerna i ström väldigt långt bort.

Det är väl kanske barndomen som talar. Vanorna från den tiden, minnen från tidigare födelsedagar.

Jag tror inte jag tänkt så mycket på det om jag varit och jobbat.

Det är inte nyttigt att vara själv hemma och inte ha något att göra.

(jag har massor att göra, men ingenting jag kan göra nu, gäster kan ju komma när som helst och då vill jag inte komma in med kvistar i håret eller färgskrap över hela mig :)

Jag ska fortsätta med mitt.

Hänga tvätt, lyssna på musik och fundera över livet.

För övrigt för det övriga fick jag en remissbekräftelse från Sollefteå.

Det står att jag ska ringa om 10 veckor för att få en tid.

Jag vet inte vad jag tycker om saken, är det bra att de låter patienten komma ihåg detta 10 veckor framåt i tiden för att sedan boka en bra tid direkt eller är de helt enkelt för lata och underbudgeterade att de inte hinner göra annat än att skriva ut ett papper?

Jag vet inte.

Jag ska ringa om 10 veckor iallafall och få min tid.

Då har jag kämpat på jobbet nog länge för att vilja detta till 120%.

Yes, nu är jag 24 år.

Tokigt :)

Det känns, som vanligt, inte annorlunda. Kanske är lika bra det ;)

Och idag ska det städas så det står härliga till. Jag hade önskat att knut åtminstone dammsugat men jag är inte så uppgiven över det. Det går ganska fort att dra fram odjuret och köra en sväng. Den är ju så bra, vårt nya inköp!

Det ska diskas, skuras, hängas tvätt så det luktar gott och så måste jag ju piffa till mig lite. Man kan ju inte se ut hursomhelst när man är 24 !

Och varför sitter jag och blogar när jag egentligen ska göra hemtenta?

Jo, för att, som vanligt, är inte tentan inlagd än. Jag vet inte vart det felar men det felar alltid.

3 veckor kvar...... 3 veckor kvar.

Återkommer lite senare med bilder från idag.

Och jag är så glad! Solen skiner, jag har knut och jag har världens bästa släkt.

Så är det bara!

Såååå underbart skönt.

Dock har jag en sprängande huvudvärk men jag skyller helt och hållet på vätskebrist och en hårt ansträngd hjärna.

Ja, så är det, för jag fick alldeles nyligen använda alla hjärnceller och hela mitt tålamod för att fixa till sidnummer och innehållsförteckning åt kära mor.

Det gjorde jag så gärna så :)

Allt för att mammas fina hår inte ska bli så grått i förtid ;)

Och vi har fått klartecken från Examinatorn!

Så officiellt VG på C-uppsats.

Ja, jag tjatar om det för det känns så overkligt! VG... det är SÅ härligt.

Så..då kan jag lägga in det här, som jag fick i posten idag :)

Snart, snart.....

Vad har jag gjort då nu när jag har varit fruktansvärt dålig på att blogga?

Thja, massor med teori och humörsvängningar på grund av teorin och så har jag varit på "arbetsläger".

:)

Jag hjälpte moster och anders poa på lite på gården. Vi gjöt en platta till källaringången, mura lite på den, krattade singel, ordnade rabatterna och så fixade jag till en gräsmattekant. Bara för att :)

Det kändes redigt bra att få göra allt detta!

Jag kan ju tala om att det är tamejtusan inte lätt att göra en gräskant snygg, speciellt om gräset vuxit ut i singlet. Då vibrerarna armarna vid varje spadtag.

Huuuua!

Så, varför humörsvängningar?

Jaa... simuleringsövningarna gick faktiskt ganska dåligt och jag tog det mindre bra.

As usual. Men jag vet, övningarna är till för att man ska lära sig.

Så jag vet, jag vet.

Jag trodde jag skulle ta det mycket värre, så jag är ganska nöjd ändå.

Och nu måste jag dejta kudden för imorgon är det Katastroftenta och tårtätning.

Yeyy!

Yeey, ikväll bokar Kristina forsränning. Skoj!

Det blir som sagt, en sak man kan checka av på listan, att-göra-innan-man-dör.

Så sista helgen i maj då jäklar ska det badas!

Ska försöka hålla mig i båten, skulle vara jobbigt att åka utomlands med gips. Eller inte få åka alls.

Men, jag har ett jädra stort problem.

Examen.

Jag har sett fram emot den hur länge som helst och nu ska vi fika i ett klassrum.

Jag vill ju ha en ceremoni av något slag men hur fixar man det, såhär 4 veckor innan dagen är här?

Nä,som vanligt har vi inte tiden på vår sida..

Och mammas jäkla handledare.. Kan ni inte hålla koll på era ledigheter och annat så jag får ha min mamma på min examensdag?!

Förhoppningsvis löser det sig.

Men examen som sagt... vad ska man kunna hitta på?

De flesta lokaler är ju som sagt bokade och kyrkan kan inte ens övervägas.

Nä, det visar sig imorgon vad vi kommer fram till.

Kanske vi ska göra allt på middagen kvällen innan? Och bara säga hej då till lärarna på examensdagen?

I dont know!

Skallebank,ont i öronen och nackont. Ingen bra avslutning på dagen.

Ciao!

Idag har vi äntligen suttit ned och bestämt oss för hur det ska bli på examensdagen.

Efter mycket om och men kom vi nästan fram till vad vi ska göra. Fortsättning följer imorgon.

Och ikväll ska jag laga maten. Det passar ju bra, och så känner jag mig inte som en liten parasit.

Inga barn den här veckan, lite trist men samtidigt praktiskt, med tanke på utrymmet här.

Vi pratade om röntgensköterskans ansvar och vilka lagar som vi styrs av. Det är lite att hålla reda på! Speciellt för oss som bloggar. Man får tänka till lite så man inte skriver för mkt. Och passa sig för att hänga ut någon. Kan också bli väldigt tråkigt, eventuellt kan sånt sluta med ett avsked från arbetsplatsen.

Huvva! Så ska jag ju inte tänka nu!

Ibland slår tanken mig... har jag hamnat på rätt spår nu?

Men man kan inte göra annat än prova. Naturligtvis kommer det känns skit det första året, innan jag kommit in i mina egna rutiner och börjar känna mig varm i kläderna. Men skrämmande är det, samtidigt väldigt roligt!

Vården...som så många tycker är skit.

Det är så trist, för då vet jag att de träffat den lilla klicken som inte bör jobba inom vården. Såna finns överallt, precis som det gör på andra offentliga arbeten.

Men det är så känsligt eftersom alla någon gång måste involveras inom vården och har de då en dålig uppfattning från början kommer inte fortsättningen bli så lätt heller.

Man måste komma ihåg sånt när man får kommentarer som svider. Man ska vara den "bättre" om man kan säga så..och bjuda lite på sig själv. Kanske låta några extra minuter gå och på så sätt få personen att känna sig sedd.

Det är viktigt.

Ja sedär, nu fick ni er en liten lektion. Tokigt :)

Nu ska jag beställa namnskylt och pennfack för att sedan titta på föreläsningar :)