Tightrope - Janelle monae

Feel-good musik!

Me and my drum är också bra upp-med-humöret-musik. Men det ska inte vara med nån fjuttvolym, nä här ska det spelas så golvbrädorna vibrerar!

Och sjung med! Med alla falska toner man har! Ju mer du tar i desto mer ökar boosten.

Jag lovar!

*hoppdansar vidare*

Boom schickeboom schickebooomboombom!

--------------

Ja, efter allt hoppande och "sjungande" känns livet ganska skönt.

:)

Jag tror att jag kanske är lite övertrött också, halv fem fick jag lägga mig så jag fick väl 2 timmars riktig sömn.

Men jag är ju ung!

Och faktiskt... för att mina arbetskamrater ska få lite rätt, så känns det inte så himla farligt.

Okej, hjärnan känns som en nertryckt degklump och jag var väl inte så väldans tokeffektiv i slutet på dan.

Men!

Jag lyckades rädda labbet jag var på iallafall, värt antal miljoner.

Jag spegelvände labbet och det visste inte personen som skulle köra det under rasten. De lånar det nämligen av oss.

Det kändes väldigt, väldigt bra iallafall... trots att det var jag som var den som orsakade problemet. Egentligen.

Och då tar de ju ut varandra :)

Och när kom hem fick jag färdig middag (i princip), en kaffe på maten och efter det blev det en rejält träningspass.

Skönt!

Det känns skönt att komma igång. Det märks DIREKT på humöret kan jag lova.

Och även fast jag inte kommer få någon kontinuitet på det hela då grävandet och fasadandet kommer kicka igång snart, känns det väldigt viktigt och bra.

Jaja, nu är det färdigsnackat om såna där lyxproblem.

Över till resan!

För vilken resa det var! :)

Iochmed att jag klev in i bilen på onsdagsmorgonen klev humöret upp ett antal trappsteg. Det var hypertrevligt från minut ett. Och jag slapp köra överhuvudtaget. Ett plus i kanten ;)

Trots att jag ibland ville ta över ratten och visa hur mjukt man kan köra med en liten Ford.

Men... ska man se till det positiva i det hela så fick mina magmuskler sig en rejäl omgång. Ett 7 timmarspass mjuk träning skulle man kunna säga.

Jag ville nästan springa till närmsta spegel och undersöka hur många rutor jag fått när vi anlände till hotellet..

Vilket för övrigt var otroligt fint och välorganiserat. Och vilken mat!

Toppklass. No doubt about it!

Så åk till Scandic City i Norrköping. Jag längtar redan tillbaka :)

Jag kände mig som en prinsessa där.

Och när vi ändå är på ämnet, vilken känsla av.. självkänsla helt enkelt.. jag hade under hela vistelsen.

Jag kände mig som en person, en som är värd att lyssnas på och en som kan ta plats. Lagom mycket plats.

Visst låter det väldigt märkligt?

"känna sig som en person"... Ja, det är lite svårt att förklara men jag antar att det var resultatet av att det var min första resa ensam. Inte ensam i antalet utan ensam i ansvar över mig själv.

Jag har alltid rest med någon jag känner eller någon i min familj och det är långt ifrån samma sak.

Så trots att vissa saker ramlat tillbaka till gamla spår känner jag mig som en ny människa.

En Malin 2.0

En kvinna :)

Jaja, sluta babbla!

Vi drack ett glas vin i väntan på sista kollegan och sedan bar det av för att äta middag.

Kinamat blev det och även där var maten tokbra.

Jag vet inte om jag har lite tunnelseende men jag blev tokkär i hela stan!

Jag brukar normalt inte trivas i städer men i Norrköping trivdes jag som fisken i vattnet.

På kvällen fick vi lite egentid och det var hüberlyxigt tyckte jag.

Extra lång dusch, mysa ner sig i sängen och bara må gott. Prata lite i telefonen och bara vara förväntansfull över dagen som skulle komma.

 

Och jag fick inte som jag ville!

Lill-Mia, den skurken, skickade ett sms till Kjell-Ove när vi åt lunch på Hakkes.

"Tjenixen! Tänkte bara höra hur ni har det och informera om att Malin fyller år imorgon!"

Jag som tänkte att det skulle vara min hemlighet och att det skulle bli så himla bra ändå..

"Elaking..." fick hon till svar, men inte från Kjell-Ove.... ;)

Men trots detta blev det en absolut toppklassfödelsedag!

Den blir faktiskt otroligt svår att toppa. Men det är av så många anledningar, så många att det inte är värt att börja ta upp.

 

Sjukt bra föreläsningar var det och som sagt, maten var...utsökt.

Kvällsunderhållningen fortsatte hålla samma klass och nu kommer vi till den i särklass häftigaste upplevelsen ever!

Visualiseringscentret.

Åk dit. Jag lovar att ni inte vill gå därifrån förrän ni gått 5 varv på varje våning.

Och Domen. Domen, den fina Domen.

Där satt jag, i en halvtimmes tid och bara log. Lyckan sipprade ut genom huden och kårarna av eufori strålade med jämna mellanrum längs ryggraden.

Tänk er, att ni svävar i rymden. Tänk att allt ni ser runt er är universum och det är i nutid.

Vi åkte till Christer Fuglesangs rymdstation, Mars, Jorden naturligtvis. Vi fick se solen och sen bar det av utåt.

Ut från Vintergatan, sneglade lite på Andromeda, vår granngalax och sedan ut ännu längre.

Under tiden fick vi se alla omloppsbanor som våra planeter har. Alla stjärnor åkte rakt igenom oss. Det kändes helt sonika otroligt magiskt.

Jag kände mig iallafall som en liten flicka. Lycklig över att kunna ta på alla tusen stjärnor runtomkring mig. Känna mig som en otrolig speciell person som får uppleva denna utomjordiska känsla.

En viktlös, makalös upplevelse.

Vi åkte alltså 13 miljarder ljusår från jorden. Till Big Bangs skugga. Så långt NASA har lyckats kartlägga.

Det är så otroligt svårt att förklara känslorna som exploderade i hela kroppen under tiden.

Han som varit med och grundat hela centret var där och presenterade allt detta för oss.

Han guidade oss genom resan och satte verkligen pricken över i:et.

Det hade inte varit samma sak om han inte berättat var vi befann oss och vilka viktiga milstolpar som vi åkte förbi.

När vi kommit till , jag kan inte låta bli, universums ände, startade han ett musikstycke klassisk musik och lät den amerikanske chauffören Matt ta oss hem till jorden igen.

Min födelsedag kändes inte speciellt stor efter detta :)

Och det gjorde ingenting!

Vi fick supergod middag och fick lyssna på en väldans trevlig trubadur.

Och så sjöng dom för mig... de rackarna.

(dock väldigt, väldigt trevligt, när blygsamheten lagt sig...;)

 

Det blev inte så mycket bilder är jag rädd. Jag hade så otroligt trevligt att ajg glömde bort det!

Och jag fick träffa Thomas en sväng! Supertrevligt, trots att det inte var speciellt lång stund.

Alltid supehrärligt att träffa underbara människor.

(därför är inte Brån-resan speciellt långt bort!)

Sen hade jag tokhärligt besök av min fina familj. Så det gjorde veckan perfekt. Helt klart.

Jag fick ju en hallon buske och en amerikanskblåbärsbuske av momma!

De blev perfekta här på vår lilla tomt :)

 

Hallonen :)

 

Och blåbären.

Vilken tur att jag har världens bästa mamma och pappa som hjälpte oss få ändan ur och fick dessa planterad direkt :)

Och dessutom, hittade mamma smultronplantor som vi räddade coh sedan planterade i pappas nybyggda pallkrage.

Han är bäst!

Det var väl egentligen meningen att jag skulle bygga den själv men som den kloka far han är, förstod han att det skulle bli absolut bäst och gå fortast om han och knut hjälptes åt med den och lät mig och mamma plantera istället :)

 

Den är väldigt tom nu men jag planerar att fylla den med lite oregano och kanske lite fler smultronplantor och en jordgubbsplanta eller två :)

Gräslöken fick också flytta dit. Så himla fint!

Jag känner mig lite rikare nu.

( why worry now? )

Och nu när jag ändå var på G, så fixade jag till svartvinbärsbuskarna, gav de lite extra gödning och ramade in dem med lite fina stenar, även dom :)

Nöjd!

   

Och jag fick ju så bra presenter. Återigen, jag känner mig lite bortskämd. Det är en tradition att jag drabbas av ånger varje födelsedag.

Men glad blir jag, varje gång, ända ut i fingertopparna :)

En härlig fin tröja av min finaste, en mixer av min bror, Smoothiebok och krukblomma (som jag tokbehöver!) av mamma och pappa, lotter,en  klocka av Maria (precis en sådan jag sneglat på ;) och ett par vackra hemmagjorda tjockstrumpor av farmor och farfar och naturligtvis, nåt de inte kan låta bli. Bidrag.

Det är så otroligt snällt men det känns så... bortskämt. Det är det enda jag kan komma på.

Jag hoppas jag inte verkar otacksam men ibland vet jag inte hur jag ska visa hur glad jag blir, samtidigt som det känns lite tokigt. Det är svårt att veta vad som blir "rätt".

Nu ska här sovas igen lite nattsömn!

:)

 

Thjaa..här sitter jag, halv två på natten och väntar på bättre tider. Eller ska man säga en reponerad handled..

Känns väl sisådär men jag kan ju inte göra annat.

Och jag är på G, Fredrik!

:)

Jag ska dock fråga husfolket först hur deras helger ser ut framöver ;)

Så... Suz? :)

Anyhow!

Är ni kanske hyfsat nyfikna på mina dagar i Norrköping?

Ja, det kan ni få vara en stund till!

Huvudet är en gnutta för mosigt för att kunna skriva ner allt nu för det var verkligen en upplevelse utan dess like.

Och så toppade jag veckan med att få finfinfamiljen på besök :D

Och jag blev verkligen överröst med presenter och nog för att jag blir hejdlöst tokigt glad över det så känns det... för mycket. Kom och hälsa på oftare vettja :D

Nä... gud vad jag längtar efter sängen.

Jag har inte sagt ett ljud, om det inte hade varit så att jag ska jobba hela dagen imorgon också.

Nattpersonalen därinne (akuten) får ju faktiskt gå hem och sova sen.....

Saknig, saknig, saknig.