"Accuse me please...." En stark resa är väl för härlig att se på..

Thjaa.. Nu är påsken upplevd och arbetshelgen gjord... Skönt! Det märks att det går ganska fort nu på slutet...

Jag får se hur det blir med vardagsjourer..

Och så har vi hunnit med ett ultraljud också :)

Det var mycket svårare att se denna gången, men så kan det vara när man är 1600 gram stor :) Man får helt enkelt inte plats på skärmen som man gjorde när man var 17 veckor :)

Och det var mycket rörelser..det både kändes mycket och syntes, otroligt kul att se.. Vårt lilla knyte är ett energiknippe.. Bådar illa för nattsömnen :P

Allt är normalt som tur är.

Om det blir någon nästa gång, tänker jag iallafall gå till barnmorskan i Sollefteå och inte i Kramfors. Hon var både trevlig och inbjöd till diskussion utan att ens behöva fråga något.

Det kändes helt enkelt lite tryggare.

Nu är det så kort tid kvar så jag tänker inte byta.. men OM det blir en nästa gång :)

Lite bilder från påsk kanske?

    

Härliga buan, varmt och mysigt om än lite molnigt. Jag trodde jag skulle klara mig med min väst och lösa, tunna byxor. Tss...kalllrumpen!

Har man bara vett att klä på sig blir tillvaron mycket bättre :)

 

Den här kartongen känner väl alla strömsundare igen...men för er som inte var där: Butikschefen på ICA stod och delade ut dessa i utgången, iklädd en kycklingdräkt.

Mycket trevligt påhitt :) Det känns bra när de som har lite högre positioner på arbetsplatser också kan vara jordade och bjuda på sig själva på det sättet.

Stort plus!

Och för övrigt var han inte snål...istället för att ge en kartong till ett sällskap fick varje person i sällskapet en egen kartong....

Behöver jag säga att det blev kvar två kartonger..?

 

:D

 

Enzo gillar också buan :) Men bara om han får vara inne med oss eller nere vid stranden där vi sitter.

4 meter är uppenbarligen för långt bort...så då klagar vi.

 

Pappa tog med släden så hundarna inte bara får sitta fast i en kedja hela helgen.

Långfredagen blev premiärtursdagen.

Simba ser något vilsen ut och det är ganska förståeligt. Han brukar sitta i mitten på spannet eller längst bak.

För han är ingen ledarhund. Inte på en fläck.

Men eftersom han är den enda renhåriga draghunden just nu, hamnade han längst fram. Där borde han väl känna att han ska springa, enbart??

"Varför sätter de mig längst fram för.....?"

 

Helt vilsen är han inte..efter ett tag begrep han att det var längst fram han skulle stå...men helt tillfreds är han inte.

 

Tjoho! Det här ser ju bra ut! Springa älskar vi! Allihopa!

 

...och här går det åt skogen.

Enzo tyckte det var mycket roligare att vara en bråkstake och hoppade på Tivo istället.

Och när Simba fattade varför farten avtog, hoppade han på också, opportunist som han är.

Pulsen steg avsevärt och både jag och mamma sprang ner för att minska skadorna.

Jag högg tag i Aikon så fort jag bara kunde, då han, iallafall förut, älskat slagsmål.

Såhär i efterhand kan jag nog tro att han var inte ett dugg intresserad av att vara med i ett sånt fjuttbråk...då hade han troligen hamnat där, med tanke på att han består enbart av muskler och päls.

Och ett jäkla envist humör.

Men resten av pälsbollarna var en enda hög av hund och linor.

Det gick som tur var bra, Tivo fick ett litet jack under ögat men inget mer.

Enzo fick sig lite välförtjänt skäll av pappa och fick erfara vem det är som bestämmer. Det är då definitivt inte en liten yngsting.

Simba fick sig också en skopa men jag blir brydd om han överhuvudtaget begrep vad som hände.

Sen sprang dom.

 

Efter den dramatiska slädturen tog vi oss en skotertur. Jag fick åka med pappa. Bak på Knuts skoter finns det inte en chans att jag platsat. Och då har jag dessutom haft en purken sambo som inte fått köra som han velat :)

Det var meningen vi skulle till Ringvattnet men istället hamnade vi hos momma :)

 

Mycket mysigt. Elda i grillen går hur bra som helst. Maten smakade lika bra där :) Och vädret var inte lika bra längre heller så det kändes skönt att vi landat där istället för skogen nånstans där det blir mycket mer bestyr för att få lite varm mat i sig.

   

Hem till värmen!

Eller ja... den mindre kalla stugan. Det tar ett tag att elda ur råheten ur väggarna. Så elda...det är vi bra på :)

   

Här har vi en riktig veteran.

Tex som är 16 år alldeles snart, får bara vara. Att ta med han i ett spann skulle enbart resultera i att vi har en hund mindre. Är man över 90 år, ja då får man göra lite som man vill.

Sova inne på nätterna och springa lös hela dagarna, när vi var hemma på gården.

Och sov...det gjorde han mycket. När han väl tog sig ner på golvet/marken.

Vilket bestyr!

Det måste vara väldigt gruvsamt då man snurrar fem varv innan man lägger sig ner.

Många gånger såg vi honom sitta och sova..Gungandes fram och tillbaka av trötthet, men lägga sig, det skulle han inte.

Men rätt var det är blir han pigg som en mört och springer några varv runt huset eller gården!

Och när resten av hundarna for ut på slädtur satt han grinandes, fastsatt uppe vid stugan.

Men han ylade inte som han brukar, nej, denna gången lät han som en anka.

Stackars gamling..

Varken öronen eller stämbanden vill vara med längre.

Hyfsat makalös hund dock, han har aldrig varit sjuk och jag tror knappast han varit skitig nån gång heller.

Och inte heller har han varit nån slagskämpe.

Fina Tex.

 

   

Påskaftonen blev väldigt, väldigt fin vädermässigt så vi tog och flyttade runt vovvarna så de skulle få ligga och mysa i solen. Detta resulterade i en Tivo på bryggan.

Jäklarns vad han mådde gott.

   

Det gjorde visserligen vi också. Mamma hade grävt ut en perfekt "solhylla" på skärtorsdagen så vi invigde den tillsammans med Susanne.

 

Drinkpinnar gör allting godare :)

     

Här kommer våra påskgäster! Ända från momma i Hillsand :)

Kevin körandes den tappra kämpen: BR:n. Encylindrig veteran.

Moa bakom som får hålla koll på släptåget....

Pappa och knut hade fått rycka ut då BRn inte tänkte vara med i år. Men efter lite bytna tändstift, bensinshottar (för skotern naturligtvis....) och lite TLC startade den.

Sen drog de tappra hjältarna ut på en tur för att jaga lite mil.

 

...Moster C och Emma :)

 

 

Här kan jag lova att vi har en Tivo som är lycklig. Han är en riktig gobrösjens som älskar att bli ompysslad på alla sätt och vis..

   

Livet på en pinne.

:)

 

Finally! Mat ;)

   

Tillbaka efter några mil i skogen.

Mina fina Knut och världens bästa pappa :)

Det går inte ha bättre människor runtomkring sig än vad jag har.

 

Vi fick ytterligare lite gäster, denna gången från "Hallonholmen" ;)

Det är alltså bara några hundra meter bort. cirkus.

Toktrevligt!

Det är såna här gånger jag känner att jag bor på tok för långt bort.

 

Här tog mitt batteri slut. Naturligtvis eftersom jag hela tiden haft den ute med mig, i kylan....

Så jag missade den absolut bästa bilden någonsin.

Håkan med Ante på skotern, dragendes på en pulka och en till Håkan på bob efter pulkan.

Jag svor :)

 

På påskdagen var det dags för den årliga pimpeltävlingen!

Denna gången anordnad av Ersarna, stugan bredvid oss.

Alla får vara med, inte bara vi som bor i Envågen men man måste ju börja någonstans :)

Hillsandsfolket anslöt sig också men de hann inte dit till startskottet. De pimplade en stund iallafall, bara för att :)

   

Det var ett riktigt aprilväder, precis som förra året. Solsken, blåst, snö, vindstilla och lite solsken igen.

Men vad gör väl det..?

:)

 

Micke hade slagit på stort med priserna!

Den där whiskeyn kan jag lova, är väldigt exklusiv ;)

 

Årets fångst!

Micke vann, igen...men vad gör väl det? :)

Firrarna hade tydligen nyligen kommit in från djupen, eftersom de är så mörka..

Pappa bidrog iallafall med en fångst han med, dock inte störst :)

 

Sen var dags för mat igen!

Och lite prisutdelning :)

Micke, Bengt-Oven, pappa och en sörlänning från Mickes sällskap fick varsitt pris.

     

Alva :) Mickes nyförvärv.

       

Efter pimpeltävlingen var det dags för en påskmiddag. Hillsandsfolket bidrog med själva maten och jag med efterätten.

Mycket enkel men faktiskt väldans god.

En mazarinkaka med flätad grädde ovanpå (det ni!)

Till detta blev det Limemarinerade rårörda hallon.

Yummie :)

Det blev inte så mycket bilder just då, av förklarliga skäl.... men vi satt inne och myste iallafall :)

Egentligen skulle jag ju ha suttit ute på altanen och skrivit allt det här. I solen!

Men...jag är lite klen nuförtiden så jag orkade helt enkelt inte skotta bort all snö som ligger där just nu.

Men jag längtar efter att kunna sitta där och mysa med en kopp te och bara njuta.

Förhoppningsvis blir det många såna morgnar i sommar. Om jag har tur :)