...och säkert pappa också.
Fastän vi vet att det bara är en förkylning så mår man inte riktigt gott så länge det finaste vi har snörvlar och gråter.

Vi förflyttade kvällsmyset till sovrummet då det var svalare där och inget dög för isaflisa...förrän jag satte henne hos knut. Där brann vårt lillhjärta av och sov så gott..

Men mitt bland alla torkade tårar och snorpapper dök ett mms fram.
En bild på en liten skönhet som snart förgyller vårt hem.. (och håller oss vakna) :)
Gissa om vi blev glada! Och till helgen får vi äntligen träffa lillsnöret :)

Jag finner mig själv sitta och dagdrömma och planera våra träningsspår...

Och sen alla dessa härliga dagar ute på gården vi kommer ha... jag hoppas isa får ett litet rum i sitt hjärta för hundar..de förgyller livet på så många nivåer.

Nu..Sov dags! Min sista sovmorgon :)