Ja, snart dags för en helg med arbete och alldeles för många tankar. Det blir så när jag bara sitter där och väntar på att nåt ska hända.

Man skulle kunna tro att jag kanske gör något nyttigt istället men faktiskt blir det sällan så.

Det gör jag när jag är hemma. Då snurrar inte alla tankar samtidigt.

Jag bytte färg på håret idag. Det blev en lätt brunfärg, inte så tokigt.

Jag blev tvärless och så fick jag tväravboka frissatiden så då blev det denna nödlösning.

Funkar... ett tag iallafall.

Men för övrigt för det övriga fick jag en chock när jag satt och tittade på gamla bilder.

Både jag och knut har lagt på oss hyfsat mycket på bara 3 år. Och jag har iallafall inte märkt det. Eller jo, naturligtvis har jag märkt det men inte att det var så himla mycket.

Så det blev en hejdunrande ångest som tog tag i mig. Skämdes gjorde jag nog också, en hel del.

Men sen slängde jag ångesten i väggen och tog tag i det istället.

Så återigen, ( jag har tappat räkningen ) ska jag försöka ta tag i detta. Men nu har jag en bild som ska pusha mig dit.

Och att sitta och tycka synd om sig själv i såna här situationer är så jäkla korkat.

Jag har ju satt mig här själv, eller hur?

Och det anser jag i alla situationer med övervikt.

Det finns människor som är sjuka och inte kan sluta äta men det är tamejtusan inte så många som folk tror.

Större delen saknar lite jävlaranamma, så är det.

Och kanske rätt verktyg för att fixa det.

Och återigen, det finns inget bättre än musik för mig.

I alla fall.

När humöret dalar söker jag skydd på övervåningen med hög, lite argare musik och en tvätthög. Funkar alltid.

Inför en fest eller liknande är det bara att sätta på dance på hög volym ( naturligtvis! ) och sen är partystämningen i mig ett faktum.

Och sen har jag en låt som alltid får mig att fokusera på mig och mina mål. På det jag vill här i livet. Miss independent med Ne-Yo.

Sen första gången jag hörde den har den alltid fått mig att må bra och att fokusera på "rätt" saker.

Tyvärr har jag den egenskapen att när musiken tystnar tappar jag stämningen om jag inte håller den där medvetet.

En osäkerhet inom mig, dålig självkänsla, call it whatever you want.

Sen har jag Utan dina andetag med Carolina wallin pérez som ger mig varma känslor i kroppen. Kopplas direkt till Knut.

Ja, musik är min energi.

Och på fredag ska jag få hörapparaten. Känns både bra och dåligt.

Jag har inte vant mig vid tanken än. Det känns fortfarande som att jag inte vill ha den varje dag och att jag gärna vill dölja den. Men det kanske känns annorlunda när jag haft den och märkt hur bra den är.

Hoppas jag.

Sitter på facebook och tittar på gamla bekantskaper.

Livet går framåt, det är ju ett som är säkert.

90% av dem har en ny familjemedlem, ett barn eller ett husdjur. Många har flyttat och de flesta verkar nöjda med livet.

Det är kul att titta på deras bilder och se vad de har gjort. Jag blir glad av att se det. Och jag blir lite ledsen av att se att alla inte flyter med lika lätt. Jag känner igen mig lite.

Men allt är inte som en dans, även fast det kan verka så, och allt behöver inte vara så dåligt som det ser ut.

De som hardet  svårt kanske har trott att livet blir så jäkla lätt när man blir vuxen. Och sen gav Livet dig en spark i baken och du ahr svårt att hämta dig från den.

Ja, jag vet inte men jag tror att jag tänkte så när jag var yngre. Jag tänkte absolut att då skulle huvudet iallafall vara i ordning.

Så det är ju tydligt att man inte ska ta ut saker i förskott. Det blir bara tokigt då.

Nu ska jag och knut ut och äta lunch innan jag far.

:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja..när det inte blir så mycket yoga..Är det skoj att fixa lite bilder :) ...

Från och med nu kommer denna blogg bara innehålla bilder från min yoga.. för den som vill se. Farmor mest ;) ...