Tack för länken :)

Den var väldigt informativ och den hejdade mitt överdrivna jippo över hela grejen.

Och ja, jag har lugntat ner mig lite. Mycket efter att mina härliga arbetskamrater varit otroligt gulliga människor och peppat mig och fått ner mig på jorden igen.

Och som den där länken bevisar, BMI är väl egentligen inte speciellt bra att gå efter. Bildspelet tycker jag var allra bäst. Dock tycker jag att vissa bilder stämmer med rubriken, men större delen kändes överdriven.

Plus att jag ett minne av att en karl i vit rock (rätt säker på att det var en läkare...) menade att min vikt inte stämmer riktigt, att muskelmassan gjorde ett skevt intryck på vikten.

Det låter ju himla bra. Nu är det ju tyvärr så att jag inte kan hålla hårt på det där eftersom jag inte är tokigt vältränad längre... men det tröstade litegrann iallafall ;)

Och det är ju sant som alla säger: bantning är inte bra för kroppen, livet är för kort för det och det måste väl ändå vara bättre att ha lite att ta av än att riskera att svälta ihäl direkt om det skulle bli nåt tok nån gång :)

Dock ligger jag väl i den kategorin att jag inte är tillfreds med min kropp men det första steget är att acceptera och sen... förlåta eller likartat.

Så, det blir ingen tokbantning eller tokträning. Jag ska bara försöka ta hand om mig själv bättre än vad jag gjort hittills.

Resonabla mål och glädje i livet, det torde väl vara bäst?

Indeed.

Så därför ska jag baka imorgon!

;)

Jag har lovat mina kollegor en lakritskaka och jag ska definitivt hålla vad jag lovat :)

De är galna i lakrits, mina tokkollegor :)

Och imorgon är jag ledig!

Tokigt härligt!

Så därför kliver jag upp tidigt som klån, äter gofrukost och spurtar sedan iväg till bygghandeln för att köpa lister. Efter detta bär det av till Härnösand med Maria, yey!

Vi ska må gott och försöka fynda lite och bara rå om varandra litegrann :)

Miljöombyte for the win!

För övrigt för det övriga, får jag som jag vill blir det 5 veckors semester i sommar.

Jag hoppas, hoppas, hoppas... då hinner jag göra mycket på fasaden och samtidigt faktiskt ha ledigt nån gång ibland. Min plan är en vecka i buan. Det vore himmelriket.

Och så ligger drömmen om en hund väldigt nära igen. Det går i vågor och ibland blir det nästan smärtsamt..

På ett sätt passar det sig inte eftersom hunden kommer bli ensam i hundgården större delen av dagen och det gillar ingen hundtränare. Man får nästan onda ögat om man nämner det.

Vilket jag förstår, det känns elakt. Men samtidigt, det där är ju som man uppfostrar och vänjer dom. Och får de ordentlig träning och uppmärksamhet när man kommer hem, var är då problemet..?

Mjaa, jag är kluven. Men faktum är att det känns otroligt tomt, utan en pälsboll i närheten som ger en total lycka när man som bäst behöver det.

Näe, om jag skulle ha lyft på ändan och gjort något?