Nej, inte rockstjärt, lustigkurrar!

Idag känns det som att jag vill krypa ur mitt skinn, lämna över det till kemtvätten och krympa det några storlekar.

Usch!

Ja, jag överreagerar säkert, thats who I am I suppose.

Jag har alltså varit och gjort en hälsoprofil och fått stämpeln Överviktig.

Jag tycker det känns för jävligt!

Jag hade väl aldrig någonsin kunnat tro att jag skulle låta det gå överstyr så pass.

Jag är besviken och förbannad men vad gör jag?

Jo, jag tröstäter.

Glasshelvete från satan. Känner att jag bara vill springa till toaletten och låta allt komma ut igen.

Men nej, så gör man inte, så jag blir förbannad istället.

Och handla var jag tvungen att göra idag och det gick också åt skogen. Jag kände mig otroligt oattraktiv och kände inte alls för att kladda på massa matförpackningar, fundera ut vad som ska ätas i veckan och kombinera billigt tänk med nyttigt.

Totalkaos.

Det kändes ungefär som förut, på den tiden jag alltid tyckte det var jobbigt att handla.

Svettningar, illamående, paranoia och en otroligt påtryckande känsla av att släppa vagnen och springa ut därifrån.

Det hade sett ut, eller hur?

Nej, krampaktigt höll jag i vagnen och la all energi på att försöka hålla fötterna i verkligheten.

Dock fanns där ingen plats för Knut så jag kom bara hem med mat till imorgon och mat till min jour i helgen.

Så på ett sätt är jag rätt nöjd att det överhuvudtaget blev nån mat men samtidigt har jag en otrolig skuldkänsla av att det inte blev något till Knut. Alls.

Hjärnan... vad är det för jävla fel?!

Jag är mer förbannad än besviken just nu men inte tusan kommer jag till nån lösning.

Jag har alltid sett mig själv som en hälsosam person. En aktiv och normal människa i den fysiska benämningen.

På något sätt måste jag ha fryst tankebilden och ignorerat den snabba spiralen nedåt.. Inte märkt, eller kanske bara skitit i att de små hektona lägger sig till ro under min hud.

Usch!

Flera, flera gånger har jag försökt att börja träna regelbundet men det skiter sig alltid efter ett tag.

Prioriteringarna skiftas alltid efter en vecka eller två. En månad har jag max "hållit ut".

Istället blir det renovering, eller ett antal jävla timmar i soffan.

Jag önskar att vi inte hade nån tv. Gud så lättsamt.

Dumburk.

Men samtidigt, är det inte möblernas fel. Det är ju min självdisciplin som fallerar.

Det är jag som medvetet väljer att skita i träningen och istället sköta hussysslor eller renovera.

Det är väl detta som är en av svårigheterna med att vara vuxen.

Det blir bara mer och mer att prioritera och göra samtidigt som dygnet fortfarande bara har 24 timmar.

Jävla latmask. Fy fan.

Och inte är det någon annans fel än mitt eget.

Det är det värsta i hela kråksången.

 

Anna

21 februari 2012 17:04

Här brukar jag gå in och klicka runt när jag känner som dig: http://haespasvenska.se/?p=137. Jag försöker nuförtin att lägga all energi, tankekraft, ångest, pengar och tid jag tidigare ägnat åt att försöka/vilja bli smal åt sidan och istället jobba med att sluta fred med min kropp..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja..när det inte blir så mycket yoga..Är det skoj att fixa lite bilder :) ...

Från och med nu kommer denna blogg bara innehålla bilder från min yoga.. för den som vill se. Farmor mest ;) ...