Vet ni vad, jag tror jag blir tokig!

Tänkte jag skulle räkna ut hur många löpmeter jag behöver av ribben.

Skitenkelt tänkte jag.

Jag ska aldrig tänka så mera.

Jag bergriper inte ett smack av det jag hittar. Och för att räkna ur hur mycket ribb jag ska ha måste jag veta bredden på bottenbrädan och den bredd vi har finns inte längre, eller är iallafall inte vanlig.

Så...då funderade jag på om det kanske är bättre att byta helt och göra en lockpanel istället för en lockläktspanel.

Det blir till att diskutera med knut. Hoppas han orkar diskutera detta idag.

Jag tror jag kan vara jobbig att handskas med ibland när jag får mina stunder av planeringsanda, för då ska det räknas och funderas och jag tror att det är för långt bort för knut för att han ska orka/vilja fundera på det.

Jaja, tur han älskar mig trots mina brister ;)

Det ska bli skönt när vi tagit besluten och börjat göra istället.

Det är så fint att se när människor mna känner får sitt första barn.

Jag blir så lycklig för deras skull, och så längtar jag efter den upplevelsen själv :)

Jag är helt slut i mina armar!

Jag gick ut med tanken att ta hand om buskarna men se det gick inte!

Det var ju alldeles för mkt snöhögar kvar!

Så..jag tog fram spaden och skottade ut snön på resten av gården så den försvinner någon gång.

Sen gick jag ut och skrapade lite i vägen så att vattnet rinner förbi vår infart, och inte IN på vår infart.

Jag kände mig som en 3 åring när jag stod där och tittade på vattenpölarna.

Det var ju lite kul!

Men även fast våren är bra på många sätt är den alldeles fruktansvärt skitig!

Allt ser dassigt ut och jag känner det krypa i mig. Måste städa, måste klippa det och gräva där och fixa där.

Pust!

Det är mycket jag vill göra :)

Och!

Jag ska ge mig på Macarons!

Ni vet, de där små franska kakorna som är en blandning mellan biskvier och maräng, och som finns i alla smaker och färger.

Och SVÅRA att göra.... rätt iallafall.

Antingen blir de för torra, för kletiga, för stora eller för små.

Känner man inte sin ugn (som jag inte gör) är risken stor att de blir felande.

Så det är klart jag måste prova!

;)

Mums!

Emelie, såhär ser de ut! De vi ska glufsa i oss när jag kommer ner :D

Dimma och absolut inte uppiggande väder alls.

Men ut ska jag! Jag ska trimma de stackars buskarna som tyngts ner av snön hela vintern.

Nä, ut var det ja.

Byter tätningslister på 2 av våra 3 ytterdörrar.

Nä, inte riktigt, men den nya farstudörren låter ihålig när den stängs och den "riktiga" ytterdörren är lite trög att stänga då listerna lossnat här och var.

Så...då satte jag dit nya och nu är den lättsam igen.

Farstudörren blev inte bra så där måste jag skaffa några som är lite tunnare.

Längtar till sommaren då jag får måla om i farstun.

Ljust och fräscht.

Annars har jag korrekturläst uppsatsen, diskat, städat och ätit.

Känner mig lite lätt rastlös nuförtiden. Jag har mycket att göra men mycket av det läggs på hög. Antingen har vi inte råd eller så kan jag inte göra det själv, av olika anledningar.

Har funderat på bakningen till påsk. Jag känner mig lite avig helt plötsligt till Tartelette och äppelmunkar.

Kanske min bakningslust har sjunkit ett par meter?

Eller så känner jag mig skyldig till allas viktuppgång....

Eller felande helt enkelt.

Jag lär väl ändra mig 7 ggr till så allt är preliminärt :)

Tack, verkligen, för era fina kommentarer. De ger mig orken att öppna den positiva dörren :)

Igår hade jag premiär!

Jag körde nämligen hem, med släpvagn !

Men det var ju en Piece of cake! Men den var inte bredare än bilen så det var inte så svårt.

Underbar helg. Men det är som vanligt när man vistas i buan.

Lite bilder ska ni få :)

Knut åkte till Ollanders för att hämta isrivarna till skotern under tiden jag handlade. Det är det här jag älskar med ström, igenkännande med humor.

Knut är mest känd som "Jannes mågen" än som Knut själv :)

Det är lite kul. Jag gillar det.

Här är vår fina stuga, Buan.

Liten men underbar. Speciellt nu när vi hat en insats istället för enbart en öppen spis. Och vårt nya fönster som faktiskt är tätt!

Det behövdes för övrigt, när det stormade natten mot lördag.

För övrigt måste jag träna på att tända upp. Det ville sig till slut, men det tog tid!

Jag lärde mig att det går inte fuska.

Det måste alltid vara en bra grund. Tunna, tunna vedträn, mycket luft, eiltenne och lite tålamod.

Min fining.

Min bror skulle komma upp hade han sagt, men det är ju min bror vi talar om så knut o jag blev ensamma tills att mamma o pappa kom upp.

Min bror "fick lite att göra" så vi fick snällt vänta tills nästa dag.

Så då åkte vi till momma och drack kaffe och kikade på småfåglarna utanför fönstret :)

Här har vi ett "dum-par". När jag var liten döpte jag om Domherrarna till dumherrar.

Min fina momma. Det känns lite i hjärtat varje gång jag åker därifrån. Jag vill inte att hon ska vara ensam.

Jag försöker åka dit så ofta jag kan, precis som till farmor och farfar.

Ibland känns det som att jag inte räcker till, när jag tänker på allt jag tycker att jag borde göra.

Morgon i buan.

Efter en fruktansvät stormig natt fick vi lite frukost. Men trots stormvindarna som väckte en stup i ett, sov jag väldigt gott. Buan är ett retreat för mig.

Knuts köx, får här lite behandling så den ska smaka goare :)

Jag ska göra samma sak med min, NÄR JAG NU FÅR DEN.

;)

Sen åkte vi mot Homlvattnet.

Och herregud vilket dåligt före!

Det var som socker om man hamnade bredvid leden. Och det var svårare att undvika än man tror. Knut o jag gled ner ganska ofta vilekt slutade med att jag fick hoppa av, knut tvärgasade för att komma upp, jag hoppade på och vi fortsatte.

Jag är hyfsat mör i hela kroppen ska jag tala om. Man känner muskler man inte trodde man hade.

Typiskt aprilväder. Det skiftade sekundfort och jag tror vi upplevde alla väder som finns.

Snö, blåst, strålande sol och regn.

Trevligt ändå :)

Solen tittade fram titt som tätt under tiden det blåste.

Jag hoppas blåsten skiner med sin frånvaro på påsk!

Det är så mycket trevligare att sitta ute och äta ändå.

Mammas fina blommor.

Det såg ut som en blomsteraffär när vi kom dit :)

Men det är som det ska. Mamma är välkänd och många kom dit för att gratta. Så jag blir bara glad av att se det.

Nu måste jag sätta fart med lite husbestyr innan jag ska gå igenom C-uppsatsen ytterligare en gång.

Jag har inte skött mig riktigt, uppenbarligen.

Även fast jag tränat regelbundet så har inte kläderna blivit rymligare.

Det stör mig litegrann.

Eller, jag börjar känna mig stressad. Helgens matvanor kommer nog inte göra saken bättre, även fast jag kommer strunta i det när jag väl är i buan.

Det är så tråkigt att kika på bilder och få en chock, "är det SÅ jag ser ut?"

Usch. Jag känner mig som en uppsvälld kopia av mig själv.

Och så är jag som jag är, och tänker på hur folk ser på mig. Vad tycker de?

Även fast jag i grund och botten faktiskt ger blanka tusan i det, så länge jag trivs.

Men ibland svider det till.

Hårdare tag!

 Jag ska gilla spegelbilden jag ser framför mig.

Det är egentligen rätt märkligt, hur kan man INTE tycka om sig själv..?

Hur är det ens möjligt??

Det finns ju bara en av dig, (trots det som jag la in i tidigare inlägg ;) och då är du ju ändå bäst på att vara just du.

Alltså finns det ingen bättre än dig. Så är väl egentligen fel att säga, man ska aldrig sätta sig på en milshög piedestal, men man ska alltid värdera sig själv högt.

Varför ska det vara så svårt?

Var blir det fel?

Vi är ju ändå mirakel (om vi frågar våra föräldrar ;)

Ja, det regnar faktiskt. Spöregnar om jag ska vara ärlig.

Så... snön kommer nog försvinna i stora mängder.

Skitsamma :)

Idag åker vi till ström!

Yeey!

Packade gjorde vi igår, idag ska det bara läggas in i bilen, funderas lite om vi glömt något och sen drar vi.

Skönt.

Jag har längtat efter buan. Fridfullheten och semesterkänslan jag alltid får när jag är där.

För vi ska göra klart rapporten idag.

Den absolut sista touchen innan sista handledningen som är på tisdag.

Som jag för övrigt hoppas att vi får göra över telefon.

Igår ville jag bara sätta mig i bilen och åka ner till Stockholm.

Det smärtar i mig när jag inte kan göra något.

nej men...önska mig lycka till på vårdcentralen klockan två?

Han är 15 och har ett eget företag, där han gör chokladpraliner.

Kolla in det!

http://www.andreas-choklad.se/Andreas_Choklad/Valkommen.html