Ja Sophie, du ahr så rätt. Livet går framåt och man måste hänga med det.

Det är så lätt att fastna i tankar rörande det förflutna.

Och här sitter jag, nytränad (25 min på Orbi TAR kan jag lova), nyduschad och äntligen hittade jag lite kläder att ta på mig.

Så..snart dax för lite mat och lite plugg innan det blir matlagning. Det blir tidig middag idag då jag ska med en buss kvart i fem.

Hur tar man kontroll egentligen?

Så fort det är någon person som fastnat i dåliga mönster, kommer någon klok människa och säger: "Ryck upp dig! Skärp dig nu eller Skit i det eller Tänk inte på det. Eller den bästa av dom, Jag förstår inte varför du ska gå och älta sånt"

Nä, hade personen vetat det själv tror jag inte människan lägger energi på det.

Eller hur?

I dagens samhälle tror jag ärligt talat att det är väldigt många som går och mår dåligt psykiskt. Kanske inte självmords-dåligt men såpass dåligt att det hindrar människan att vara glad och öppen för nya saker.

Och det är okej.

Och det är okej att gå till en kurator eller psykolog för att prata om det. För då tar man tag i saker och ting, försöker reda upp sina funderingar så livet blir positivt igen.

För, lets face it, ibland behöver man höra samma saker från en person utifrån, som man inte har någon som helst relation till, som dina vänner eller din familj sagt en miljon gånger.

Och jag tror inte att personen som mår dåligt vill att ni utifrån ska förstå jämt, då man mest troligt inte begriper själv varför man mår dåligt.

Men ha lite tålamod.

Försök tänk på att alla människor är olika och det ni inte förstår är inte alltid skitdåligt.

Det är bara annorlunda.

Kör inte på som en bulldozer, "Gör som mig! Det funkade!"

Alla människor har olika verktygslådor.

Att göra på ditt sätt blir kanske som att jag skulle ta din hammare och försöka skruva eller såga.

Tänk till lite. Innan.